Handelsgödsel har använts i det svenska jordbruket sedan slutet av 1800‑talet vilket har bidragit till jordbrukets modernisering och drivit på den snabba industrialiseringen.
Mekaniseringen, användandet av bättre utsäde, mineralgödsel och växtskyddsmedel – särskilt under den senare halvan av 1900-talet – bidrog till att Sverige blev självförsörjande på livsmedel. Med mer insatsmedel ökade emellertid risken för miljöpåverkan genom läckage av växtnäring och växtskyddsmedel. Detta startade en miljödebatt och kritiken mot användningen av kemikalier i jordbruket medförde att allt fler konsumenter började efterfråga garanterat obesprutade livsmedel. En marknad för ekologiskt producerad mat uppstod och det ekologiska lantbruket, eller den så kallad alternativodlingen, började växa. År 1985 bildades kontrollföreningen KRAV som lanserade sin i dag välkända märkning.
LRF var en av de organisationer som stod bakom KRAV redan från början, men i övrigt var inställningen i miljöfrågorna kluven. De flesta LRF-medlemmar ansåg att de inte använde mer mineralgödsel och växtskyddsmedel än nödvändigt. Med eftertryck framhöll de att de gjorde en stor och positivt viktig insats för miljön genom att hålla landskapet öppet och levande.
Nya miljöprogram
Sakta men säkert utvecklade LRF en miljöprofil. År 1985 antogs ett miljöprogram med målet att förse konsumenterna med livsmedel av hög kvalitet och att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan. Det följdes upp 1989 av ett mer konkret program för att stegvis minska riskerna med användningen av växtskyddsmedel. För LRF blev det allt tydligare att om man skulle sälja svenska livsmedel både på den egna och på den europeiska marknaden gällde det att profilera sig med miljövänlig produktion. Dessutom visade marknadsundersökningar att svenska konsumenter hade stor tilltro till svenskproducerad mat och det var något att ta fasta på. År 1992 inledde man en omfattande reklamkampanj på temat ”Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk”.
När det gällde det ekologiska jordbruket förhöll sig LRF och dess medlemmar i början avvaktande. Schablonbilden av en alternativodlare var en skäggig miljöaktivist och sådana ville man helst inte förknippas med. LRF ändrade emellertid inställning under loppet av 1990-talet när marknaden för ekologiska livsmedel växte. Under andra hälften av 1990-talet började LRF samarbeta mer och mer med organisationen Ekologiska Lantbrukarna. Bland annat tog man gemensamt fram informationsmaterial till bönder som funderade på att övergå till ekologisk produktion på sina gårdar. Trots samarbetet gick de två organisationerna inte alltid på samma linje. Bland annat krävde LRF att skatten på diesel av konkurrensskäl skulle sänkas och att avgifterna på handelsgödsel och växtskyddsmedel skulle avskaffas. Kraven var motiverade med hänsyn till den internationella konkurrensen men gick inte helt och hållet ihop med den nya miljöprofilen.
LRFs ordförande odlar ekologiskt
Den nya inställningen till ekojordbruket var dock ingen fasad. Under 1990-talet hade LRF bland annat ett samarbete med Det naturliga steget och tog fram en idéskrift, Den naturliga näringen. År 1999 meddelade LRFs dåvarande ordförande Hans Jonsson att han tänkte övergå till ekologisk drift på sin egen gård. En del medlemmar kritiserade Jonsson för det beslutet, men han stod på sig och gick till och med ett steg längre. Året därpå såg han nämligen till att LRF anslöt sig till den internationella ekologiska samlingsorganisationen IFOAM. Den förändrade attityden från LRFs sida bidrog till att sudda ut ekojordbrukets flumstämpel. Den enskilde bonden som funderade på att lägga om sitt jordbruk behövde inte längre känna sig som en främmande fågel.
Under slutet av 1990-talet antog LRFs styrelse policyer om hur jordbruket kunde bli mer miljöanpassat på flera områden som växtskyddsmedel, avfall, slam, GMO och markanvändning. År 1997 startade Säkert växtskydd och 2001 inleddes en storskalig utbildning av rådgivare och lantbrukare inom Greppa näringen, som idag har över 9 500 medlemmar. De senaste åren har fokus alltmer lagts på hur jordbruket kan bidra till en mer hållbar utveckling, såväl ekologiskt som socialt och ekonomiskt. Visionen om ett hållbart samhälle vill LRF nå genom att på kort sikt klara konkurrenskraftig produktion med så liten miljöpåverkan som möjligt och på längre sikt arbeta med att utveckla produkter och system som är hållbara.
Dela med dig av dina tankar