Herbert Felix, Felix (1939)

År 1939 fick den 29-årige tjeckiske flyktingen Herbert Felix ansvar för gurkavdelningen på Håkanssons Ättiksfabrik i skånska Eslöv. Det blev grunden till livsmedelsjätten Felix – och älskade produkter som Bostongurka.

– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –

I slutet på 1930-talet märkte Per Håkansson i Eslöv att folk köpte allt mindre ättika. Det kanske inte skulle ha upprört så många – men för Håkansson var det ett problem eftersom han drev en ättiksfabrik. Länge hade ättikan, en blandning av ättiksyra och vatten, använts flitigt i hushållen för olika sorters inläggningar av mat, eftersom den höll bakterier och mögel borta. Men nu var det nya tider bland konsumenterna: de ville hellre köpa färdigkonserverade grönsaker än att själva lägga in.

Håkansson insåg att han behövde skruva på sin affärsidé och började leta efter någon som kunde konsten att göra ättiksgurka i stora volymer i en fabrik.

Personen han hittade hette Herbert Felix, och hade precis invandrat till Sverige. Herbert föddes 1908 i Znojmo i regionen Mähren i nuvarande Tjeckien, som då hette Tjeckoslovakien och till nyss varit en del av den Österrikisk-ungerska monarkin. Där, i en region som bytt land många gånger, drev hans familj en konservfabrik. Herbert arbetade med företagets exportaffärer och Sverige var en av hans viktigaste marknader. Under en av sina många resor till Sverige hade han träffat Kerstin Cruickshank, som han gifte sig med 1937. (Kerstin var för övrigt barnbarn till skotten Robert Cruickshank som invandrat till Sverige på 1880-talet och varit delaktig i att bygga upp Göteborgs Kexfabrik i Kungälv.)

Att Herbert nu levde permanent i Sverige var inte bara för sin hustrus skull. Utvecklingen i Europa hade tvingat honom att fly. Den 30 september 1938 ingicks Münchenöverenskommelsen, där ett antal länder i Europa enades om att Tjeckoslovakien skulle ge de tyskspråkiga delarna av sitt land till Nazityskland. Det var den del där den judiska familjen Felix bodde. Bara några veckor innan överenskommelsen hade Herbert bestämt sig för att lämna hemmet och flytta till sin fru Kerstin i Eslöv. Om inte Herbert varit gift med en svenska hade han knappast fått bosätta sig i Sverige.

Felixbroschyr 1945 framsida, Felixarkivet.

På plats i Eslöv korsas sedan hans vägar med direktör Håkansson. Håkansson knöt honom till sig, för här fanns ju precis det han sökte – en person som bokstavligen var född in i konservfabriksvärlden. I Znojmo drev familjen Felix sedan generationer tillbaka konservfabriken Lööw & Felix, bland annat berömd just för sina gurkor, Znaimer Gurken. Verksamheten hade sedan starten 1868 gått i arv från far till son, och tanken hade alltid varit att Herbert en dag skulle ta över fabriken.

Nu var han istället i Sverige och fick under hösten 1938 uppdraget att bygga en fabrik åt P. Håkanssons Ättiksfabrik i Eslöv, en fabrik som skulle göra ättiksgurkor. Herbert såg till att fabriken kom i gång och lyckades snabbt få verksamheten att växa. Under andra världskriget, som bröt ut 1939, tillverkades också fruktkonserver.

Samtidigt var Herberts familj kvar i Hitlers våld i Tjeckoslovakien. År 1943, när kriget pågått i fyra år, skrev Herbert Felix ett 47-sidigt dokument till sina anställda. I brevet beskrev han i detalj hur företaget skulle skötas. Sedan tog han tjänstledigt, åkte till Storbritannien och anslöt sig som officer till de frivilliga tjeckiska styrkor som stred för de allierade mot Nazityskland. Han hoppades få vara med och befria sina föräldrar och syskon.

Nazityskland besegrades, och Herbert blev verkligen en av de första tjeckiska soldater som korsade gränsen till sitt hemland. Men då hade hela hans familj redan förts till koncentrationslägret Auschwitz och mördats. På vägen hem till Sverige lyckades Herbert dock befria sin bäste vän ur ett sovjetiskt fångläger.

När Herbert Felix återvände till Eslöv, den 15 september 1945, var de svenska, brittiska och tjeckiska flaggorna hissade vid fabriken. Anställda och lokala höjdare mötte honom vid fabriksgrinden. Herbert bar fortfarande sin uniform, men nu var företaget åter i fokus. Han gick genast en rundtur i fabriken och anmärkte, sin vana trogen, på sådant han inte gillade. Till exempel undrade han varför det låg högar med gurkrester i fabriken. Förklaringen var att de skulle slängas eftersom det var skadade delar eller gurkändar som inte såg så snygga ut i glasburkarna. Ett sådant slöseri var Herbert inte nöjd med, vilket ledde till att företaget så småningom utvecklade en helt ny produkt av gurkresterna. Den nya produkten lanserades 1952 och döptes till Bostongurka, efter en intern namntävling på företaget.

Felix Ketchup, 2014 Orkla (CC BY).

Herbert Felix lyckades få ordentlig fart på verksamheten efter kriget. Gurkfabriken blev 1947 ett självständigt företag, som från 1954 fick namnet AB Felix, med Herbert Felix som vd och delägare. Nya produkter utvecklades, två uppmärksammade storsäljare var pulverpotatismos 1954 och ketchup i röd plastflaska 1956. De började också tillverka kötträtter på burk, till exempel köttbullar, ravioli och pytt i panna, för att nyttja fabriken även när det inte var frukt- eller grönsakssäsong.

Tack vare sina internationella kontakter kunde Felix göra stora exportaffärer. Den första var en stor order från den amerikanska ockupationsmakten i Tyskland. Herbert blev alltmer marknadsförare och företagets ansikte utåt – vilket han hade alla förutsättningar för eftersom han hade ett vinnande sätt och var bra på att ta folk.

Baksidan med att fabriken i Eslöv började tillverka så många olika produkter var att effektiviteten i produktionen sjönk, och därmed också lönsamheten. Det hindrade dock inte Herbert från att starta fabriker utomlands. Men utlandsäventyren blev dyra och på hemmaplan var det hård konkurrens. Företaget fick ekonomiska problem och 1961 gick Sockerbolaget in med pengar och blev ny huvudägare. När Sockerbolaget tre år senare köpte hela AB Felix lämnade Herbert företaget.

Vad hände sen?

När Herbert Felix sålt sitt livsverk arbetade han bland annat på FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) i Rom och bodde periodvis i Italien. Han dog 1973 i skånska Torekov. I november 2006 startade Eslövs kommun Felix-institutet, ett centrum för forskning, opinionsbildning och utbyte av erfarenheter om integration och entreprenörskap.

Företaget Felix har under åren ägts av flera stora industriföretag. Idag finns inte företaget kvar, men varumärket lever vidare och ägs nu av den norska industrikoncernen Orkla.

En slutnot: Vilket land var egentligen hans?

Herbert Felix liv visar att det inte är självklart vilken nationalitet eller etnicitet en person tillhör. Han flydde från Tjeckoslovakien, närmare bestämt Mähren, som i dag är en del av Tjeckien. Huvudspråket i Tjeckien är tjeckiska, men familjen Felix hade tyska som modersmål och såg sig historiskt som medborgare i den österrikiska delen av monarkin Österrike-Ungern. När Herbert Felix föddes fanns varken Tjeckien eller Tjeckoslovakien. Det var den judiska tillhörigheten som gjorde att han tvingades fly till Sverige. Sedan blev han svensk medborgare, bildade familj och drev företag i Sverige.

Text av Anders Johnson, skriftställare; med redaktionell bearbetning av Ulrika Fjällborg och Anders Sjöman.

– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –

Mer att läsa

• Per T. Olsson: ”Konservkungen – Herbert Felix – Ett flyktingöde i 1900-talets Europa” (Bonniers 2006)