Insatser för bättre arbetsförhållanden

Arbetsmiljöarbetet var tidigt en viktig fråga för Vattenfall. Arbetet var både farligt och slitsamt. Samtidigt var det länge en stor skillnad mellan arbetare och tjänsteman. Det var först på 1970-talet de fick likvärdiga villkor.

Att arbeta på Vattenfalls byggen var slitsamt. Långa arbetstider – uppemot 60 timmar per vecka, eländiga förhållanden och många arbetsplatsolyckor. Under de första årtiondena i början av 1900-talet fanns inte något organiserat arbetsmiljöarbete på Vattenfall. Fyra olyckor med dödlig utgång inträffade redan under det första halvåret vid bygget av Olidestationen i Trollhättan. Flera personer invalidiserades. Man försökte då hitta former för att förebygga och hantera dessa olyckor. Till exempel anställdes en speciell skyddsinspektör och man tog fram föreskrifter för bergsprängningsarbetet.

På 1930-talet hade arbetsmiljöarbetet tagit ytterligare några steg. Nu fanns särskilda skyddsingenjörer anställda vid Vattenfalls byggen. Skyddsombud och lokala skyddskommittéer bildades också under 1930-talet. I slutet av 1940-talet tillkom en central Arbetarskyddskommitté och under 1950-talet utökades organisationen kring arbetsmiljöarbetet ytterligare. En åtgärd som väckte brett intresse var att Vattenfall 1954 beslöt om hjälmtvång vid vissa arbeten. Likaså anställdes en skyddsombudsman som använde marknadsföringsmetoderna från 1930-talet för att sprida arbetarskyddspropaganda: en buss som besökte Vattenfalls arbetsplatser. På så sätt nåddes 8 500 av Vattenfalls då 10 000 anställda av skyddsbudskapet via filmvisningar, föredrag, utställningar och broschyrer. Det moderna arbetsmiljöarbetet hade fötts.Trots alla satsningar gick det inte att undvika svåra olyckor, ibland med dödlig utgång. Den svåraste var sprängningsolyckan i Grundfors 1956. Sju arbetare dog och tre fick skador för livet. Även vid bygget av Harsprånget och andra kraftstationer fick flera arbetare sätta livet till.

Arbetarna protesterar

Arbetarna vid Vattenfalls byggen började tidigt protestera mot arbetsförhållandena genom strejker. I maj 1907 utbröt en strejk vid Trollhätte kraftverk – det var första gången som det uppstått en strejk vid ett av statens arbeten. Parterna kom så småningom överens, men redan två år senare bröt den landsomfattande storstrejken ut. Som Vattenfall också drabbades av.Det skulle dröja till 1924 innan Vattenfall tecknade sitt första kollektivavtal med en fackförening. Avtalet kom till efter en mycket lång och segsliten strejk i samband med bygget av kraftstationen i Lilla Edet.

Efter över ett decennium av konflikter och strejker kom nu en mycket lång period – från 1925 till 1973 – utan en enda strejk på arbetarsidan i Vattenfall.Tjänstemännens arbetsvillkor bestämdes huvudsakligen utifrån de andra kommunikationsverkens och andra statstjänstemäns villkor. Med en stor skillnad. Hos Vattenfall fanns en skara tjänstemän som bara hade korttidsanställning. För Vattenfallsverket var det viktigt att kunna anpassa antalet anställda efter konjunkturläget. En stor del av tjänstemännen hade så kallad icke-ordinarie tjänst fram till början av 1950-talet. Arbetarna vid byggena var objektanställda ända fram till 1972.

Både arbetare och tjänstemän strejkar

Under det röda 1960- och 1970-talet drog en våg av vilda strejker genom landet. Gruvabetare i Kiruna, bilbyggare på Volvo, stuveriarbetare i Ådalen gick ut i strejk. Och 1971 strejkade tjänstemännen inom SACO, också på Vattenfall – mestadels civilingenjörer. Strejker utbröt även vid Vattenfalls anläggningar i Forsmark och Ritsem.Ritsemstrejken 1973 var en vild strejk där syndikalisterna, SAC, kanske för sista gången spelade en aktiv roll på Vattenfalls byggen. På 1920- och 1930-talet hade syndikalisterna däremot varit starka på många av Vattenfalls arbetsplatser. Ritsemstrejken varade i en månad och fick stor uppmärksamhet i press och TV. Orsaken var en strid om ett speciellt tilläggstraktamente för ”ödemarksbyggen”. Det skulle enligt avtalet dras in när bebyggelsen i Ritsem nått en viss standard. Konflikten löstes och resulterade i flera förbättringar för arbetarna.

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.

Cookies för annonsmätning

För att kunna erbjuda bättre service och upplevelse placerar vi cookies för att kunna anpassa marknadsföring till dig. Ett annat syfte med denna behandling är att kunna marknadsföra produkter eller tjänster till dig, ge anpassade erbjudanden eller marknadsföra och ge rekommendationer kring nya koncept utifrån vad du har köpt tidigare.

Cookies för personlig annonsmätning

För att kunna visa relevant reklam placerar vi cookies för att anpassa innehållet för dig

Cookies för anpassade annonser

För att visa relevanta och personliga annonser placerar vi cookies för att tillhandahålla unika erbjudanden som är skräddarsydda efter din användardata