Framgångsrika företagare med invandrarbakgrund finns inom de flesta branscher, och många av våra folkkäraste varumärken har skapats av entreprenörer som flyttat in till vårt land. Vad skulle Sverige vara utan till exempel Bonniers, Felix, Findus, Expressen, Handelsbanken, Cloetta och Marabou?
Invandrare har under alla epoker sedan medeltiden, i alla delar av landet och inom alla samhällsområden, haft stor betydelse för Sveriges utveckling. Det är framför allt fyra faktorer som har bidragit till invandrarnas betydelse: Invandrare kan tillföra särskild kompetens som inte tidigare har funnits i Sverige. Invandrare kan ha internationella kontakter som är värdefulla, inte minst för internationella affärer. Invandrare kan tillföra Sverige kapital för investeringar. Människor som bryter upp från sitt hemland är genomsnittligt sett mer kreativa och initiativkraftiga än de som hela livet bor kvar där de har fötts.
Invandrarnas betydelse för den ekonomiska utvecklingen har sett olika ut under historiens gång. Ibland har världspolitiken spelat en avgörande roll, och andra gånger är det inhemska behov eller kulturella ambitioner som har avgjort utvecklingen.
Medeltiden
Under medeltiden hade kyrkan stor betydelse också för den ekonomiska utvecklingen. Genom cistercienserklostren (det första nordiska grundat i Alvastra 1143) kom ny kunskap inom byggnadskonst, kraftteknik, hantverk, jordbruk och administration. De stora katedraler som började byggas under 1100- och 1200-talen fordrade utländsk expertis i form av arkitekter, byggmästare samt olika slags hantverkare och konstnärer.
Invandrare från tyska Hansan fick från 1200-talet stor betydelse för handel, hantverk och bergsbruk samt för stadsbyggnad och stadsförvaltning. Många handelsmän som verkade i Sverige såg sig dock knappast som invandrare utan snarare som kolonisatörer från en högre kultursfär. De hade ingen tanke på att bli svenskar utan behöll hela livet starka band till Tyskland, dit de ofta återvände efter sin aktiva tid.
1500-talet
Gustav Vasa och hans söner kom mycket medvetet att rekrytera utlänningar, framför allt tyskar, för att utveckla handeln, bergsbruket och metallindustrin.
I två avseenden skilde sig invandringen från förhållandena under medeltiden. För det första fanns nu en stark svensk kungamakt som bestämde villkoren för invandringen och för utlänningars verksamhet i Sverige. De invandrare som engagerades för att leda och utveckla olika industrier var mer att betrakta som anställda företagsledare än som självständiga entreprenörer.
Den andra skillnaden gällde kyrkans roll. Under medeltiden hade den katolska kyrkan varit en självständig och pådrivande kraft för att stimulera expertinvandring. Den lutheranska statskyrkan kom i stället att ända in på 1800-talet bli den främsta motkraften mot invandring av icke-lutheranska trosbekännare
1600-talet
För att bära upp stormaktsväldet krävdes en omfattande rekrytering av utländska specialister. Liksom under föregående sekel gjorde invandrarna viktiga insatser inom utrikeshandel, bergsbruk och metallindustrier. Under 1600-talet etablerade de också skeppsvarv, textilmanufakturer, sockerbruk, pappersbruk och tryckerier. Fortfarande kom en hel del tyskar. Men nu blev invandrare från Nederländerna det mest dynamiska inslaget i näringslivet. Det är framför allt bland dessa som man finner den nya typ av industrientreprenörer som den nya näringspolitiken möjliggjorde: driftiga och internationellt orienterade affärsmän som anskaffade kapital och arbetskraft, organiserade produktionen och svarade för exportförsäljningen. Den mest kände var Louis De Geer som invandrade från Amsterdam 1627.
1700-talet
Under 1700-talet avtog invandringen från Nederländerna. I stället ökade den brittiska invandringen, framför allt av skottar. Under den gustavianska tiden i slutet av seklet kom Sverige att orientera sig kulturellt mot Frankrike, vilket ledde till en invandring av bland annat konstnärer och arkitekter. I slutet av 1700-talet blev det tillåtet för mosaiska trosbekännare att invandra, vilket fick betydelse för Sveriges ekonomi under det följande seklet.
1800-talet
Under 1800-talet upphörde i stort sett de statliga rekryteringskampanjerna för att locka hit invandrare. Samtidigt blev den svenska offentliga eliten alltmer etniskt svensk. Detta har invaggat en del historiker i den felaktiga uppfattningen att invandringens betydelse minskade i samhället som helhet. Historieprofessor Sten Carlsson har hävdat att ”tiden 1815–1933 utgör det stora undantaget i svensk invandrarhistoria”. Dick Harrison påstår att invandringen till Sverige under 1800-talet var ”ett marginellt fenomen”.
Men många driftiga invandrare från olika länder sökte sig hit, framför allt efter passtvångets avskaffande 1860. Nu inleddes industrialiseringen på allvar, och invandrare kom att spela en stor roll inom de flesta näringsgrenar. Brittiska tekniker utvecklade verkstads- och textilindustrin. Tyskar gjorde viktiga insatser inom den kemiska industrin och norrmän inom skogsindustrin. Också inom tjänstesektorn hade invandrarna stor betydelse, till exempel för bankväsendet, handeln samt hotell- och restaurangbranschen.
1900-talet
Under första världskriget återinfördes passtvånget, och Sverige förde fram till 1945 en restriktiv invandringspolitik. Men från denna tid finns bland annat företag grundade av nordiska invandrare. Under mellankrigstiden tillfördes Sverige också värdefulla impulser från återvändande svenskamerikaner.
Åren 1933–1970 kom många flyktingar undan nazismen och kommunismen, varav flera blev framgångsrika företagare. Under senare decennier är det framför allt bland sydeuropéer och asiater som man hittar de främsta entreprenörerna.
Dagens invandrarföretagare
Idag finns framgångsrika invandrarföretagare i de flesta branscher. I flera avseenden, bland annat då det gäller andelen företagare, är variationen mellan invandrargrupper från olika länder större än mellan invandrargruppen som helhet och svenskar. Andelen företagare kan exempelvis bero på hur länge en viss invandrargrupp i genomsnitt har bott i Sverige, hur arbetsmarknaden såg ut när de kom hit samt vilken utbildning och eventuell företagarbakgrund de hade när de anlände. Utrikesfödda företagare riktar sig i större utsträckning mot en internationell marknad än svenskfödda företagare. Svenska och utländska studier visar på ett tydligt samband mellan andelen utrikesfödda i ett land och utrikeshandelns omfattning.
Globaliseringen bygger på att de politiska och tekniska handelshindren har minskat. Därigenom har de kulturella handelshindren ökat i relativ betydelse. Migranter kan lättare än andra överbrygga kulturella skillnader mellan länder och har därigenom ofta lättare att skapa nätverk som är gynnsamma för internationell handel. Invandrare kan alltså även i framtiden spela en nyckelroll för att införa nya, sofistikerade produkter till Sverige och för att underlätta exporten av högteknologiska varor.
Dela med dig av dina tankar