Imperiet startade med skoltröjor

När superentreprenören Jan Stenbeck hastigt avled 2002 hade han revolutionerat den svenska medievärlden och skapat mycket mer än så. Kanske är det mindre känt att han inledde sin affärsbana med att sälja skoltröjor i amerikansk stil. I dag finns bara några få dokument och en hög med små gråa Skogsmulletröjor kvar i Kinneviks arkiv som spår av verksamheten.

På 1960-talet fick ett antal svenska ungdomar chansen att gå på high school i USA. Förutom nya kunskaper kom de hem med glada minnen av de coola tröjor som fanns överallt i de amerikanska skolmiljöerna. Några gjorde slag i saken och startade tillverkning på hemmaplan. Vem som var först och hur det egentligen gick till finns det lite olika meningar om. Klart är i alla fall att Jan Stenbecks bolag Catco AB blev vinnare och Sveriges i särklass största skoltröjeföretag.

Advokaten Svante Thorsell hör till dem som var med. − Allting skulle vara fräckt och amerikanskt, det var surfing och Beach Boys som gällde. Efter min USA-vistelse blev jag 1965 elevrådsordförande och började leta efter någon som kunde göra collegetröjor till eleverna på mitt gymnasium, Farsta Läroverk. På Östra Real hittade jag en kille som hoppat av studierna och i liten skala börjat trycka tröjor i några rum på skolans vind. Det gick väl sådär.

Svante berättar vidare att Jan Stenbeck läste juridik i Uppsala och han själv hade avancerat till ordförande i Stockholms elevorganisation när de först fick kontakt. Jan hade då egna amerikanska erfarenheter och en gränslös affärsvilja.

− Målsättningen var att tjäna en första miljon före fyllda 21 år, säger Svante.

Jan Stenbeck hade förstått att skoltröjor kunde bli något stort och gett sig in i branschen. Full fart blev det när hans bolag Catco, namngivet efter flickvännen Catharina, startade import av träningströjor från klassiska sportmärket Champion och sprutade på dekoren som blev upphöjd och sammetsliknande. Alla ville ha Catcos speciella tröjor.

Snabb expansion

Stenbeck etablerade också snabbt kontakt med Hans Iwan Bratt, ordförande på Seco, Sveriges Elevers Centralorganisation.
− I USA sköttes ofta de viktiga tröjorna av studentkåren, och det konceptet ville Jan Stenbeck köra med också i Sverige. Vi på SECO AB skulle sälja tröjorna och skaffa fram underlag till skolmärken. Catco skapade sedan originalen, tryckte och distribuerade tröjorna till respektive skola. Catco svarade också för faktureringen. Elevråden bestämde själva över sina priser, så de tjänade en slant och SECO AB fick provision, berättar Hans Iwan Bratt.

Svante Thorsell fortsätter:

− Försäljningen expanderade till hela landet och kontoret med fem-sex anställda placerades på Tantogatan 65 i Stockholm. Jan frågade om jag ville jobba hos honom, och det gjorde jag i några år under universitetets sommaruppehåll. Det kunde gå ganska vilt till och vi sålde säkerligen tröjor till flera hundra skolor under min tid.

Catcos verksamhet hade pågått i tre år när Johan Stenman började, sommaren 1966. Det året nådde försäljningen upp till mellan tre och fyra miljoner kronor. Johan skötte först bokföringen och sedan mycket annat. Redan från starten av Catco tänkte Jan Stenbeck internationell expansion, med tiden allt längre bort från den operativa skötseln av bolaget. Under en första period fick Johan Stenman jobba intensivt med att avveckla en rad olönsamma satsningar utomlands. Det var bara Catcos dotterbolag i de nordiska länderna som fungerade. Från 1971 jobbade Johan parallellt med Catco och Kinnevik och fungerade som ’’ekonomisk handsekreterare’’ åt Jan Stenbeck ända fram till hans bortgång. Om Catco säger han att Jan Stenbeck egentligen inte var intresserad av tröjorna, det var vinstmedlen han ville åt för användning till andra affärer. Catco höll för övrigt en tid på att bli stämda av limföretaget Casco som tyckte att namnet gjorde varumärkesintrång.

− Det var fantastiskt att se hur bra unga människor kan sköta affärer och ha kontroll över de ganska stora belopp som strömmade in till elevråden när tröjorna betalades. Faktiskt skötte de sig bättre ju yngre de var. Tröjorna slog an för att de blev något av en halv skoluniform vilket passade tidsandan. Egentligen var de väl lite för bra för att affärerna skulle stå sig i det långa loppet. Föräldrar kunde köpa dem och låta barnen ha dem år efter år. Syskon kunde till och med ärva av varandra, berättar Johan Stenman.

Verksamheten delades därför upp mellan flera bolag som tog hand om olika kvaliteter. Catco behöll den bästa med tillverkning i Finland via ett finskt dotterbolag. I & TT, Idrotts & Textiltryck gjorde tröjor som var hyfsat bra medan Paradise Printing Products tog fram billigast tänkbara tröjor från riktiga lågprisleverantörer.

Textil byttes mot telefoni

Skoltröjorna blev med tiden modemässigt fel och idrotts föreningar tog över som de stora köparna. Väskor och andra profilprodukter tillkom i sortimentet. Någonstans där dyker arkivexemplaren av Friluftsfrämjandets Skogsmulletröjor upp.

Johan Stenman berättar att Jan Stenbeck ständigt sprutade ur sig nya idéer. 1977 köpte han ett bolag i USA, Miltope som var leverantör till USA:s armé och plockade upp idén till mobiltelefoni, som redan fanns i USA.

− Miltope lyckades ta hem en av de tre första amerikanska licenserna för forskning med cellulär mobiltelefoni. När det började lyfta startades Millicom 1979.

Johan fortsätter:

− Finnarna prisade sig och oss ur tröjmarknaden. Den höga finska prisnivån hindrade Catco från att fortsätta att ta hem de riktigt stora tröjbeställningarna.

Vid 1980-talets början hade Catco stora leverantörsskulder, nära 3,5 miljoner kronor till Suomen Trikkoo Oy AB i Tammerfors – mera känt under varumärket Finnwear – att dras med. Jan Stenbeck ville komma ur den dåliga affären, samtidigt som han av någon anledning behövde säkra namnet Millicom i Sverige. 1982 genomför han en så kallad inkråmsaffär och avyttrar allt som hör samman med AB Catco inklusive firmanamnet och aktierna i finska dotterbolaget Catco Oy, till Suomen Trikkoo Oy. Det enda han behöll var Catcos bolagsbildning och organisationsnummer, som namnändrades till Förvaltnings AB Confidentia, och blev centralt i det fortsatta imperiebygget. Därmed var Jan Stenbecks affärer inom textilbranschen avslutade och resten är mobiltelefonihistoria.

Författare: Eva Ersson Åbom

Ur: Företagshistoria, 2017:3