1919, i svallvågorna efter första världskriget, öppnade Märta Måås-Fjetterström sin ateljé i Båstad. Hon var 46 år gammal och hade en gedigen erfarenhet som textilkonstnär och pedagog. Hon hade mött bakslag och framgångar, men nu skulle hon för första gången pröva vingarna som egen företagare.
Märta Måås-Fjetterström (1873–1941) växte upp i Vadstena där fadern var kyrkoherde. Hon drömde om att bli konstnär och blev antagen till Högre konstindustriella skolan i Stockholm (i dag Konstfack). Decennierna kring sekelskiftet genomgick det svenska konsthantverket en kreativ förnyelse i mötet mellan tradition och modernitet. Hennes generation inspirerades av jugendstilens friare former, av orientaliska influenser och den gamla allmogekulturens uppvärdering i mötet med den industriella epoken.
Ett nytt formspråk
Efter utbildningen försörjde sig Märta Måås-Fjetterström som teckningslärare men kom snart i kontakt med Georg Karlin, grundaren av Kulturhistoriska museet, Kulturen, i Lund. Karlin beställde mönster och bilder som sedan vävdes upp på museets ateljé och användes som vinster i museets lotteri. 1902 knöts bandet fastare och Märta fick anställning som facklärarinna på Kulturen. Hon började göra sig ett namn som en kreativ förnyare inom textilkonsten, och blev efter några år föreståndare för Malmöhus läns hemslöjdsmagasin i Malmö. Men Hemslöjdens styrelse var omvittnat konservativ och hade svårt att acceptera några avsteg från de traditionella mönstren och teknikerna.
När Märta Måås-Fjetterström gjorde skandalsuccé med hautelissetapeten Staffan Stalledräng på den stora Stockholmsutställningen 1909 var måttet rågat. Tidningsrecensenterna hyllade hennes förmåga att förnya på traditionell grund och Röhsska Konstslöjdsmuseet i Göteborg köpte omgående in verket, men kritiken inom den egna organisationen blev intensiv. Traditionalisterna hävdade att Måås-Fjetterström förvanskat den gamla allmogetraditionen genom att översätta den till ett modernt formspråk. Schismen gick så långt att Hemslöjden 1911 avskedade henne från befattningen som föreståndare för hemslöjdsmagasinet med motiveringen att hon »inte lagt sig nog vinn om att främja den gamla skånska vävnads konsten«.
Märta Måås-Fjetterström (1873-1941). Bildkälla: Wikimedia Commons.
Uppsägningen tog hårt, men med uppbrottet följde växande konstnärlig självständighet, och nya uppgifter väntade snart. Lilli Zickerman, en av hemslöjdens centralgestalter, hade öppnat en vävskola i skånska Vittsjö. Hon bjöd omgående in Märta Måås-Fjetterström som föreståndare, och konstnärinnan tackade för förtroendet genom att skapa allt djärvare mönster, som vävdes upp av eleverna vid skolan.
Nya kunder, egen verkstad
Baltiska utställningen i Malmö 1914 blev en triumf. I samma stad där hon några år tidigare fått sparken på grund av sitt nyskapande formspråk blev hon nu hyllad av samma orsak. Hon hörde till de mest uppmärksammade textilkonstnärerna och inte minst gjorde hon succé med S:t Göran och draken, ett verk som efter 13 år av skissande äntligen blivit verklighet. Ett annat uppmärksammat verk, flossamattan Hjorthagen, köptes in av den inflytelserike ingenjören Ludvig Nobel, som fått upp ögonen för Märta Måås-Fjetterström på utställningen. Ludvig Nobel, brorson till dynamitkungen Alfred Nobel, var själv känd som »Båstadskungen«. Han hade slagit sig ned i Båstad 1905 och på kort tid omvandlat den sömniga köpingen till en mondän badort med badhotell, badanstalt och nya villaområden för badgästerna – för att inte tala om de tennisbanor som skulle göra Båstad så ryktbart. Nu var han i färd med att inreda det exklusiva hotellet Skånegården. Hjorthagen hängde han upp i Gustaf V:s svit, som den första av en rad mattor signerade MMF på hotellet.
Nobel introducerade Märta Måås-Fjetterström till en ny och köpstark kundkrets med kungafamiljen i spetsen. Han övertalade henne dessutom till att lämna Vittsjö och etablera en egen verksamhet i Båstad. Det var på Nobels inrådan som hon 1919 köpte fastigheten Strandgården vid hamnen för att där förverkliga drömmen om en egen verkstad. Sin bostad inrymde hon en våning upp i den gamla tegelbyggnaden.
Konstnär och entreprenör
Nu var Märta Måås-Fjetterström inte bara konstnär utan också egen företagare. En verkstad med vävstolar, ett utställningsrum, ateljé och kontor måste inredas. Att knyta yrkesskickliga vävare till verkstaden var en ständig fråga, och här visade hon stor påhittighet. Till att börja med hade hon övertalat några av de främsta konstväverskorna från utbildningen i Vittsjö att följa med till Båstad. De kom att utgöra verkstadens kärna, men Märta Måås-Fjetterström rekryterade också väverskor från trakten kring Bjärehalvön, där vävkunnigheten ännu var levande. Dessutom avtalade hon med Hemslöjden om att ta emot och utbilda fem frielever årligen – ibland blev det betydligt fler – och många av dem som utbildades blev kvar som anställda.
Märta Måås-Fjetterström vävde inte själv sina verk, men hon behärskade materialen och teknikerna, och valde den kombination som passade för det bestämda uttryck som hon ville åstadkomma i varje verk. Hon jämförde sin roll med tonsättarens; hennes mönster var kompositioner som sedan framfördes av vävarna. Resultatet, verket, var precis som en musikkonsert en kombination av den konstnärliga kompositionen och det hantverksmässiga utförandet.
Att Märta Måås-Fjetterström även visade sig vara en skicklig företagsledare och marknadsförare kan tyckas förvånande med tanke på att hon – som en textilkonstens Greta Garbo – gjorde vad hon kunde för att undvika uppmärksamhet kring sin person. Den utställning på Kungliga slottet som fram till 19 april 2020 firar Båstadsateljéns hundraårsjubileum heter inte för inte »Se på mattorna – det är jag!« Hon ville bli sedd genom sitt verk, inte genom sin person.
Vävsalen i verkstaden i Båstad 1929. Märta Måås-Fjetterström i hatt. Konstväverskorna arbetar med flossavävnaden Hästhagen till Kronprinsessan Märtha av Norge. Foto: Märta Måås-Fjetterström AB.
Ett liv bland utställningar
De flesta framgångsrika konstnärskap inkluderar ett inte oväsentligt inslag av entreprenörskap, men detta kan ta sig olika uttryck och använda olika kanaler. För Märta Måås-Fjetterström blev inte minst utställningarna en helt central kanal för att nå ut med verken.
På Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 fylldes en tvärvägg i konstindustribyggnadens stora textilhall av hennes mattor. I Dagens Nyheter rapporterade Celie Brunius entusiastiskt: »Hon är säker som ingen annan och vackrare kunna väl icke gamla svenska vävnadsfigurer från allmogetextilen översättas i modernt språk än hon gjort.« På Göteborgsutställningen stiftade hon också bekantskap med möbelformgivaren Carl Malmsten – vilket skulle leda till livslång vänskap och samarbete. De inrättade en gemensam butik och utställning i centrala Stockholm, och tillsammans genomförde de många prestigefyllda inredningsprojekt genom åren. Ett tidigt exempel är vardagsrummet på Ulriksdals slott, en bröllopsgåva från Stockholms medborgare till kronprinsparet Gustaf (VI) Adolf och Louise Mountbatten 1924, ett senare den överdådiga atlantångaren M/S Gripsholm 1928, ett tredje Svenska Institutet i Rom 1940.
Skiss på mattan Ståndaren från 1928. Som textilkonstnär så vävde hon inte själv sina verk, men hon behärskade teknikerna och materialen och visste hur hon skulle få fram sin vision. Foto: Anette Nilsson/Kungl. Hovstaterna
Utställningssamarbetet fortsatte på den stora konstindustriutställningen i Paris 1925. Där visades draperierna Kungsljus och Skära tillsammans med Carl Malmstens möbler och framgången var omedelbar. På Stockholmsutställningen 1930 hamnade deras verk i konflikt med det funktionalistiska formspråk som dominerade evenemanget men på världsutställningarna i Chicago 1933 och Paris 1937 gjorde de på nytt stor internationell succé.
För Märta Måås-Fjetterström måste utställningarna ha utgjort en kosmopolitisk motpol till det vardagliga kreativa arbetet i ateljén. Hon fann inspiration i naturen och i den lokalförankrade traditionen, men också i det internationella sammanhang som utställningarna erbjöd. Där mötte hon ett erkännande som byggde upp hennes anseende utomlands, vilket i sin tur stärkte hennes position på den inhemska konsthantverksscenen.
På världsutställningen i New York 1939–1940 – då stilbegreppet Swedish Modern myntades – ställde Märta Måås-Fjetterström ut en sista gång för en internationell publik, liksom så ofta tillsammans med Carl Malmsten. Mattan Blåplump, med rundade hörn och stiliserad enkelhet, pekade framåt mot en ny estetik.
Mattan S:t Göran och Draken visades på Baltiska utställningen i Malmö 1914, där den gjorde succé. Foto: Anette Nilsson/ Märta Måås Fjetterström AB.
Företaget lever vidare
Märta Måås-Fjetterström avled påskdagen 1941 efter en tids sjukdom. I en minnesartikel i Svenska Dagbladet den 6 juli sammanfattade Tyra Lundgren den bortgångna konstnärinnans verk som »en svenskhet som sprängt den nationella begränsningen och nått allmänmänskliga mått«. Måås- Fjetterströms brobyggande handlade om att knyta samman tradition och modernitet, teknik och kultur, nationell egenart och global internationalism. Att hon fann sig väl till rätta på utställningarnas arena är knappast förvånande.
Märta Måås-Fjetterström skapade nära sjuhundra verk i olika tekniker – särskilt mattor men också draperier, bonader, dukar och mycket annat. Därtill lämnade hon efter sig hundratals skisser, mönster, arbetsritningar och vävda prover.
Efter hennes död stod de 23 vävstolarna i verkstaden tomma i ett halvår. Dödsboet var nära att sälja kvarlåtenskapen till ett textilföretag i USA, men en insamling på initiativ av bland andra Carl Malmsten gjorde att verksamheten i Båstad kunde räddas kvar. AB Märta Måås-Fjetterström konstituerades i januari 1942 och drevs vidare av textilkonstnären Barbro Nilsson.
Företaget förvaltar och nyproducerar den mönsterskatt som mattdrottningen lämnade i arv, men samarbetar också med dagens tongivande konstnärer. Genom åren har verksamheten gått igenom kriser och högkonjunkturer, men i samband med hundraårsjubileet är det uppenbart att intresset för Märta Måås-Fjetterström och hennes folkkära konstnärskap står på topp.
Ur Företagshistoria 2020:1
Text: Anders Houltz
Dela med dig av dina tankar