Fram till början av 1960-talet hade det svenska radiomonopolet en sval inställning till populärmusik.
Det enda som spelades var under Grammofontimmen mellan klockan 17 och 18. Timmen började med en ouvertyr och slutade med en marsch. Men före marschen kunde det förekomma en eller två musikstycken för den yngre publiken.
På 1960-talet släpptes dock ungdomsmusiken in i public service. Men detta var inte något som monopolisterna kom på själva. De som ska ha äran av förnyelsen i etern är i stället radioentreprenörerna Britt Wadner (1915-1987) och Jack Kotschack (1915-1988).
Radio Syd och Radio Nord
De startade 1961 var sin så kallad piratradiostation som sände från båtar på internationellt vatten. Britt Wadners Radio Syd sände från båten Cheeta i Öresund. Jack Kotschacks Radio Nord från Bon Jour utanför Stockholms skärgård.
Nu reagerade det officiella Sverige över detta tilltag. Sveriges Radio startade Melodiradion 1961, en föregångare till P3 där populärmusiken fick stort utrymme. Och 1962 stiftade riksdagen den så kallade piratradiolagen som kriminaliserade alla som bidrog till sådana sändningar, till exempel genom att lämna reklamuppdrag eller förse fartygen med proviant.
När lagen trädde i kraft upphörde Radio Nord medan Radio Syd fortsatte. Britt Wadner dömdes till fängelse för brott mot denna lag. Men hon fick stöd av tusentals personer som demonstrerade på Malmös gator mot piratradiolagen. Dåvarande högerpartiet och folkpartiet var de enda partier som motsatte sig piratradiolagen.
Efter att Olof Palme blivit kommunikationsminister och fått ansvar för radiofrågorna, skärptes lagen och 1966 gav Britt Wadner upp. I stället startade hon Radio Syd i Gambia.
Radiomonopolet bestod till 1978, då närradio tilläts på försök. Året efter permanentades verksamheten. Närradion är en föreningsdriven, reklamfri radio med begränsad räckvidd. Reklamfinansierad lokalradio blev tillåten 1993. Men för riksradiosändningar råder alltjämt monopol.
Dela med dig av dina tankar