Kooperatören som vann: ICAs Hakon Swenson

Han var en av Sveriges mest karismatiska företagsledare, och många av oss ser hans företagssymbol dagligdags. Men Hakon Swensons engagemang i ICA-rörelsen stannade inte vid ekonomin. Företagandet omfattade för honom hela människan.

Björn Edsta tecknar i biografin Hakon Swenson – mannen bakom ICA bilden av en dygdig man. Hakon Swenson (1883–1960), grundaren till det som sedermera blev ICA, var sina idéer trogen livet igenom, han var mycket arbetsam och visade alltid stort intresse för och vinnlade sig om att lära känna sina medarbetare. Omtanken om personalen är ett återkommande tema i beskrivningarna av Swenson.

Han var en kyrkans man, son till kyrkoherden Carl August Swenson. Synen på affärsmoral formades av uppväxtmiljön. Det var viktigare att samla i ladorna och bygga upp kapital än att syssla med vidlyftiga investeringar. Företagets chefer skulle rekryteras från de egna leden, och Swenson ville ha personal som vigde sitt liv åt ICA-rörelsen.

Att bedriva affärsverksamhet utan att göra vinst låter sig inte göras. Men som Hakon Swenson konstaterade i sitt sista anförande som vd för ICA den 13 juni 1949 i Gävle: ”Skulle detta vara mottot för skapandet av yrkesstolthet, då bleve denna snart ihålig. Det är nog ingen här i dag, som sätter förtjänsten först och tjänandet sist”.

Hakon Swensons tal kunde pågå i upp till ett par timmar. Där manade han ofta till sammanhållning mot konsumentkooperationen, grossister, fabrikanter och handelns organisationer.

Handlare i förening

Men låt oss backa bandet en aning. Hakonbolaget inledde sin verksamhet i Gävle i december 1917. Det var till en början ett grossistbolag med rätt att köpa upp ransonerade varor.

År 1931 hade bolaget växt. 1 200 delägare fick teckna aktier i en inköpscentral. Idén med en kooperation för enskilda handlare, en köpmannaägd inköpscentral, realiserades därmed. Överskottet skulle inte gå tillbaka till delägarna utan stärka företagets soliditet.

Tanken på köpmän som delägare i grossistföretag var egentligen ingen innovation. Förenade Köpmän hade varit först med idén men misslyckats.

ICA växte fram under krigstid och kristid och i ständig konkurrens med konsumentkooperationen, KF. Naturligt nog var det svårt att få fram varor under de båda krigen, och man tvingades sälja substitut för exempelvis kaffe.

År 1939 hölls den första stämman för det som skulle få namnet ICA. Det nybildade bolaget var en sammanslagning av fyra inköpscentraler med handlare som delägare: AB Eol, Speceristernas Varuinköp (Essve), Nordsvenska Köpmanna AB och Hakonbolaget. Det senare var störst och blev tongivande.

Den naturliga förkortningen på Svenska Inköpscentralers AB, SICA, var upptaget. Det fick bli AB ICA i stället. Tillsammans kontrollerade man hela Sverige från norr till söder med kontor och lager.

PR-mannen Swenson

Det fanns en framsynthet och det man i dag skulle kalla PR-medvetande inom företaget, och det har gagnat ICA genom decennierna. Swenson ville lyfta fram ICA-kulturen och han gjorde det med hjälp av ICA-tidningen (start 1941) och ICA-kuriren som publicerades för första gången året efter.

Tidningarna berättade om den tidens nymodigheter som självbetjäning (1946) och den så kallade Hakonsgiven (1948) – att handlarna fick göra skriftliga beställningar i stället för att säljare åkte runt och tog upp order. ICA var även tidigt med att införa ett bonussystem.

Den var som sagt en anda kopplad till en person. Hakonsandan kunde sammanfattas i en stark gemenskap och hängivenhet för företaget. Det var ur PR-synpunkt smart att använda sig av namnet Hakon. Det går att följa en linje från grundaren Hakon Swenson till dagens ICA, något som företaget har varit flitigt med att utnyttja i reklamkampanjer under decenniernas gång.

ICA förändrar vardagen

Hakon Swenson var liberal men aldrig politiskt aktiv, frånsett ett kortvarigt nämnduppdrag i hemstaden Västerås. Man kan ändå tala om ICA-rörelsen som en storartad politisk gärning. Tack vare expansion och innovativa tankar tilltog människors frihet. Filosofin med att handlarna skulle verka självständigt under ansvar blev dessutom en motvikt till det konforma KF och egentligen till hela den socialdemokratiska rörelsen.

Det visade sig med tiden att ICA, långt efter grundarens död, gick segrande ur striden mot ärkekonkurrenten. År 2000 kontrollerade ICA 35,6 procent av dagligvarumarknaden mot konsumentkooperationens 18,6 procent. Avståndet lär ha växt sedan dess.

Boken om Hakon Swenson är ovanlig i en svensk kontext eftersom den för det första lyfter fram en entreprenör och dessutom en handelsman. Anders Johnson menar i ICA-handlaren: entreprenör, stöttepelare och idébärare (2012) nämligen att handlaren genom historien blivit sedd över axeln. Handelsmannen hamnade ofta i skymundan för industrimannen. Den historiska bilden har dock tack vare stora handelsmän som Ingvar Kamprad och Erling Persson förändrats till det bättre. Hakon Swenson kan också utan tvekan räknas till denna skara stora entreprenörer.

Handlaren en nyckelperson

Även Johnson ägnar betydande utrymme åt Hakon Swenson och ICAs historia, men beskriver även handlarens historiska roll i samhälle och kultur.

När handeln spreds ut på landsorten blev handelsboden en viktig sambandscentral, och handlaren fick inte sällan stort inflytande. Han kunde få i uppgift att hantera bouppteckningar, kontakta myndigheter och inte minst utgöra nyhetscentral.

Mönstret går igen. I den snabbt avfolkade glesbygden får närbutiken återigen ta hand om fler uppgifter. Av egenintresse och historiska och kulturella skäl är ICA-rörelsen engagerad i kampen för att bevara lanthandeln.

Den som söker detaljkunskap om ICA bör vända sig till Edstas förtjänstfulla och heltäckande skildring. Den som vill ha en kortare redogörelse går till Johnson. I båda böckerna kan man läsa historien om en man vars idé har utvecklats och klarat snabba ekonomiska och samhälleliga skiften i snart 100 år, Hakon Swenson.

Författare: Johan Söderström

Johan Söderström, Borås, är journalist vid Borås Tidning och har tidigare verkat som skribent och debattredaktör vid Smålandsposten, Nya Wermlands-Tidningen och Norrköpings Tidningar. Artikeln är hämtad från Företagsminnen 2012:4.

Dela med dig av dina tankar