Gustaf de Laval (1845–1913) var ett av Sveriges största industrisnillen. Men som entreprenör var de Laval misslyckad. Han splittrade sig på för många områden och saknade sinne för ekonomiska realiteter. Få företag överlevde, men som gjorde detta blev världsomspännande.
Gustaf de Lavals separatorer och ångturbiner lade grunden till internationellt framgångsrika företag som fortfarande utgör viktiga inslag i det svenska näringslivet. Under närmare ett halvt sekel ägnade han sig åt över 200 idéer och projekt inom mekanik, kemi, metallurgi och elektroteknik. Han tog ut 92 patent enbart i Sverige – fler än någon tidigare – och startade 37 företag. de Laval intresserade sig för praktiskt taget allt – från tvättapparater för spenar och svampodling med ammoniak till svävarfartyg och flygplan. Han startade flera företag för att anlägga gruvor, kraftverk och elintensiva industrier över hela landet, från Blekinge till Norrbotten.
Endast tre av de Lavals företag överlevde honom. AB Separator lever vidare i form av företagen Alfa Laval och DeLaval. AB de Lavals Ångturbin är en av de historiska rötterna till Siemens i Finspång. Svenska Stålpressnings AB Olofström är i dag omvandlat till karosserifabrik för Volvo PV. Flera av Gustaf de Lavals konstruktioner och idéer fick emellertid betydelse för den tekniska och industriella utvecklingen under 1900-talet. Hans konstruktioner för den så kallade lavalturbinen används inom turbintekniken och annan höghastighetsteknik. Hans nydanande munstycke, lavaldysan, är exempelvis grundläggande för raketteknik. Hans pilkuggväxel används bland annat i bilar. Bilmärket Citroëns logotyp består av stiliserade pilkuggar.
I raketmotorerna på Cape Canaveral
Många av de konstruktionsidéer som de Laval inte själv lyckades fullfölja, användes med framgång och i mer eller mindre förändrade former av senare konstruktörer. Detta gällde exempelvis för hans smältugnar och högtrycksångpannor. Det engelska företaget Westland Aircraft fick problem med sin patentansökan när de på 1950-talet utvecklade ett modernt svävarfartyg. Delar av deras konstruktion byggde nämligen på principer som de Laval hade tagit ut patent på för ett av sina många misslyckade försök med snabbgående fartyg.
Gustaf de Laval tog examen vid Teknologiska institutet i Stockholm 1866 och blev fil doktor i kemi i Uppsala 1872. Där studerade han även matematik och bergsvetenskap. de Laval hade alltså en mycket bred teknisk utbildning och han fick höga betyg i de flesta ämnen.
Balansen mellan framgångar och misslyckanden är inte anmärkningsvärd rent statistiskt. Att ungefär nio av tio experiment misslyckas då man sysslar med nydanande tekniskt konstruktionsarbete är inte ägnat att förvåna. Och att en lysande uppfinnare inte behöver vara en framgångsrik entreprenör eller företagsledare finns det också många exempel på. Gustaf de Lavals levnadsbana är ändå märklig. Från att ha varit sin tids mest framgångsrike och hyllade industrisnille, efterlämnade han ett berg av skulder.
20 kreativa år
de Lavals period som uppfinnare och företagsgrundare omspänner perioden 1873–1913. Hans gärning som genial uppfinnare och framgångsrik företagsgrundare var i praktiken fullbordad när halva tiden gått, alltså 1893, när AB de Lavals Ångturbin bildades. Därefter gjorde han ingen uppfinning eller grundade något företag som blev en bestående framgång.
de Laval hade dock ingen tanke på att i början av 1890-talet upphöra med sin uppfinnarverksamhet eller att begränsa den till några få områden. Nu hade han ju, både för sig själv och för andra, bevisat sina talanger. Han hade stora inkomster från Separator och det var lätt att locka finansiärer till olika projekt.
de Laval inledde nu en ännu intensivare period med konstruktionsarbete, experiment och företagsgrundanden. Han hade förvisso råd att kosta på sig en hel del misslyckanden. Men han tycks aldrig ha tagit någon lärdom av sina misslyckanden utan fortsatte närmast maniskt att med obruten energi och optimism, bokstavligt talat fram till dödsbädden, att genomföra nya experiment och försöka grunda nya företag. Allt i den ständiga tron att han nu stod inför ett avgörande genombrott.
Ett gäckande genombrott
Det kan finnas många orsaker till att även stora talanger misslyckas. Störst är riskerna i början av karriären om man, som de Laval, startar med mycket små ekonomiska resurser. Men även när man har nått betydande framgångar kan allvarliga bakslag inträffa. Man kan leva på fel plats eller i fel tid. Man kan ha otur eller bli offer för inkompetenta eller ohederliga människor. Det kan inträffa opåverkbara och oförutsägbara yttre omständigheter som helt rycker undan grunden för den egna verksamheten.
Sådana yttre orsaker hade föga betydelse för de Lavals väg mot ekonomisk undergång. Han levde i en tid och på en plats med mycket goda möjligheter för skickliga tekniker och entreprenörer. Han valde visserligen den inte allt igenom hederlige Ernest Thiel till partner. Men Thiels tvivelaktiga finansiella operationer var snarast ägnade att övervältra deras förlustaffärer på andra.
I några fall kan de Lavals misslyckanden förklaras av yttre omständigheter. Men de flesta av hans stora ekonomiska bakslag berodde i grunden på att hans konstruktioner inte fungerade.
de Laval splittrade sig på för många olika projekt samtidigt. Han förlorade kontakten med de två områden där han gjorde sina första succéer, separatorer och ångturbiner. Han försökte visserligen efter sekelskiftet presentera nya separator- och turbinkonstruktioner men utvecklingen hade då gått honom förbi. de Laval hade säkert kunna ge värdefulla bidrag inom dessa områden om han hade ägnat mer tid åt detta under den senare perioden av sin uppfinnargärning.
En uppenbar brist hos de Laval var hans ekonomiska lättsinne. Vid ett par tillfällen byggde han upp kompletta fabriker för att tillverka produkter som sedan visade sig inte fungera. Han led hela livet av det jagande spöke som han skrev om i sina anteckningar redan 1871, då han noterade att en stoftförbränningsugn han hade skissat på redan var uppfunnen: ”Skall jag då komma för sent med allting?”
Gustaf de Laval var sedan studietiden väl medveten om ett par av sina svagheter, framförallt tendenserna till känslomässiga överreaktioner och till verklighetsflykt. Men han lyckades aldrig utveckla ett gott samarbete med kompanjoner som kunde balansera dessa svagheter.
På jakt efter pengar
de Laval var alltid på jakt efter pengar till sina olika projekt. Men han gjorde det inte för egen vinnings skull. Om ett projekt misslyckades försökte han alltid, så länge han hade ekonomiska möjligheter därtill, hålla sina medfinansiärer skadeslösa. Hans levnadsvanor var förhållandevis anspråkslösa, även under den period när han var en förmögen man. Han visade ofta prov på hjälpsamhet och generositet.
De pengar Gustaf de Laval ständigt jagade ville han använda för att bidra till Sveriges utveckling. Redan under studietiden skissade Gustaf de Laval på något som vi kan kalla för det nationella programmet. Det gick ut på att han skulle medverka till landets utveckling genom exploatering av olika naturtillgångar. Han kom senare i livet att försöka dra igång flera av de projekt som han hade skissat på som ung.
Knappast några av de Lavals nationella satsningar ledde dock till framgång. I stället var detta program starkt pådrivande för hans uppsplittrade verksamhet. de Lavals breda tekniska kompetens och lysande kreativitet, i kombination med alla de nya affärsmöjligheter som den tekniska och ekonomiska utvecklingen nu öppnade, gjorde att han upptäckte långt fler potentiella möjligheter än vad han rimligen själv kunde förverkliga.
Över huvud taget är ett program av typen ”försöka förverkliga alla de möjligheter som nu står till buds” knappast fruktbart. Styrkan ligger alltid i att kunna begränsa sig till de områden där förutsättningarna att verkligen lyckas är goda. Även för uppfinnare gäller att den som famnar efter för mycket, ofta mister hela stycket.
Författare: Anders Johnson
Dela med dig av dina tankar