Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1938:8-9 (årgång 12).
Vet Ni hur många skolklasser, som besöka NK pr sommar? Ungefär 100 stycken. Det betyder c:a 3.000 barn från Sveriges alla landsdelar. Ju mer långväga i från de komma, desto mera välkomna äro de och desto mer försöker NK i allmänhet göra för dem. Allt smakar ju sensation för dessa 12-15- åringar – först staden själv med sin trafik, sina stora hus och historiska minnesmärken.
NK med sina många olika avdelningar avdelningar, sina rent otroliga leksaker, sitt konstrika maskineri, sina många anställda . . . Det är inte underligt, att barnen tappa målföret och blygt snegla åt sidan vid tilltal. Bara att se så mycket människor överallt… och människor som ha så bråttom… och verka så självsäkra… måste ju verka nedgörande på små tolvåringar, som kanske på ett helt år inte se så många människor som här på en dag. Den skolklass, som synes nederst på bilden är just en långväga gäst. Och en dag kom en klass från Karasvando i Värmlands Finnskogar. Från elen byn är det 20 mil till närmaste järnväg och byborna tycka det är ett underverk, alt det numera gives fortskaffningsmedel, som kan föra dem till järnvägen på en enda dag. Det tyder på att Karasvando är en ganska lugn plats. Helt naturligt, att det då måste vara svårt att kastas in i elen karusell, som ett Stockholmsbesök utgör för skolbarnen. Från 9 på morgonen till sena kvällen flänga de runt staden i skock med läraren i spetsen, se på den ena sevärdheten efter den andra tills de bli fullständigt apatiska och endast av bara farten kunna larva på i skolmästarens fotspår – med torra halsar och ömma fötter och huvuden värkande av bensinluft, spårvagnsklingel, den överallt uppskruvade hastigheten, som de rakt icke kunna anpassa sig efter. Men det måste ju så vara, ty det gäller att taga vara på timmarna. När man väl är tillbaka hemma, sitter man kanske där för många, många år. Och då har man många tillfällen att ångra vad man ej hann med under Stockholmsbesöket.
Härjedalsungdomar studera Amerika på NK.
För övrigt ha nog skolbarnen ögonen mer öppna än man i allmänhet tror. Som de stråla, när de få gå omkring på NK :s Leksaksavdelning t. ex.! Det blir oftast en ännu större eller i varje fall lika stor upplevelse som Riddarholmskyrkan och Nordiska museet och alla de andra sevärdheterna. Och att bli bjuden på lunch av NK på NK, det är en händelse, som barnen ej glömma i första taget. Den relateras för föräldrarna – och den skildras liven i lokaltidningarna. Det hör nämligen till, att något av barnen efter hemkomsten skall skildra Stockholmsbesöket i en tidningsuppsats. Rubriken är vanligen: »Vår skolresa» och innehållet går i traditionell småskoleberättarstil: »Först togo vi en buss till Naturhistoriska museet. Sedan fortsatte vi till Skansen. När vi tittat där en stund, gingo vi till Nordiska museet» o. s. v. Om NK heter det i allmänhet något i stil med »Måndag förmiddag gjordes besök på Nordiska Kompaniet» eller »Då vi blevo hungriga, gingo vi till NK. Där fingo vi en härlig middag.» I en skildring läsa vi dock utförligare: »En timslång vandring i raskt tempo genom Nordiska Kompaniets lokaler hörde vidare till programmet. flärligt smakade sedan elen frukost NK bjöd på. Detta var ’en stad i staden’ som NK kallas.» Ett flickebarn skriver: »Denna gång ställdes stegen till Nordiska Kompaniet, det största varuhus, som finnes i Skandinavien. När vi hade tittat på de flesta avdelningarna toga vi hiss upp på takterrassen, varifrån det var en enastående utsikt över Stockholm. Däruppe fick vi frukost. Sedan besökte vi Amerika-utställningen, som anordnats med anledning av Delaware-minnet.»
Delta citat om Amerika-utställningen kom lägligt. Vi hade så när glömt bort att framhålla vilket alldeles speciellt intresse barnen genomgående ha lagt i dagen för denna instruktiva utställning. Visserligen var det ju om att vara i skolan igen, tyckte visst somliga, men så som NK ordnat allting blev det en rolig lek – liksom NK-besöket i sin helhet var en upplevelse av mer spontan art än museerna. Låt oss göra allt vad på oss alla och envar ankommer för att NK-besöket för alla barn skall framstå om en av de allra bästa punkterna på Stockholms- programmet!
/Trisse
Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1938:8-9 (årgång 12).
Dela med dig av dina tankar