Magistern säger…

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1936:1 (årgång 10).

Viljans triumf

Alla ha vi under de senaste veckorna gått och jublat över de framgångar, som svensk ”sisu” svensk, järnbiten beslutsamhet tillkämpat sig inom sportens olika områden. Än har en okänd yngling betvingat skidans eller skridskons elitgarde, än har en till synes slantslagen tös med seg ihärdighet besegrat konkurrenter och kommit hem med en blank medalj från den internationella vädjobanan. Vi ha också hyllat dem på ett värdigt, välförtjänt sätt, och nu ha vi tid att tänka på oss själ va.

Helt visst måste deras framgångar sporra oss till att försöka efterlikna dem. Vi tvingas helt enkelt till att ventilera egna möjligheter till framgång och uppskattning. För de flesta av oss torde sportens äro, fulla men flyktiga berömmelse ligga utom räckhåll, ty vi ha varken tid eller tillräckliga förutsättningar, och då måste vi se oss omkring på annat håll. Ar det då mer än naturligt, att vi ventilera möjligheterna inom vårt dagliga verksamhetsområde, nämligen -vårt arbete som försäljare.

Låt mig få komma med ett positivt förslag.

Jag föreslår, att vi helt enkelt gå in för ett personligt upplagt ”träningsprogram” på exempelvis sex månader. Semestern frånräknad skulle vi då vara i ”toppform” till september, när nästa bråda säsong börjar.

Programmet bör inte innehålla några märkvärdiga punkter. Jag nämner några mycket enkla sådana, men de äro av grundbetydelse.

Tid: 4-6 timmar per vecka.
Allmänna förhållningsorder:
Diet: Vanlig husmanskost.
Förbjudet: Att slarva eller att vara lat.

Ämnen:

1. Stilkorrigering ( det förekommer inom varje träningsgren)
2. Förkovran i varukännedom.
3. Tekniskt kunnig försäljningskonst.

Beträffande stilkorrigeringen är jag mycket glad åt de personer, som redan vågat rådfråga mig och som satt igång därmed. Skulle det till äventyrs finnas några· fler, som ha tillräckligt mod och tillräcklig självkritik för att våga sig upp och bedja om råd, så står jag med glädje till tjänst. Men de råden kunna mycket väl inhämtas på annat håll, om Ni föredrager det.

Beträffande varukännedom finns högst skiftande vägar, vilka alla leda till mål. Men märk väl att kunnigheten om varan spelar större indirekt än direkt roll vid försäljningen. Någon har sagt, att när man håller ett föredrag bör man kunna minst tio gånger så mycket som man hinner säga. Detta kan i viss mån tillämpas även vid försäljning. Man kan vid argumenteringen inte hinna rabbla upp allt man känner till om varan, men det ger erforderlig självtillit så att man vågar säga mer än bra, trevlig, rolig, käck, chic osv.

Beträffande försäljningsteknik måste jag säga, att det är tekniskt svårare än man tror. Har vi rätt mått av självkritik kanske vi upptäcka, att så väl röst, tal och åthävor som kroppshållning, rörlighet och psykologisk vakenhet lida av små defekter – mestadels endast vanemässiga fel, som vi ofta mycket lätt kunna bortarbeta.

Alla dessa småfel framträda särskilt vid ”argumenteringen”. Använd på ett förståndigt sätt Er självkritik just i detta moment av försäljningen, och jag vågar påstå, att Ni skall i september ledigt märka, att Ni från biträdets enkla, intetsägande attribut arbetat Er fram till en kunnig försäljare eller försäljerska som hedrar Er själv och det yrke Ni utövar.

Text: Ragnar Engström

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1936:1 (årgång 10).