Till USA åkte LM Ericsson för att bedriva vad vi idag nog skulle kalla industrispionage – bara för att upptäcka att han själv nått längre än de. Under en resa till S:t Petersburg hamnade han mitt i ett upplopp. Allting skildrat i brev hem till hustrun Hilda.
Centrum för Näringslivshistoria har fått tillgång till ett unikt källmaterial. Vi har fått ta del av den omfattande korrespondensen mellan makarna Ericsson: Lars Magnus och Hilda. Breven ger oss ny och värdefull kunskap om företagets första år och om personerna runtomkring.
Vi publicerar här stora utdrag ur några av de brev som Lars Magnus skickade hem till Hilda under en resa till USA år 1885, men först en liten bakgrund:
Lars Magnus och Hilda gifte sig år 1878, då Hilda bara var 17 år gammal. Paret fick fyra barn, två av dem nådde vuxen ålder. Hilda blev en viktig medarbetare i företaget. Bland annat hjälpte hon sin man med att testa telefoner som tillverkades i verkstaden. Hon blev föreståndarinna för lindningsavdelningen, som till största delen utgjordes av kvinnor.
Lars Magnus gjorde många och långa resor, för att lära sig om det senaste inom telefontekniken, men också för att vid olika industriutställningar visa upp sina egna produkter. Under resorna höll han och Hilda kontakt genom att skriva många och detaljrika brev. Någon gång utnyttjade man telegrafen. (Telefoni över landsgränserna var ännu ej så utvecklat.)
På ”vida Oseanen”
Resan till USA 1885 gjorde Lars Magnus tillsammans med Henrik Thore Cedergren och Lars Meurling. Cedergren hade två år tidigare startat Stockholms Allmänna Telefon Aktiebolag, med affärsidén att låta så många som möjligt få tillgång till telefon i hemmet. Lars Meurling var telegrafdirektör vid Statens Järnvägar; hans roll var att som statstjänsteman och utan egna affärsintressen agera s.k. förkläde åt Ericsson och Cedergren.
Syftet var naturligtvis att i Bells eget hemland studera det senaste på telefonins område. Under resan skickade Lars Magnus ett flertal brev hem till sin hustru, Hilda. Från båten mellan Irland och USA skriver han den 8 juli 1885:
Min älskade lilla Hilda!
Ännu ha vi Irlands kust i sigte och komma vi om en stund till Queenstown hvarifrån vi ha tillfälle att sända en sista hälsning innan vi anträda vida Oseanen.
Första intrycket af anordningarna ombord är det bästa, vi tycks i alla afseende få lefva kungligt, blir dertill godt väder skall sjöresan säkerligen bekomma oss väl. Vi ha i natt hafvit stark blåst så att sjuklighet redan yppat sig. Meurling tycks reda sig bäst och äfven Cedergen bättre än han väntade sig. Deremot har jag ej känt mig fullt välmående hoppas dock att vi alla skola komma att reda oss rätt bra.
Många pussar och hjärtliga hälsningar till dig min lilla Hilda och våra småttingar. Du försöker väl att göra Gustaf en föreställning om att pappa nu måste oafbrutet ligga på sjön en så lång tid.
Hjärtliga hälsningar till alla och ännu många pussar från din Gubbe.
Uppsnappade telefonnyheter
Väl framme i USA skriver Lars Magnus om vad han får se och uppleva. I ett brev till Hilda den 8 augusti 1885 får vi veta följande:
Min lilla älskade Hilda
Från Chicago sände jag dig några rader den 26 jul. och gör det mig ondt att jag sedan dess ej skrifvit ett ord hvilket du får vara snäll och förlåta.
Wikström kom in till Chicago och gaf för oss ytterligare en afskedsmiddag så att vi ej kommo derifrån förr än den 27 på kvällen då vi först reste till Clevland för att utom telefonväsendet äfven få se Brush Components storartade verkstäder för elektriska belysningsområdet, hvilket allt lyckades väl. Widare besökte vi flycktigt Buffalo och tittade der endast på telefonstationen. Den 29 voro vi åter här, besökte Edisons kompaniets verkstäder belysningscentralstationen m.m. så långt tiden medgaf och reste på lördagsqvällen den 1 denn. [dennes] till Boston der vi på kort tid hade förmånen att se rätt mycket, samt även äran att få hälsa på Edison och [oläsligt namn] m.f. storheter, dessutom Thomson Houstons fabriker för belysningsväsendet. Det bästa af allt var att vi i smyg kunde praktisera oss in på telefonstation der vi efter så stora uppoffringar och bemödanden äntligen blefvo i tillfälle att flycktigt se de nyaste Multippelborden (de s. k. dubbeldäckborden) hvilka inom America hittills endast der kommit till anvendning.
Lars Magnus brev till Hilda från New York 8/8 1885. Ericssons arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
Lars Magnus får se mycket i det nya landet, men han vet vad han vill och låter sig inte förledas av allt som är nytt och storslaget. Emellanåt förefaller han nästan besviken. I följande ordalag avslutar han sitt brev hem:
Vi ha varit i tillfälle att se mycket storartat som endast detta land kan uppvisa. Men hvad som kan vara till direkt nytta synes deremot bli obetydligt. På ljusområdet har visserligen stått oss fullkomligt fritt att få se så mycket vi fömått, men som man ej egnat sig för denna bransch har det för mej ej varit af så synnerligt intresse. Telefonväsendet deremot är ej hvad vi hemma så benäget föreställa oss, tvärtom har det förefallit oss i de flästa fall rätt tarfligt hvilket nog har sin orsak deri att patentförhållanden här gjordt all konkurrens omöjlig.
Allt hvad Bellbolag heter äro grenar ur samma stam och således alla med gemensamma intressen och till syfte att beherska telefonväsendet över hela jorden. Förekommer någonting nytt så äro de mycket eniga i att hålla det hemligt för den som ej tillhör samma stam, och som ett försigtigt gif akt ha de infört i tekniska tidskriften ”Electrical Review” en notis om att Bellrarnas motståndare i Swerige Cedergren & Erson är i Förenta Staterna för att uppsnappa telefonnyheter. Notisen kom måhända något sent för att utöfva någon allmännare verkan, i hvilket fall som hellst hade vi ej kommit in på många stationer om vi gått den officiella vägen. Nu måste vi i alla fall vara nöjda med hvad vi sett på detta område och komma de återstående dagarna att titta på Westons tillverkning av ljusmateriel samt i ofrigt [sic!] hvad vi kunna påträffa på det elektriska området.
Tack min lilla gumma för båda brefven dem jag här med nöje mottagit. Olycksfallet var dock av gripande art och har jag känt stort deltagande med Nilsons. Hoppas dock ej att det medför för gossen framtida men. Så glädjande deremot att min lilla Hilda att både du och våra småttingar är krya, jag längtar mycket åter till eder och gläder mig åt att den dag är så nära då vi få vända kosan i riktning mot vårt hemland, blir vädret vackert så går en dag omsänder ehuru den långa sjöresan i hwarje fall är långtråkig. Idag har General Grants stofshydda, beledsagad av en oräknelig människoskara, fördts till grafven hvadan har varit allmän helgdag med stor ståt.
Många pussar till dig min lilla gumma och våra småttingar, samt hjertliga hälsningar till Andersons och alla från din tillgivne Make.
Farligt i S:t Petersburg
USA-resan avlöpte utan större dramatik. Annorlunda var det några år senare då Lars Magnus 1901 besökte företagets filialfabrik i S:t Petersburg. Under ett par intensiva dagar fick Lars Magnus uppleva den ryska byråkratin, arbetaruppror, och visste slutligen inte riktigt hur han skulle ta sig tillbaka till Sverige. (Upprördheten märks i en mängd skrivfel, här markerade med sic.)
St. Petersburg den 3/5 901 [sic!]
Min kära Hilda!
Kom efter angenäm resa som beräknad var hit. War på Måndagen krasslig, men sedan dess fullt kry. Söndag och måndag arbetades med högtryck på kostnadsförslaget för St. Petersburg, och på Tisdagen lemnade vi in handlingarna, och tycktes det som om ingen i Stadsförvaltningen ännu har någon aning om hur telefonsaken kommer att handhafvas. Man får endast intryck av allmän begreppsförvirring, ty det enda de yttra i saken är ”Commonbatteri” och dermed antas saken löst och i högsta fulländning.
Igår tänkte vi besöka Lillianoff som är förste man i Stadsförvaltningen, men just då utbröt oroligheter från arbetarnas sida hvilka drifvit sin 1ta maj demonstration till okynnig öfverdrift. Wåra arbetare voro lugna och tänkte icke deltaga, men genom de demonstrerandes hotelser som började med stenkastning mot fenstren ansågo vi bäst att upphöra med arbetet, och då polisen ingrep uppstod ett blodigt krig som från massans sida bestod i villd [sic!] stenkastning, ej endast från dem som voro på gatan utan äfven från fenstren och taken.
Jag vågade mig ej in i trängslet, men striden utkämpades så nära vår fabrik att vi delvis kunde åse från våra fönster. Det pastods [sic!] att flera gendarmer stenades, men offentligt har man ännu inte ärfarit [sic!] något. Från Kasernen midt emot oss ryckte massor av militär ut och lugnet syntes sednare på eftermiddagen återstäldt. Idag ha vi i vår omgifning ej märkt någon oro och bland våra arbetare har blott 6 fattas. Deremot är millitär [sic!] i rörelse och det sägs att oroligheterna fortsätta vid en del fabriker i vårt granskap [sic!].
Idag har vi wexlat telegram med von Rücker Riga som lede [sic!] till det beslutet att vi i afton med nattåget anträda en resetur till Riga.
Det var eljest vår plan att i morgon med båt bege oss på hemväg.
Som jag försummat att skrifva till våra stora barn så hälsa dem så hjärtligt från sin far.
Mitt pass som gäller 1 år går här blott et halft år och skulle i morgon vara förfallet. Och som jag dessförinnan ej kan komma ur landet så vet jag ej hvad deraf kan komma att följa. Först nästa tisdag går nu en båt som vi hoppats få medfölja hem.
Hjärtliga hälsningar och många pussar till dig Lalle och de som borta äro, från tillgifvne Make & Far.
Brev som de här har naturligtvis stor betydelse för våra kunskaper om hur dagens globala Ericsson tog sina första steg ut på nya marknader. Det gick i hisnande takt om man ser till den tidens kommunikationer och är samtidigt en nyttig påminnelse om entreprenörens betydelse.
Ur Företagshistoria 2007:2
Text: Krister Hillerud är fil.mag. i historia, verksam som vice vd vid Centrum för Näringslivshistoria, där han bl.a. arbetar mycket med Ericssons historia.
Dela med dig av dina tankar