HSBs pionjärtid sammanfaller med samtida samhällsövergripande politiska idéer om det så kallade Folkhemmet. 1920-talet var en tid av rörelser på flera plan, socialt, kulturellt, politiskt, tekniskt. Vad kan man göra med alla sopor som ett hushåll avsätter? Måste en spis vara svart? Hur kan man bygga billigt och bra?
Frågor som dessa stod tidigt i centrum för HSB, och en av dess grundare, Sven Wallander, visste besked när det gällde flera av frågorna.
En innovation står per definition för något nytt. Sopnedkastet med tillhörande sopförbränningsanordning har ofta tillskrivits Sven Wallander – i sin självbiografiska Mitt liv med HSB – säger han sig vara dess uppfinnare. Inspirationen, säger andra källor, ska han ha fått genom en studieresa till USA under tidigt 1920-tal. Så småningom fick Wallander också patent på sopnedkastet. Detta patent skänkte han under 1930-talet till HSB, och inkomsterna från det hjälpte bland annat till att finansiera HSBs lekstugeverksamhet.
Misstro mot sopnedkastet
Från början fanns en skepsis bland myndigheterna mot Wallanders sopnedkast. Hälsovårdsnämnden mötte med motstånd och ville inte ge tillstånd till installering av sopnedkast. Av Wallanders självbiografi framgår att det snarast var personliga skäl som låg bakom. Den professor som en gång underkänt Wallander i en tentamen avslog genast Wallanders ansökan om att på prov använda sopnedkast i husen. Detta parerade Wallander med att säga att det visserligen må vara förbjudet att använda sopnedkasten, men det kunde knappast vara förbjudet att bygga dem. Successivt visade sig Wallander också få rätt; under 1930-talet blev det specifika HSB-sopnedkastet standard i HSB-husen.
Det moderna sopnedkastet hade flera fördelar. Inte minst frigjorde det utrymme på gårdarna, som nu kunde öppnas för planteringar och lekutrymmen för barn. Den odör av gamla sopor som måste ha präglat en äldre tids gårdar kunde på sikt också ge vika för friskare luft.
Idag rimmar det en gång så moderna sopnedkastet mindre väl med idéer om miljöarbete och källsortering. Många av sopnedkasten har nu satts igen.
Den vita spisen
Sopnedkastet är bara en av de innovationer som bär HSBs namn. Arbete för mattpiskningsanordningar och färdiglackerade kökssnickerier är ytterligare produkter som HSB varit med om att förfina. Det folkhem vars gränser drogs upp under det sena 1920-talet hade behov av just det slags nytänkande och innovationslusta som tidigt kom att prägla HSB. I vissa avseenden kan man därför säga att HSBs historia i mycket är en del av folkhemmets historia. Och frågan om den svarta spisen? Eller, som Sven Wallander skriver i sin bok Mitt liv med HSB, varför ska en spis egentligen vara svart? Det behövde den alls, i Tyskland fanns vita emaljerade gasspisar. Snart nog fanns de också i HSBs lägenheter.
Författare:
Dela med dig av dina tankar