Jordbrukets teknikrevolution

Få uppfinningar har varit lika betydelsefulla för jordbruket som skördetröskan. Men från början var det få som trodde att dessa stora maskiner skulle passa i svenska förhållanden, där åkerlapparna var små och vattenhalten i spannmålet hög. Och kanske hade skördetröskan gjort ett betydligt senare intåg på våra åkrar om det inte hade varit för en skånsk godsägare med stort intresse för ny teknik.

»Bjuråkersbo köper Hälsinglands första skördetröska.« »Thaermenius skördetröska, synes verkligen lova bli framtidens jordbruksmaskin.« »I Ystad körde tåget på en Munktells skördetröska.« »En kvinna dödades av en skördetröska, då hon för att undvika fem i rad cyklande flickor, vejade.«

Pressklipp från lokaltidningar i hela landet mellan 1944 och 1950 vittnar om att skördetröskan trätt in i jordbruket på allvar. Det rapporteras om inköp, ökad effektivitet och ett par olyckor med dödlig utgång. Men den första skördetröskan kom faktiskt till Sverige redan 1928. Godsägaren på Axelvold i Skåne, Albert Berg von Linde, importerade då en International Harvester från USA.

Tröskningen hade utvecklats från manuell skärning med lie där man buntade ihop halmen i kärvar, till hästdragna och senare traktordragna självbindare. Ofta ägde gårdarna stationära tröskverk tillsammans.

Ekonomisk karta över Axelvold, ritad av Anna Hernlund och utgiven 1912. Bild: Rikets allmänna kartverk.

Mellankrigstiden var en svår tid för jordbruket, med låga spannmålsoch mjölkpriser. I början av 1920-talet härjade flera mul- och klövsjukeepidemier i landet och Axelvolds gods var långt ifrån ensamma om att behöva slakta sjuka djurbesättningar. Albert Berg von Linde trodde starkt på att ny teknik och mekanisering kunde vända den negativa trenden. Troligen var det under sin agronomutbildning på Alnarp som han kom att höra talas om skördetröskor. 1917 experimenterade en annan skånsk godsägare, Gustaf Trolle-Bonde på Trolleholm, med att bygga en egen hästdragen skördetröska. Tröskan var ganska liten och hade en automatisk säckhantering. Problem uppstod när det visade sig att tre hästar inte orkade dra runt den på fälten, vilket Gustaf Trolle-Bonde hade kalkylerat med, och försöken avbröts.

I USA och Australien hade traktordragna skördetröskor varit i drift sedan 1880-talet. Till en början handlade det om stora och tunga enheter som användes på de stora slätterna i Kalifornien och i Australiens jordbruksbygder. En bit in på 1900-talet moderniserades tröskorna och blev mindre. Albert Berg von Linde var först intresserad av att köpa en australiensisk tröska av märket Sunshine Header Harvester. Via en bekant fick han kontakt med ett företag i Melbourne som skickade över en broschyr. Sunshine Header-tröskan kostade 180 australiensiska pund och fyllde säden i säckar. Den detaljen gillade inte von Linde, som ville ha säden i en tank för att kunna lasta över den på vagnar och transportera till magasin. Men för att göra dessa modifieringar ville australiensarna ha en order på minst 100 tröskor och affären uteblev.

Uppmärksammad premiär

På den här tiden hade den amerikanska maskintillverkaren International Harvester ett kontor i Malmö. Albert Berg von Linde skrev till dem och frågade om skördetröskor kunde vara ekonomiskt fördelaktiga i Sverige. Kunde de till exempel tröska vete med en vattenhalt på upp till 20 procent? Företaget svarade att de redan hade fått liknande förfrågningar och att maskinen inte var lämplig för svenska förhållanden. Säden måste vara absolut torr vid tröskningen och det fungerade inte heller att tröska liggsäd (säd som lagt sig ned på grund av regn och vind) vilket det fanns gott om på svenska åkrar.

Men Albert Berg von Linde nöjde sig inte med det svaret. Det fanns redan en torkanläggning i bruk på Axelvolds gods och han bad därför om en offert och fler tekniska upplysningar. Kring den här tiden exporterades International Harvester-tröskor till Österrike och Rumänien, där de visade sig fungera bra. von Linde drog därför slutsatsen att tröskan visst kunde passa svenska förhållanden och våren 1928 slog han till och beställde en tröska av modellen Thresher, för 7 200 kronor. Maskinen skeppades med båt över Atlanten till Malmö och vidare med tåg till godset, där den monterades ihop med hjälp av företagets representanter i Sverige.

Många hästkrafter krävdes för att dra de tunga skördemaskiner som användes på de amerikanska slätterna kring sekelskiftet 1800/1900. Foto: Underwood & Underwood/Tekniska Museet. Till höger: Albert Berg von Linde, ägare av Axelvolds gods, tog skördetröskan till Sverige. Foto: Svenskt Porträttarkiv.

Premiären för Skandinaviens första skördetröska följdes med stort intresse av både svensk press, forskare och politiker. I september rapporterade tidningen Lantmannen:

… för någon vecka sedan påbörjades skörden. Maskinen, som är dubbelrensande och försedd med en särskild motor för tröskverket, har en skärvidd av 2,7 meter och drages av en 15–30 hästkrafter stark traktor med en körhastighet av cirka 80 meter i minuten.

För att passa det svenska spannmålet behövdes flera justeringar. Bland annat kortades skärbordet för att klara av de kraftigare grödorna. Tack vare sitt stora teknikintresse kunde Albert Berg von Linde anpassa och bygga om tröskan, som sedan användes på godset under 30 års tid. Han byggde även en ny torkanläggning med ett system för lufttorkning, där säden transporterades högst upp i byggnaden och sipprade ner våning för våning under ständig luftning. Problemet med den höga vattenhalten var därmed löst.

Förutom att skördearbetet effektiviserades förändrades också behovet av arbetskraft på godset. Antalet dagsverken under skörden i augusti och september halverades och behovet av säsongspersonal minskade kraftigt. Men det var i grunden positivt, menade Berg von Linde, eftersom den kvarvarande personalen var året runt-anställd.

Svensktillverkade tröskor

Fram till 1940-talet importerades ytterligare ett par tröskor till Sverige. Den andra var en säcktröska av amerikanska märket Caterpillar, som köptes av Målhammar herrgård i Mälardalen. Den tredje tröskan införskaffades av en större gård i Halland. Fler och fler trösktillverkare började nu exportera till Sverige, bland andra tyska Claas och amerikanska Allis-Chalmers. Samtidigt utvecklades modellerna och tröskorna blev mindre och lättare. Innan kriget bröt ut såldes ett hundratal skördetröskor till Sverige. Sedan avbröts all import.

Bolinder-Munktells skördetröskor gick på export till andra länder. På bilden tröskor som är på väg från ett snöigt Sverige till Turkiet, 1963. Foto ur Sveriges Allmänna Utrikeshandelsförenings arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

En septemberdag 1940 skedde en ytterst hemlig provning av en svensktillverkad skördetröska på Axelvolds gods. För att inte avslöja fabrikatet hade tröskan fått det påhittade namnet Bellis Moare. I själva verket var det AB Bolinder-Munktell i Eskilstuna som tillverkat maskinen. Tröskan var en traktordriven säcktröska med en och en halv meters skärvidd. Provkörningen fick ett bra utfall och tröskan presenterades på den svenska marknaden, där den skulle innebära jordbrukets stora övergång till skördetröska. År 1944 fanns det plötsligt 400 skördetröskor på svenska gårdar.

1940-talets tröskor hade alla liknande konstruktion: En skärapparat med en kniv som gick fram och tillbaka, en haspel med flera olika inställningar för att kunna tröska liggsäd och en så kallad dukelevator som transporterade säden till tröskcylindern i mitten av skärbordet med hjälp av transportskruvar. Men de nya tröskorna innebar också att halmen måste tas om hand på nya sätt. Ett sätt var att stränglägga halmen och sedan lasta den separat, ett annat att fästa en halmbuntare på tröskan och bunta halmen direkt. Hanteringen av säckarna krävde en extra man på tröskan.

Ömsesidig utveckling effektiviserade ytterligare

Efter kriget började flera svenska tillverkare, bland annat AB Westeråsmaskiner och Thermaenius & Son, utveckla nya, modernare tröskor. Dessa var självgående och hade en tank för spannmålet, i stället för en säcknings anordning. Det höga priset på de nya självgående tröskorna gjorde att många bönder var försiktiga med inköp till en början. Först på 1960-talet tog försäljningen ordentlig fart och de stora effektivitetsfördelarna gjorde att skördetröskor snart fanns på var gård. Samtidigt mötte jordbruksnäringen utvecklingen genom att ta fram nya 29 spannmålssorter med tillräcklig tidighet, stråstyrka och god drösfasthet, det vill säga förmågan att behålla kärnor.

Produktionen ökade enormt efter skördetröskans intåg i jordbruket. Foto ur Lantmännens arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

I början av 1970-talet skördades 98 procent av åkerarealen med hjälp av skördetröskor. Om man ska förstå hur revolutionerande skördetröskan har varit för jordbruket räcker det egentligen med ett enkelt räkneexempel: På 1800-talet, när man fortfarande använde manuella metoder för tröskning, krävdes det 19 dagsverken för att skära och rensa ett ton vete. I dag kan en modern tröska skörda tio gånger så mycket, det vill säga 100 ton vete, på bara en timme.

Ur Företagshistoria 2020:3

Text: Karin Janson

Dela med dig av dina tankar