Konkurrens sporrade förlagen till framgång

Embryot till den moderna svenska bokmarknaden började skönjas i mitten av 1800-talet då en rad bokförlag startades, i många fall på initiativ av boktryckare eller bokhandlare.

Vid 1800-talets slut hade två förlag utkristalliserat sig som de i särklass största, P.A. Norstedts & Söner och Albert Bonniers förlag.

Norstedts – etablissemangets förlag

Norstedts, grundat 1823, hade sedan starten sin bas i utgivning av officiellt tryck. Företaget kom att starkt förknippas med rikets etablissemang, som kunglig boktryckare, utgivare av Svenska Akademiens skrifter och Nytt juridiskt arkiv, innehavare av privilegiet att ge ut almanackor etc. Under juristen G.B.A. Holms (1845–1910) ledning kom förlaget i slutet av seklet att parallellt med sin tidigare inriktning satsa alltmer på läroboksutgivning. Bonniers (se artikel***), grundat 1837, utgjorde i mycket Norstedts motpol med sin utgivning av den nya svenska skönlitteraturen, med sin inriktning mot försäljning i bokhandeln och sitt liberala engagemang.

De två stora förlagen konkurerade till en början inte mycket direkt med varandra, men åren efter sekelskiftet gick Bonniers in på skolboksmarknaden genom dels egen utgivning, bland annat Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, dels köp av ett par läroboksförlag. I samband med en skolreform beslöt de två konkurrenterna 1928 att föra samman sin läroboksutgivning i ett gemensamt ägt förlag, Svenska Bokförlaget. På liknande sätt bildade förlagen 1942 tillsammans Nordiska Uppslagsböcker.

Under 1900-talet förstärkte Norstedts successivt sin allmänlitterära utgivning. På fackboksområdet profilerade sig förlaget med en omfattande utgivning av historiska verk. Bland de skönlitterära författarna märktes Hjalmar Gullberg, Olle Hedberg och Stig Dagerman. Men det var först på 1950-talet som förlaget blev en riktigt allvarlig konkurrent till Bonniers på det skönlitterära fältet.

Många delmarknader

Bokmarknaden var långtifrån enhetlig, utan kunde indelas i en rad del­marknader, varav två av de viktigaste var de för allmänlitteratur respektive skolböcker. De två huvudmarknaderna kunde i sin tur delas upp i en lång rad del­marknader. De olika skolformerna gav upphov till flera nischer inom skolboksutgivningen. Litteratur som riktade sig till offentliga institu­tioner och företag utgjorde en egen marknad, med små och väl precise­rade målgrupper.

Allmänlitteraturen kunde delas in dels ämnesmässigt i skönlitteratur, facklitteratur samt barn- och ungdomslitteratur, dels prismässigt i fullprisböcker och billighetsböcker. På skönlitteraturens fält existerade två delvis skilda marknader för kvalitets- respektive underhållnings­litteratur. Den religiösa litteraturen bildade i mycket en egen marknad med specialförlag och egna försäljningskanaler.

Även om Bonniers och Norstedts var mycket större än sina konkurrenter mätt i total omsättning, var de inte alltid domine­rande på de enskilda delmarknaderna utan var inom vissa segment utsatta för en betydande konkurrens av förlag som koncentrerat sin utgivning på en eller ett par nischer.

Wahlström & Widstrand och Natur och Kultur starka uppstickare

Ett förlag som kom att ta upp konkurrensen med Bonniers på det allmänlitterära fältet var Wahlström & Widstrand som startades 1884. Deras portalförfattare kom att bli Erik Axel Karlfeldt, vars debutverk hade returnerats oläst av Bonniers. P.K. Wahlström (1860–1932) var en försiktig förläggare som avböjde att ge ut Hjalmar Söderbergs debutroman Förvillelser. Han köpte däremot Söderbergs förslag till vinjett, som allt sedan dess utgjort förlagets logotyp.

Under 1930-talet kom att Wahlström & Widstrand att drabbas av växande ekonomiska problem vilket ledde till att ägarfamiljen sålde förlaget till Carl Björkman (1901–1961), som dock hade en hemlig kompanjon, Bonniers, som övertog hälften av aktierna. Björkman drev förlaget självständigt utan inblandning från den andra delägaren. Han profilerade sig genom att ge ut franska och finlandssvenska författare. Efter hans bortgång 1961 övertog Bonniers aktiemajoriteten med den nye förlagschefen Per Gedin (f 1928) som minoritetsägare. Bonniers övertog förlaget helt 1985.

De flesta förlag var privatägda, ofta av en person eller familj. Många förläggare var starka personligheter som satte sin egen prägel på verksamhet och utgivning. En av de mest färgstarka var Johan Hansson (1879–1973). Född i enkla förhållanden men med en mycket stor bildningstörst, startade han 1922 tillsammans med hustrun Jenny Bergqvist förlaget Natur och Kultur. Utgivningen koncentrerades på facklitteratur, som speglade förläggarens egna intressen med böcker om naturvetenskap, ekonomi och politik. Men det var framför allt en bred utgivning av psykologi och filosofi som gav förlaget dess profil, som det har behållit ända sedan starten.

Johan Hansson var en envåldshärskare som ville kontrollera hela verksamheten ner på detaljnivå. Även om hans personalpolitik var under all kritik lyckades han på kort tid bygga upp ett av de större kvalitetsförlagen i Sverige. Vid 67 års ålder överlämnade han 1947 hela förlaget till en stiftelse, men fortsatte att leda verksamheten i ytterligare två decennier.

Kooperationen och arbetarrörelsen – nya aktörer

I takt med att folkrörelserna växte fram vid förra sekelskiftet började flera organisationer att ge ut böcker som spriddes till både medlemmarna och allmänheten. Ett exempel var Kooperativa Förbundet som när det bildades 1899 uttalade som ett av sina mål att rörelsen skulle bidra till att fylla medlemmarnas kulturella behov. KF började redan de första åren ge ut handböcker och olika småskrifter. Verksamheten samlades 1926 i KF:s Bokförlag som utvecklades till ett allsidigt förlag. Det relativt nystartade privata förlaget Rabén & Sjögrens förvärvades 1948. Förlaget hade 1945 antagit Astrid Lindgrens manuskript till Pippi Lång­strump, som hade refuserats av Bonniers. De två KF-ägda förlagen fusionerades 1959 under Rabén & Sjögrens namn. Med Astrid Lindgrens böcker som bas utvecklades Rabén & Sjögren till det ledande kvalitetsförlaget för barn- och ungdomslitteratur, samtidigt som det hade en bred utgivning av skönlitteratur och fackböcker.

Arbetarrörelsen startade under sina första decennier flera förlag, men det främsta kom att bli Tidens förlag som grundades 1912 med Socialdemokraterna som huvudägare. Förlaget gav i första hand ut politiska och ekonomiska skrifter men kom även att bli en av de större skönlitterära utgivarna. Trots sin anknytning till arbetarrörelsen hade Tiden svårt att mer varaktigt knyta till sig de arbetarförfattare som debuterade på 1920- och 30-talen. En orsak var att förlaget saknade de ekonomiska resurserna att odla ett författarskap långsiktigt, en annan var att de unga författarna helst ville komma ut på ett högstatusförlag, i första hand Bonniers. Tiden kom dock att bli huvudförläggare för Dan Andersson och Moa Martinson.

Mediekoncerner och småförlag

Under de senaste decennierna har bokmarknaden genomgått stora förändringar. Många förlag har köpts upp av större aktörer, i vissa fall har de uppköpta förlagen levt vidare men i många fall har de införlivats helt i de stora koncernerna. Bonniers är fortfarande den största aktören med bland annat Albert Bonniers förlag, Wahlström & Widstrand, Forum och BonnierCarlsen. Efter en rad olika transaktioner har Norstedts allmänlitterära utgivning och Rabén & Sjögren övertagits av KF. Norstedts/Esseltes läromedel återfinns numera i Liber, ägt av det brittiska riskkapitalbolaget Bridgepoint.

Stiftelsen Natur och Kultur driver förlaget vidare men nu med tyngdpunkt på läromedel. Tidens förlag köptes upp av KF och finns inte kvar som ett självständigt förlag. LT och Legenda är andra välkända förlagsnamn som har försvunnit. Men å andra sidan har de senaste decennierna en rad nya förlag startats, i många fall, precis som under 1800- och 1900-talen, drivna av entusiastiska förläggare som med små finansiella resurser ger ut skön- och facklitteratur av hög kvalitet.

Text: Staffan Sundin