Kexet byggde en hel industri

Inspirationen till starten kom visserligen från England och Skottland, men Göteborgs Kex har sedan dess varit med om att definiera det svenska folkets kexätande och blivit en del av folkhemmet.

Det finns många engelsmän och skottar som Göteborg och Sverige står i tacksamhetsskuld till, som när de väl satt sin fot i Västsveriges metropol började bygga upp framgångsrika industriföretag. Skottarmas inträde i det göteborgska samhället och societeten har också indirekt inspirerat till en annan industri, visserligen startad och utvecklad av en svensk, men han hade god hjälp av sin engelskfödda hustru. Fru Ellen (född Birch) Berggren var nämligen, liksom övriga i den brittiska kolonin i Göteborg, begiven på afternoon tea. Och ett sådant kräver goda kex, meddelade hon sin man Carl Leopold Berggren.

Till en början var det inga större problem att tillfredsställa det växande behovet genom import av kex och kakor från England. Carl Leopold Berggren var skeppsredare och hade alla de kontakter som behövdes. Men 1888, i efterdyningarna av den stora tullstriden året innan, införde riksdagen kraftigt höjda importtullar, vilket bland annat drabbade keximporten: priserna sköt i höjden.

Mariekexet såg dagens ljus

Den driftige Carl Leopold Berggren såg då en möjlighet att starta en egen tillverkning av kex. Marknaden fanns där, intresset för kex hade spridit sig till Stockholm och andra delar av landet, och aktiekapitalet på 143 000 kronor var snart på plats. Saknades gjorde kunnande, och än en gång var det Skottland som kom till undsättning. I Glasgow fanns bagaren Robert Cruickshank som lockades över till Kungälv tillsammans med fem bageriarbetare. Att företaget hamnade i Kungälv hade i första hand med logistik att göra. Med fabriken anlagd direkt vid Nordre Älv var transportfrågan löst, och ångpråmar och mjölpråmar kunde lägga till direkt vid egen kaj.

Den 13 december 1888 genomfördes det första provbaket, och de handstämplade kexen fick omedelbart högsta betyg. En era i svensk livsmedelshistoria var inledd.

Redan samma år, vilket torde vara rekord i produktutvecklingssammanhang, bakades de första Mariekexen. Kanske var det samma recept som ingick i provbaket. Robert Cruickshank hade nämligen tagit med sig några av sina yrkeshemligheter från Skottland och inledningsvis varit mycket ovillig att dela med sig av exakta ingredienser. Guld Marie, uppkallat efter den ryska storfurstinnan Maria Alexandrovna, blev en omedelbar framgång och produceras än i dag med i stort sett samma ingredienser och efter ett recept som alltså stått sig i 125 år.

Namnet Guld Marie skvallrar än en gång om det brittiska inflytandet: Maria Alexandrovna hade 14 år tidigare gift sig med drottning Victorias son, Alfred, som även han fick ett – om än inte lika långlivat – kex uppkallat efter sig.

Mariekexet var under många år det mest sålda kexet i Sverige och hade tidvis en helt egen produktionslinje på fabriken för att klara efterfrågan.

Pepparkakan kung Oscar Brago & Ballerina

De omedelbara framgångarna i slutet av 1880-talet öppnade för en formlig explosion av kreativitet i fabriken vid Nordre älv. En snabbspolning av utvecklingen avslöjar bland annat att ”Hans Majestät Konungen av Sverige och Norge Oscar II har i Nåder behagat till Dess Hovleverantör antaga Göteborgs Kex Aktiebolag. Hvilket jag på Nådigaste Befallning får till bevis meddela.” Den utmärkelsen, stadfäst 1897, kvitterades efter en tid med pepparkakan Kung Oscar, godkänd först efter att hovet provätit kakan i fråga.

År 1910 tillverkades 140 olika kex och kakor, och en kort svacka under första världskrigets hårda ransoneringstider var snart återhämtad. I början av 1930-talet var Göteborgs Kex det modernaste bageriet i Skandinavien och kunde stoltsera med ett eget laboratorium där bland annat recepten utvecklades. I och med bruket av elektriska ugnar förbättrades kvaliteten ytterligare, och det var en teknisk landvinning som kunde användas i marknadsföringen: ”Elektriskt bak ger bästa smak”.

Tekniken till trots, det var i receptlaboratoriet som de stora landvinningarna gjordes. När världen efter andra världskriget än en gång kunde andas ut, och ekonomin gick framåt de följande decennierna, pekade allting uppåt för företaget trots att även konkurrensen hårdnade, både inom och utom landet. I det läget dök två nya storfavoriter upp på butikshyllorna; Brago såg dagens ljus 1958 hos den sedermera inlemmade konkurrenten Örebro Kex, och fem år senare lanserades det som sedan dess är grundbulten i allt som hör ett fikabord till: Ballerina. Ett chokladkex i botten, nougatfyllning på det och allt toppat med en ring av ljus mördeg. I dag säljs årligen 11 miljoner rör med Ballerinakex, och de leder därmed överlägset säljtävlingen. Systern Marie kommer på andra plats med två miljoner förpackningar.

Recepten stod sig trots ägarbyten

Ytterligare en explosion av kreativa och nydanande produkter lanserades under de årtionden som följde, och de suddade alltmer ut gränsen mellan kex och kaka. Kanske var det då symptomatiskt att nya intressenter tog över driften. Fram till 1979 var Göteborgs Kex i princip ett familjeföretag med ättlingar till äkta paret Berggren i ledningen. De investeringar som krävdes för att klara expansionen utomlands, och ytterligare produktutveckling där kexen kom att fyllas med allt från kiwi till jordnötter och persikor, gjorde dock att Marabou köpte verksamheten. Ägandet gick 1994 vidare till koncernen Orkla som dock är väl medvetna om kraften i varumärket Göteborgs Kex. Ingen fingrar på logotypen, och framför allt rör ingen det recept som Carl Leopold Berggren, Robert Cruickshank, eller vem det nu var som hade en lyckad dag i bageriet, skapade då för 125 år sedan.

En del av det svenska folkhemmet

En hitflyttad brittiska med vilja att hålla fast vid den egna civiliserade traditionen att dricka afternoon tea skapade alltså, via en driftig svensk företagare och en skotsk bagare, uppfinningen Mariekex. Kexet som i sin tur utvecklades till en institution i Sverige med lika stark klang som väl Volvo och Ikea. Och mycket riktigt, Göteborgs Kex själva ser de milt vaniljsmakande Mariekexen som en del av det svenska folkhemmet. I tillägg till det recept som stått sig i två sekler, har en aldrig sinande ström av efterföljande produkter, kortlivade och trendkänsliga såväl som moderna klassiker, varit med om att definiera vilka kex, wafers och kakor som numera är en del av allas vår vardag.

Säg den barnfamilj som genom årens lopp missat att ta med Mariekex, Ballerina, Brago eller något annat knaprigt till badstranden, utflykten, bersån – eller som inte lagt fram några till ett glas saft när ett hastigt mellanmål improviserats fram. Mariekexet och några av efterföljarna har på så sätt blivit en närmast orubblig grundpelare i det alldeles svenska beteendet att ”ta en fika”.

Ur Företagshistoria 2014:4

Text: Anders Carlsson

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *