1921 gick skomakardottern Mimmi Ekholm från att vara kontorist till att bli ägare och vd för Uppsala Cementgjuteri. Där i 1900-talets mitt var hon Uppsalas ”betongdrottning” i en bransch som dittills dessutom sett få kvinnor.
Mimmi Ekholm föddes 1897 på Väddö, en skärgårdsö i Roslagen utanför Norrtälje. När hon var 15 år flyttade familjen till Uppsala, där hennes far fick jobb som skomakare och hans bror dessutom drev skofabrik. Men Mimmi Ekholm sökte sig bortom familjebranschen, när hon väl beslutat sig för att skaffa egen utbildning och anställning, vilket fortfarande inte var vanligt att kvinnor gjorde. Gifta kvinnor sågs i lagens ögon till exempel som omyndiga ändå fram till 1921, samma år som kvinnor också fick rösta för första gången i riksdagsval. Och utbildningsväsendet prioriterade fortfarande pojkar: de allmänna läroverken (ungefär som dagens gymnasieskola) var till exempel bara öppna för pojkar fram till 1927.
Mimmi Ekholm såg trots allt detta till att skaffa sig en utbildning, genom kvällsstudier som kontorist (dåtidens term för sekreterare eller allmän kontorsarbetare) och även studier vid Sigtuna folkhögskola. Och sedan skaffade hon sig eget jobb: 1921 började hon som kontorist på Uppsala Cementgjuteri, som grundats två år tidigare
Där verkar hon snabbt ha funnit sig tillrätta – och cement var dessutom en framtidsbransch. Cement är ju bindemedel i murbruk och betong, och behövdes när det nu vid 1900-talets början byggdes bostäder, industrier och städer som aldrig tidigare.
Efter femton år som anställd hade Mimmi Ekholm avancerat till en nyckelposition inom företaget. Den 23 mars 1936 ombildades verksamheten från handelsbolag till aktiebolag – och i pappren från då kan man se att nu stod Mimmi Ekholm med som delägare. Under några korta år därefter köpte hon fler aktier i bolaget – och 1940 ägde hon ensam hela företaget. Som hon nu dessutom var vd för. Hon gick från kontorist till bolagets högsta chef på 19 år, och detta dessutom i en tung industribransch där kvinnor annars lyste med sin frånvaro.
Mimmi Ekholm. Foto: Frisks Foto. Uppsala Stadsarkiv.
När Ekholm tillträdde som VD hade Uppsala Cementgjuteri ett tjugotal anställda. Under hennes 21 år vid rodret femdubblades denna siffra. Hon beskrevs som en hjärtlig men ibland sträng chef och hon kunde visa stor generositet gentemot anställda och deras familjer. Därtill var hon mångårig styrelseledamot för Cementfabrikörernas riksförbund och verkar ha åtnjutit stor respekt i branschen.
Snart efter hon tillträtt som vd hade hon köpt en stor industritomt i Börjetull i nordvästra Uppsala, dit all produktion förlades. Vid gjuteriet i Börjetull var det febril aktivitet och här tillverkades rör, kulvertar, betongringar till skyddsrum och mycket mer. Företaget köpte egna grus- och sandtag och Mimmi Ekholm fick därmed full kontroll över gjuteriets råvarutillförsel. Dessutom hade hon egna snickare, elektriker och andra hantverkare anställda i firman och behövde inte förlita sig på underleverantörer. Genom att kontrollera processen från ax till limpa skaffade hon sig ett övertag jämfört med konkurrenterna i branschen, däribland S:t Eriks Cementvarufabrik som 1942 slagit upp portarna i närheten.
Det var inte bara privata bostadsområden eller industrier hon byggde åt. Stora statliga beställningar kom från till exempel Uppsala universitet och Krigsmakten. För flygvapnet, till exempel, byggde företaget landningsbanorna vid Uppsalas militära flygflottilj (F 16) i Ärna.
År 1960 gick företaget som smort och hade nästan 100 anställda. ”Miljonprogrammet”, där Sverige skulle bygga en miljon nya bostäder på en begränsad tid, var bra för affärerna för ett cementgjuteri som hennes. Men året därpå blev Mimmi Ekholm hastigt sjuk och fick kliva ned från vd-posten. Hon avled samma år, 64 år gammal och 40 år efter att hon börjat sin bana som kontorist på företaget.
Mimmi Ekholm gifte sig aldrig och hade inga egna barn som kunde ta över verksamheten. Men efter hennes död tog hennes brorson Staffan Ekholm över ledningen för gjuteriet, och 1980 tog Staffans syster Görel över efter honom.
I efterhand är det klart att de goda åren på 1960-talet blev företagets verkliga glansdagar. Cementgjuteriet i Börjetull avvecklades 2003, varpå marken köptes av Uppsala kommun. Bolaget Uppsala Cementgjuteri finns kvar, men gjuteriverksamheten har upphört. På platsen där den låg finns idag ett bostadsområde som fått kvartersnamnet Cementgjuteriet, med ett torg som fått namnet Mimmi Ekholms plats. Torget pryds av skrivmaskinstangenter i jätteformat och en gräsmatta som får symbolisera ett kontorspapper. En ljusprojektion på marken visar Mimmi Ekholms namnteckning. Här finns också en betongsockel, med en inskription på engelska som ger en träffande beskrivning av Mimmi Ekholms roll inom Uppsalas näringsliv: ”Concrete Queen”, betongdrottning.
Text: Gustav Svensson
Dela med dig av dina tankar