Kreditkortet bakom kulisserna

”Vi tar det på kortet”. Frasen var ett tecken på bärarens status och förmögenhet. I dag är den vardag. Snart är det så självklart att betala med kontokort, att den inte behöver sägas.

Kontokorten har några av finansbranschens mest kända varumärken och är en svårfångad närings mest konkreta produkter. Vi ser plastbrickorna varje dag, ändå är de bara toppen på ett finansiellt isberg, en glimt in i en stundtals gäckande marknad.

För hundra år sedan sågs det som skamligt att ”handla på krita”. Checkar började bli vanligare i början av 1900-talet. När bilismen växte på 20-talet började bensinbolagen ge ut kort som gav innehavaren rätt till kredit på just det bolagets mackar. I slutet av 30-talet började en del företag i USA att låta kort fungera ömsesidigt. Korten gjordes i plåt för att hindra förfalskning

Mässingspolletter hos NK

Chefen för Kungl. Myntkabinettet, Ian Wiséhn, berättar i nr 1 av Företagsminnen 2011 om Sveriges första kreditkort, NK-kortet. Det utgjordes av en numrerad pollett i mässing som användes av NK:s stamkunder under 20- till 40-talet. NK skulle även tidigt anamma ett eget modernt kontokort efter amerikansk förlaga på 60-talet.

Det var alltså inte ovanligt att välbärgade stamkunder kunde få kredit. Men hur skulle de kunna ta med den krediten till andra inköpsställen? Det tog tid att koppla ihop köpare och säljare och bygga ett ömsesidigt förtroende för kontokorten. Kreditkortet är så nära en världsvaluta vi kommer – vem som helst kan gå in var som helst, lämna ett kort från en bank och få det godtaget som betalning.

Försäljning registrerades tidigare på papper. I en maskin karbonkopierades kortet över en så kallad slip där kortnumret, säljställets identitet, köpsumman och köparens namnunderskrift fylldes i. Det försvann på 90-talet. Nu registreras köpen i en terminal, och betalaren bekräftar köpet och sin skuld till utgivaren genom en signatur eller pinkod.

Glöm inte pinkoden!

Fördelen med kontokortet för säljföretaget är den garanterade betalningen, vilket har slagit ut checken i Sverige. Den som förmedlar betalningen övertar och vidarefakturerar den fordran som affärshändelsen har gett upphov till.

Fram till slutet av 60-talet hade banker lördagsöppet, sedlar behövde tas ut och sättas in. De tjänade på att minska sin kostsamma kontanthantering, samtidigt som både kunder och säljare betalar kortavgifter. Bankernas inkomster från kortköp uppskattas i dag till cirka 7,5 miljarder kronor per år.

Sverige var först i Europa med att bygga ut systemen för kortbetalningar. Kreditmarknaden var hårt reglerad och det var svårt att få privatlån. Köpkortet kom redan 1961. Köpkortet var knutet till butiker, och Rikskortet till hotell och restauranger. Det utvecklades av Sveriges centrala Hotell- och Restaurangförbund (dagens Visita), då de amerikanska kreditkorten hade börjat etablera sig i Sverige och deras avgifter sågs som för höga.

Vem är kreditvärdig?

Ett av de svåraste hindren för genomslaget var bristen på information om en konsuments kreditvärdighet. För att administrera systemen vände man sig till finansbolaget Vendor som ägdes av Wallenbergarnas Stockholms Enskilda Bank. Det blev starten för det som 1965 skulle bli Eurocard, då ingen stor verksamhet. Kerstin Ottosson på SEB berättar att den bestod av sju personer i bankens lokaler på Stora Nygatan; de sorterade pappersnotorna för hand.

Eurocard expanderade till England och öppnade kontor i Bryssel. När avtal slöts 1968 med det som i dag är MasterCard, fick man tillgång till varandras marknader i Europa och Nordamerika. Det var det första betalkortet som fungerade i hela västvärlden.

Riksdagen beställde 1987 Rikskortet från Eurocard. Det var ett betalkort främst för riksdagsledamöter, och det fungerade bara i Sverige och kunde begränsas till tjänsteutgifter. I dag ges inte fler kort ut, men Rikskortets logotyp med en svala i flykt blev välbekant ute butikerna.

Eurocard såldes 1979 till Köpkortet AB som nu drevs av affärsbankerna. SEB blev 1987 ägare till både Eurocard och Köpkortet. Köpkortet och Eurocard är numera kortprodukter som ges ut av MasterCard. Inga fler Köpkort ges ut, även om det fortfarande tas emot av en del inköpsställen. Eurocard finns i Norden och i Baltikum. De nationella betalkorten försvinner alltmer, särskilt nu när EU:s initiativ SEPA ska skapa ett europeiskt betalningssystem.

Ett kort på väg bort

Produkten är egentligen systemet som ”står bakom” plastkortet – ett betalningssätt, en kreditgivning, ett bankkonto, rabatt på inköp i en viss butik eller kontantuttag. Korten kan se helt olika ut, då de är en bra plats att exponera ett varumärke på. En kortutgivare kan ge ut ett kreditkort till en kund, till exempel ett flygbolag, som kan bestämma designen och lägga in speciella förmåner.

Visa är ett system som ägs av en ekonomisk förening av banker och finansinstitutioner i Europa. MasterCard är ett aktiebolag som säljer licenser att ge ut kortet. Inom MasterCard finns olika produkter som de nämnda Köpkortet och Eurocard. American Express är ett finansbolag som säljer licensen att ge ut kortet. Diners Club International delar ut franchiserättigheten till sitt kort i Norden. Franchisetagare var tidigare Nevi Finans (numer Skandia Leasing) och sedan SAS. SEB äger franchiserättigheten sedan 1994.

Bedrägeririsker och avgifter har skapat en efterfrågan på nya betalningssystem. Mobilnätet och internet är de två strukturer som kan konkurrera. Nya betalningssätt måste övervinna tekniska trösklar och stora investeringar, få tillräckligt många parter att enas, och ett byte behöver inte bli billigare för konsumenten. Tekniken att flytta över kontokorten till mobilen finns, och då kommer plastkorten att försvinna.

Fakta 1: Olika sorters kontokort

Kreditkort: utgivaren fakturerar bara den aktuella skulden vid faktureringstillfället, och betalningen delas upp som en skuld

Debetkort: kallas ofta även bankkort. Kortinnehavarens bankkonto debiteras omgående vid ett köp

Chipkort: kontokortet rymmer ett chip med mikroprocessorer som kan lagra information

Betalkort: vid faktureringstillfället fakturerar utgivaren hela den utestående skulden som måste betalas i sin helhet

Förbetalda kort: på kortet finns en bestämd summa pengar laddad

Uttagskort: kunde ursprungligen bara ta ut pengar från en banks uttagsautomat. Minuten och Bankomat var Sparbankens respektive affärsbankernas varumärken. Numer ger inte banker ut fler uttagskort

Fakta 2: Systemets aktörer

Kortutgivaren: en bank eller ett kreditinstitut

Kortinnehavaren: oftast en privatperson, men betalkort som Diners Club och American Express riktas ofta till juridiska personer

Säljföretaget: är butiken

Inlösaren: ger säljföretaget betalt. Inlösaren måste vara en bank, som sedan löser in skulden hos kortutgivaren

Författare: Waldemar Ingdahl

Waldemar Ingdahl är vd för tankesmedjan Eudoxa. Artikeln är hämtad från Centrum för Näringslivshistorias tidning Företagsminnen 2012:4.

Dela med dig av dina tankar