Ingegerd Levander, Umeå Tjärexport AB (1931)

En skånska med sinne för studier sökte äventyret och hamnade i Västerbotten. Där tog hon över sin mans familjeföretag när han dog och blev Tjärdrottningen från Vindeln. Ingegerd Levander blev storföretagare inom tjärbränning, och från den positionen fick hon följa hela näringens uppgång – och även fall.

– – –
Denna text ingår i ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ett samarbetsprojekt med IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –

”En gammal kona (kärring) från de stora skogarna, med kritpipa i mun och händer täckta av tjära… Det var vad norrmännen förväntade sig, när änkefru Åström kom på affärsmöte i Bergen. Istället kom en ung och elegant kvinna.”

Ingegerd Levander har själv berättat den historien om sin första affärsresa som verkställande direktör för Umeå Tjärexport Aktiebolag, UTAB. När hon klev in hos en uppköpare i Bergen på norska västkusten såg alla i rummet klart besvärade ut. Ingen räknade med att den nya vd:n för UTAB, med den populära Västerbotten-tjäran, skulle vara en 31-årig kvinna.

Ingegerd Weibring föddes 1901 i Skåne och växte upp med föräldrar och tre syskon på en gård i sydöstra Blekinge. Hon hade läshuvud och i juni 1918 tog hon realskolexamen, yngre än sina klasskamrater eftersom hon kunnat hoppa över två klasser.

Ingegerd beskrev sig själv som en fighter som alltid varit intresserad av ”absolut allting”. Kanske var det just det som fick henne att dra iväg till Västerbotten så fort hon tagit sin realexamen, för att bli privatlärare – eller guvernant som det hette – hos en skogsförvaltarfamilj. Västerbotten med sina älvar och stora skogar lät spännande och exotiskt för en äventyrslysten tjej från skånska slätten.

Där, i den västerbottniska centralorten Vindeln, träffade Ingegerd en viss Birger Åström (1892–1931). Han var nybliven jägmästare och dessutom hade hans familj stora affärsintressen i den växande skogsindustrin och gjorde affärer både på hemmaplan och i utlandet. Birger var även delägare i Umeå Tjärexport AB, UTAB, en verksamhet han ombildat efter att den tidigare ägaren drivit den i konkurs. Den Åströmska gården, som idag är byggnadsminne, var då bygdens hjärta och centrum, och en symbol för den mäktiga och rika trävaruindustrin.

Efter bara ett år i Vindeln flyttade Ingegerd 1920 till Stockholm för att studera: allt från konsthantverk och ridning till franska och sjukvård. Men hela tiden höll hon kontakt med Birger och i november 1923 återvände hon för att gifta sig med honom. De bosatte sig i Vindeln och under 1920-talets andra hälft fick de två döttrar, Anne-Marie och Inger.

Av familjen Åströms olika affärsintressen blev Ingegerd tidigt intresserad av just UTAB och dess plats i tjärbränningsbranschen. Tjära var en trögflytande vätska som framställdes från organiska material som kol, petroleum eller ved. Den tjära man fick från ved kallades trätjära och användes bland annat till impregnering av trä och textil, eller som smörjmedel. Den svenska tjäran hade extra gott rykte utomlands, och att bränna tjära var vid den här tiden ett viktigt sätt att få in pengar för mindre jord- och skogsbruk. Exporten gick framför allt till länder med mycket sjöfart och med många båtar att impregnera; som Storbritannien, Frankrike, Belgien och Holland.

Under delar av 1800-talet var skogslänet Västerbotten den största tjärproducenten i landet. Enbart i Degerfors socken (nuvarande Vindeln) producerades det under perioden 1894 till 1900 ca 6 000–7 000 tunnor. En tunna motsvarade ungefär 125 liter.

Tunna med tjära. UTAB_TEKS0047…l, Tekniska museet (CC BY).jpg

Tjärproduktion tog tid och var arbetsamt. Tjärbrännaren högg veden under vintern, brände den under sommaren, och innan tunnorna med färdig tjära hunnit levereras var det höst igen. Bästa perioden att sedan sälja tjäran var efter nyår, i januari och februari, när alla återförsäljare köpte upp sitt lager för den kommande säsongen. Allt som allt en process på 18 månader.

Detta var branschen som UTAB verkade i – och nu satte Ingegerd sig in i ekonomi och bokföring och följde med ut på inspektionsturer hos tjärbrännarna i skogarna. Ganska snart avslöjade hon fusk i företaget: högavlönade personer skötte inte sina jobb. Birger tyckte att det fick hon gärna reda ut och styra upp. Han var själv inte så mycket till affärsman, utan överlämnade gärna en stor del av administrationen i företaget till sin hustru och ägnade sig i stället åt skogen. Så efter att ha gått några kortare kurser i maskinskrivning och företagande, började Ingegerd i januari 1931 formellt arbeta på UTAB:s kontor i Vindeln.

Sedan ändrades allt.

Den 27 april 1931, knappt fyra månader efter att Ingegerd börjat i företaget, dog plötsligt Birger av en hjärnblödning. Där stod 30-åriga Ingegerd, med två döttrar, bara två och fem år gamla. En änka utan försörjning.

Det hölls familjeråd i den Åströmska familjen och bestämdes att svärdottern Ingegerd skulle fortsätta driva företagen istället för Birger. Ingegerd tog plats i styrelserna för alla de bolag där familjen var aktieägare: Vindelns Såg och Vattenkraft AB, Degerfors kvarn AB och – inte minst – UTAB.

Det var inte vanligt att kvinnor var företagsledare i Sverige på 1930-talet. Till en början hemlighöll UTAB rentav att Birger Åströms änka var bolagets nya verkställande direktör. Det avslöjades först när Ingegerd, efter ett och ett halvt år i ledning, började ge sig ut på affärsresor. Efter den där första resan till Norge i december 1932 blev det många turer runt om i Sverige och Europa för att hitta nya kunder.

När Ingegerd blev vd för UTAB var företaget i uselt skick, trots att efterfrågan på tjära ökat under första världskriget. Hon berättade efteråt om varumärkesintrång och bedrägerier, där andra företag försökte sko sig på Västerbottentjärans goda rykte. I början av 1930-talet drev hon till exempel en rättsprocess mot företaget Larka som sökt patent på UTAB:s namn, bara för att de upptäckt att UTAB glömt att förnya rätten till det. Processen tog fyra år, men Ingegerd vann till sist.

Ingegerd var aktiv i branschsammanhang där det gällde att ta ett samhällsansvar. Under andra världskriget ingick hon i Föreningen svenska trätjärexportörer, som bildats för att säkra statens behov av tjära. Det lönade sig – UTAB blev ett av de bolag som fick fortsätta handla med tjära under kriget, även för export. Enligt Ingegerd själv var hon den enda kvinnan i sammanhanget och någonstans här började hennes rykte som Tjärdrottningen byggas.

Ingegerd kunde sin produkt, men förstod också hur viktigt det var att ha bra kontakt med sina leverantörer. Som regel ville bönderna ha betalt i förskott för den tjära de sålde till UTAB. Besöken i skogarna gjorde att hon visste vilka hon handlade med.

Med åren byggde Ingegerd ett stort och starkt kontaktnät. Förutom engagemanget i företagen var hon politiskt aktiv i Allmänna valmansförbundet (som sedan bytte namn till Högerpartiet och därefter till Moderaterna) och var ordförande i flera moderata kvinnoföreningar. 1942 blev hon som första kvinna kommunpolitiker när hon valdes in i Vilhelmina kommunfullmäktige. När kvinnoorganisationen Inner Wheel startade i Umeå 1952 valdes Ingegerd till president, och blev på 1960- och 1970-talet både distriktspresident och president för hela Västerbotten.

Så småningom gifte hon också om sig, med landsfiskal Torsten Levander från Umeå.

Vad hände sedan?

Ingegerd Levander drev UTAB ända till början av 1980-talet, då hon var över 80 år gammal. Mycket hade förändrats. Tjäran hade fått konkurrens från andra produkter och jordbruk drevs inte på samma sätt. Det var inte längre lönsamt att bränna tjära i Västerbottens skogar.

I maj 1980 bestämde styrelsen för UTAB att bolaget skulle avvecklas. Företaget ombildades istället till Ingegerd Levanders enskilda firma. Den drevs vidare i några år men lades slutligen ned i december 1984. Ingegerd Levander dog 1996, några månader före sin 95-årsdag. Hon bodde ända till slutet på den Åströmska gården i Vindeln.

– – –

Författare: Susanne Odell och Anna Sténs, Folkrörelsearkivet i Västerbotten.

– – –
Denna text ingår i ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ett samarbetsprojekt med IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –

Läs mer:

• Arkivet efter Ingegerd Levander förvaras vid Folkrörelsearkivet i Västerbotten.
• Arkivet efter Umeå tjärexport AB förvaras vid Företagsarkivet i Westerbotten.
• Berit Andersson och Erik Sandén, ”Skog och historia i Västerbottens län” (Umeå, 2007).
• Lars-Erik Borgegård, ”Tjärhanteringen i Västerbottens län under 1800-talets senare hälft” (Umeå, 1973).
• Rune Bunte, Sven Gaunitz, Lars Erik Borgegård, ”Vindeln: en norrländsk kommuns ekonomiska utveckling 1800–1980. En analys av bondesamhällets ekonomiska utveckling, anpassning och förvandling under 200 år” (Lund, 1982).