KF som folkbildare

KF inspirerades vid sitt bildande 1899 av en äldre bildningstanke. Från den engelska kooperationen kopierades modellen att avsätta 2,5 procent av det ekonomiska överskottet till bildningsverksamhet.

I ett första skede arrangerade KF en omfattande föreläsnings- och agitationsturné kring kooperation och ekonomi. Pressutgivning initierades. Medlemstidningen Kooperatören gavs ut från 1904; tidningen omvandlades till Konsumentbladet 1914 och sedan till Vi. Den högkvalitativa tidningen var från mitten av 1930-talet till slutet av 1940-talen en av Sveriges mest omfattande och spridda veckotidningar.

Studiecirklar och böcker

I ett andra skede runt åren 1917–1918 växte studiecirkelverksamheten fram. Först och främst skulle deltagarna lära sig bokföring och snart omformades en del av denna verksamhet till korrespondensstudier. Även denna verksamhet växte kraftigt med åren. År 1939 bedrev ca 2 800 grupper runt om i Sverige korrespondens­studier, med ca 48 000 deltagare.

En ny typ av studiecirklar under benämningen ”grupp­verksamhet” blev än mer omfattande. KF:s centrala studieavdelning började ge ut små dis­kussionshäften med ämnen som kunde diskuteras på ett eller ett par möten. Disku­ssionerna skulle vara fria, utan styr­ning från ledare. Svaren kunde skickas in till studie­avdel­ningen, som kommenterade dem. Diskussioner kring kooperativa ämnen dominerade, men stor vikt lades också vid hemekono­miska ämnen, d.v.s. diskussioner om hur man skulle sköta hemmet ratio­nellt och ekonomiskt. Den koopera­tiva gruppens verksamhet hade fram till år 1939 växt så pass mycket att det då fanns över 3 800 grupper med över 52 000 deltagare.

Till KFs omfattande bildningsverksamhet hör den flitiga bokutgivning som tog ordentlig fart under 1920-talet. Bokutgivningen kom liksom den övriga bildningsverk­samheten att domineras av företags­ekonomiska ämnen. Många ledande kooperatörer var dessutom mycket intresserade av klassisk liberal natio­nalekonomi. När nationalekonomen Gunnar Westin-Silverstolpes bok Natio­nal­ekonomi för alla gavs ut för nionde gången 1939, var upplagan uppe i 60 000 exemplar.

Den medvetna konsumenten

I studiecirklar och tidningar diskuterades förhållandet till konsumtionen. Idealet var en konsument som var medveten om näringsfysiologiska frågor och väl insatt i olika kvalitetsfrågor. Sparsamhet var en dygd och konsumentkrediten bekämpades aktivt. Helst skulle konsumtionen styras av en blandning av populariserad vetenskaplig kunskap och en bred, öppen diskussion om vad som utgjordes av högkvalitativa och nödvändiga varor. Formeln var: kunskap och diskussion bör styra efterfrågan som styr produktionen. Konsumenten personifierades av husmodern, ”kvinnan med korgen”.

Under 1920-talet utvidgade KF diskussionerna kring varukunskap och smak. Kursgården Vår Gårdstartades 1924 och där utbildades personal och förtroendevalda praktiskt i varukännedom och smakfrågor. Kursdel­tagarna fick exempelvis välja mellan olika hushållsföremål för att diskutera varför man tyckte varorna var vackra.

Smakperspektivet tonades ner under femtiotalet till förmån för begreppet kvalitet. Både kooperativ press och cirkelverksamhet skördade stora framgångar in på sjuttiotalet. Kooperativ bildningsverksamhet fick sin höjdpunkt i samband med Konsumentkongressen 1971, som föregicks av en omfattande cirkelverksamhet. Över 5 000 motioner diskuterades och resultatet blev bland annat vissa basvaror.

Författare: Peder Aléx

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.