Ett vanligt inslag i det moderna näringslivet är företagssammanslagningar. Men ofta misslyckas man med att ta hem de potentiella sammanslagnings-vinsterna. Däremot kan även en misslyckad sammanslagning tillfredsställa privatekonomiska motiv hos företagsledningar och rådgivare som ofta kan kamma hem stora belopp efter en genomförd fusion.
I detta perspektiv framstår Hans Werthéns bana som VD och sedan styrelseordförande i Electrolux 1967–1991 som en ovanlig framgångshistoria. Han köpte över 200 svenska och utländska företag och gjorde Electrolux till världens största koncern inom vitvarubranschen och det första svenska företag som hade mer än 100 000 anställda.
Werthén växte upp i mellankrigstidens Falun där hans föräldrar sålde en av tidens nymodigheter, radioapparater. Mamma Mabel var en djärv och dynamisk säljartyp, medan pappa Oscar var en metodisk bokhållare. Hans Werthén blev teknologie licentiat vid KTH 1946 och var sedan en av pionjärerna inom utvecklingen av televisionstekniken i Sverige. År 1964 utsågs han till vice VD i LM Ericsson. Det var med en viss tvekan han accepterade en förfrågan från Marcus Wallenberg att ta över Electrolux 1967, ett företag som hade stora problem och som nog var alltför tekniskt osofistikerat för Werthéns smak.
Electrolux var ett byråkratiskt och hierarkiskt företag som hade fusionerats med vitvarutillverkaren Elektro-Helios 1962 utan att man därefter hade gjort några allvarliga försök att föra samman de två organisationerna till en enhet. Werthén visade nu för första gången prov på sin fusionsförmåga. Hans framgångsrika recept kan sammanfattas på följande sätt:
Efter en sammanslagning ska man omedelbart inordna alla enheter i ett enhetligt redovisningssystem som regelbundet ger koncernledningen en klar bild av enheternas ekonomiska resultat. Cheferna för de olika affärsområdena ska ha stor frihet att leda sin verksamhet så länge de kan visa upp acceptabla resultat. Alla former av extravaganser var bannlysta i Werthéns värld. Även den högsta företagsledningen inhystes i barackliknande kontor. Antalet sekreterare hölls på ett minimum: »När det går dåligt har man inte råd med prestige. När det går bra behövs den inte.«
Electrolux tog under Werthéns tid också över ett par krisdrabbade svenska koncerner, bland annat Facit 1972, Husqvarna 1978 och Gränges 1980. Det blev en enorm kulturkrock när Electrolux tog över det anrika Grängesbergsbolaget. Där fanns stora staber med högutbildade teknokrater som ägnade sig åt ett omfattande internt rapporterings- och planeringssystem. Men man var dåliga på att fånga upp signaler från kunder och att analysera omvärldsförändringar. Gränges uppvisade så sent som 1974 ett rekord resultat. Tre år senare stod företaget på ruinens brant.
Den förfinade Grängeschefen Erland Waldenströms personlighet stod i bjärt kontrast till Werthéns brutala knipslughet. Grängesbergsbolagets ledning huserade givetvis inte i någon barack utan hade ett exklusivt huvudkontor vid Gustav Adolfs Torg med utsikt över Kungliga slottet. Waldenström omgavs där av ett hov av assistenter som skyddade honom mot obehagliga sanningar medan Werthén satt i sitt lagerliknande kontor på Lilla Essingen och själv svarade i telefon.
Flera framgångsrika företag uppstod genom avknoppningar från det Electrolux som Werthén ledde. Ur Gränges skapades bland annat bilsäkerhetsföretaget Autoliv och aluminiumföretaget Sapa. Medicinteknikföretaget Getinge norr om Halmstad grundades av Olander Larsson 1904 för att tillverka jordbruksutrustning. År 1932 började företaget tillverka sterilisationsutrustning. Åren 1964–1989 ingick Getinge i Electroluxkoncernen, varefter det köptes ut av Rune Andersson och Carl Bennet. Båda två hade arbetat inom Electrolux storköksdivision. Carl Bennet blev 1997 huvudägare och styrelseordförande i Getinge som har utvecklats till ett internationellt framstående medicintekniskt företag.
»Jag har sett mångfalt flera företag som har fått problem därför att de har haft för låga priser än att de har haft för höga. För höga priser får man reaktion på direkt och kan korrigera. Motsatsen får du aldrig reda på.« Rune Andersson, 2017.
Författare: Anders Johnson, ur boken Besvärliga människor – Svenska entreprenörer under 400 år. Timbro Förlag 2018.
Dela med dig av dina tankar