Hur svensk är den svenska julen?

När man frågar svenskar vad de allra mest förknippar med julen kan man vara säker på att jultomten, julgranen och julmusten kommer att finnas med bland svaren. Men hur svenskt är egentligen det svenska julfirandet? Vi har bett två tyska näringslivshistoriker att utreda frågan.

Var kommer jultomten ifrån, han som så länge man kan minnas överöser alla snälla svenska barn med efterlängtade julklappar? Vem fick idén att alla, till den vackraste helgen på året, ska släpa in ett helt träd i bostaden, så att golven blir fulla av granbarr? Och vems fel är det att Coca-Colas chefer får tårar i ögonen varje jul när de ser sina dykande svenska försäljningssiffror? När man för att hitta de skyldiga riktar blicken utomlands hamnar man alltid på samma spår. Det leder till Tyskland.

Är tomten tysk?

Jultomten, sådan vi typiskt föreställer oss honom, har tjock mage, röd luva och en stor röd rock. Vissa påstår att han bor vid Nordpolen medan andra säger att han slagit sig ner i finska Rovaniemi, men även i Sverige, Norge och Grönland finns det folk som anser att tomteverkstan egentligen ligger i deras land. Ibland kan man också från en och annan fullständigt humorbefriad människa höra att tomten inte ens är en riktig person, utan ett näringslivspåhitt, som syftar till att öka försäljningen.

Hur som helst så var det söderut som tomten uppträdde för första gången, närmare bestämt i Tyskland. Den 6 december 1535 avskaffade reformatorn Martin Luther Nikolausfesten för alla protestantiska barn. I motsats till katolsk sed skulle det inte längre vara S:t Nikolaus, som kom med presenterna, utan Weihnachtsmann (julmannen), som han kallades. Han dyker dock upp först några veckor senare varje år, i samband med årsdagen av Kristi födelse. Jultomten var förbluffande lik den katolske Nikolaus, men hade ändå en helt egen personlighet.

Vid denna tid var det emellertid ett annat djur som spelade huvudrollen under julfirandet i Sverige: julbocken. Den symboliserade de gåvor som vid vintersolståndet offrades till hedniska gudar, framför allt Oden och Tor. Det var så man ursprungligen firade julfesten i Sverige. Och också julbocken kom med presenter. Julbocken förekommer som bekant fortfarande, men nu i form av en halmbock. Som symbol förknippad med julklapparna trängdes den undan av tomten vid 1900-talets början.

Tomtens nuvarande utseende är ett resultat av inflytanden från flera olika håll. I USA i slutet av 1800-talet skapade den tyskspråkige tecknaren Thomas Nast den så kallade S:t Claus. Inspirationen kom från den nederländske godmodige Sintaklaas och den katolske S:t Nikolaus, som var sträng och gammaldags. Med sitt speciella designade utseende skulle S:t Claus under 1900-talet komma att göra segertåg över hela världen, inte minst genom Coca-Colas reklamkampanjer på 1930-talet

Det finns de som hävdar att den svenska tomten är en direkt efterföljare till gårdstomten eller nissen. Bland bönder på den svenska landsbygden var det vanligt att man trodde på honom. Det är visserligen så att det svenska namnet för Weihnachtsmann övertogs från gårdstomten. Men enligt alla urkunder var det i Tyskland han först dök upp som en juletidens gåvobringare med sitt ikoniska (och reklammässiga) utseende.

”Oh Tannenbaum …”

I så gott som alla svenska hem står i juletid en julgran. En riktig svensk jul utan julgran är otänkbar. Det är sant att redan vikingarna vid årsskiftet prydde sina hem med kvistar av vintergröna. Detta syftade till att hålla andarna på avstånd och att bevara hoppet om vårens återkomst. Men julgranens nuvarande stil hämtades från början söderifrån. Dess historia är dock inte entydigt klarlagd; förmodligen är den ett hopplock från flera europeiska kulturer.

Halmbocken är i alla fall en svensk jultradition som inte har sina rötter i Tyskland … Reklamfoto för Liljeholmens stearinljus ur Centrum för Näringslivshistorias bildarkiv.

Den äldsta bevarade källan till den klassiska julgranen är från 1521. Det är en notering i räkenskapsboken från biblioteket i Schlettstadt: ”Betala 4 skilling till jägmästaren för att bevaka träden från S:t Thomasdagen”. Man förmodar att förnäma tyska borgare alltsedan dess i juletid har haft träd stående i sina hem som prydnad. I Sverige dök de första julgranarna upp omkring 1741, och omkring 1880 kunde man för första gången köpa färdiga julgransprydnader i större svenska städer.

De populäraste utsmyckningarna kom från Tyskland, där konsthantverket för julprydnader har den längsta traditionen. Alltjämt är det en blomstrande näring och en verklig exportsuccé att tillverka julgransprydnader, julkrubbor och olika slags julfigurer, särskilt i Erzgebirge och i Franken.

Vid sekelskiftet hade traditionen med julgran i hemmet nått alla samhällsskikt i Sverige. Ett omtyckt inslag i julfirandet idag är också melodin i den kända tyska julsången Oh Tannenbaum, trots att den svenska texten handlar om en busschaufför med gott humör …

Nej, inte julmusten också …

Men julmusten måste väl ändå vara typisk svensk, kan man tycka. Denna uppfriskande dryck, som svenskarna allra helst dricker till pepparkakor och andra bakverk, är den mest omtyckta vid julen, tillsammans med kaffe och glögg. Och det var faktiskt en svensk som uppfann det hemliga receptet.

I början på 1900-talet skapade kemistudenten Harry Roberts, son till fabrikören Robert Roberts från Örebro, ett recept på must som skulle komma att bli enormt framgångsrikt. Den en smula beska lemonaden skulle vara ett alternativ till öl, vin och snaps och var avsedd att skona svenska folket från de värsta baksmällorna.

Julmusten blev den största försäljningsframgången för Roberts essensfabrik. Den sålde så bra att de flesta bryggerier köpte Roberts essenser för att framställa must av eget fabrikat. (Sedan 2005 även The Coca Cola Company, som efter snart ett sekel gav upp försöket att få svenskarna att dricka cola istället för must vid jultider.) Men var befann sig egentligen studenten Harry Roberts när han experimenterade fram julmusten? I Stockholm, Uppsala eller Göteborg? Nej, han var i Berlin. För det är ingen slump att julmusten får de flesta tyskar som smakar den att tänka på den egna alkoholfria drycken Malzbier – bara att musten är betydligt sötare.

Eriksbergs sockerfria julbrygd EBE-Dricka var en av alla de svagdricksliknande juldrycker som fanns på marknaden innan julmusten (höger) tog över helt. Båda bilderna är ur Carlsberg Sveriges arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Man har vänt på steken …

Listan på importerade tyska företeelser genom historien skulle kunna göras mycket längre. Ljusstaken är ett annat exempel. Det anses att den första så kallade Schwibbogen tillverkades i Erzgebirge för mer än 260 år sedan. Och ser inte de ljusstakar som under julen lyser i nästan alla fönster i Sverige ut som avlägsna släktingar till den?

Och hur är det med sammansättningen på den traditionella glöggen, är inte den misstänkt lik det tyska Glühwein? Således tycks de tyska jultraditionernas inflytande på den svenska kulturen återfinnas överallt.

Men inte heller det är riktigt sant. Måhända är det så att tyska turister har svårt att finna någonting typiskt svenskt på en svensk julmarknad (om man bortser från halmbocken, renkorven och älgkorven). Men århundraden av intensiva förbindelser och kulturell gemenskap mellan Tyskland och Sverige kunde knappast gå förbi den svenska kulturen utan att sätta några spår. Det var en process som tog sin början i medeltidens kristnande, fortsatte genom Hansans förbindelser och består än idag, framför allt i form av utbyte av arbetskraft.

Sedan en tid tycks dock beroendeförhållandet vara det omvända. För om man ser efter noga kan man i Tyskland känna nordiska stämningar till jul. Framför allt är det tyska ungdomar som finner de traditionella tyska julprydnaderna tråkiga. De vill hellre ha mindre kitschiga alternativ, såsom eleganta svenska designföremål. Dessutom har de skandinaviska skogarna kommit att bli oundgängliga för att tillgodose det tyska behovet av den omtyckta silvergranen.

Slutligen kan man inte underlåta att nämna IKEA. IKEA har faktiskt lyckats med konststycket att förmedla ett antal svenska jultraditioner till tyskarna. Sålunda har Tjugondag Knut, som dessförinnan var en fullständigt okänd helg i Tyskland, blivit en stor succé efter en reklamkampanj. På Tjugondag Knut får svenskarna ett tillfälle ett kasta ut julgranen genom fönstret för att sedan kunna ”börja om från början (med inredningen) igen”.

Mycket nöje med ”Kalle Ankas julafton” och en glad ”God jul” från Tyskland!

Ur Företagshistoria 2008:4

Text: Alexander Schug är fil.dr i historia, lärare vid Humboldtuniversitetet i Berlin och driver företaget Vergangenheitsagentur, som arbetar med näringslivshistoria. Han har ett förflutet inom PR-världen och är känd för sin bok History Marketing.

Christian Vey är historiker, verksam vid företaget Vergangenheitsagentur i Berlin. Sedan en gästtermin i Stockholm behärskar han svenska. Översättning: Fredrik Linde

Dela med dig av dina tankar