Skomakardottern Mimmi Ekholm tog 1921 anställning som kontorist på det nybildade Uppsala Cementgjuteri. Nitton år senare stod hon som ägare och vd, redo att leda företaget mot nya höjder – i en bransch där kvinnor annars lyst med sin frånvaro. Även om det inte var hon som grundade företaget gjorde hennes långa entreprenörsgärning henne känd bland annat som – Betongdrottningen.
– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN OCH FÖRETAGENS HISTORIA I UPPSALA LÄN.
– – –
Mimmi Ekholm föddes 1897 på Väddö i Roslagens skärgård där hennes far var skomakare och hennes mor piga. Familjen flyttade till Uppsala 1912 – och femtonåriga Mimmi fick anställning hos sin farbror som drev en framgångsrik skofabrik i staden. Hon jobbade på kontoret hos farbrodern på dagarna och pluggade till kontorist på kvällarna.
Senare läste hon vidare på Sigtuna folkhögskola, under en tid då utbildningsväsendet visserligen började utvecklas men då det krävdes mycket för att få gå en utbildning som ung kvinna. De allmänna läroverken (motsvarande dagens gymnasieskola) var till exempel fortfarande bara öppna för pojkar. (Först 1927 skulle det ändras.)
I en tid när de flesta kvinnor gifte sig tidigt och aldrig yrkesarbetade sökte Mimmi ändå jobb, och verkar ha gjort det med föräldrarnas uppbackning. Med både pappa och farbror i skobranschen hade det kanske varit naturligt för henne att fortsätta där – men 1921 fick hon jobb på Uppsala Cementgjuteri, ett bolag som grundats två år tidigare.
Cement var en framtidsbransch. Eftersom cement är själva bindemedlet i murbruk och betong blev det en central produkt i den moderna byggbranschen – utan cement kunde man varken bygga fastigheter eller infrastruktur; vägar, flygplatser, hamnar. Cementtillverkning var på många sätt en förutsättning för moderniseringen av det svenska samhället under 1900-talet.
Uppsala Cementgjuteri på 1960-talet.
Uppsala Cementgjuteri hade till en början sin tillverkning på Svartbäcksgatan i centrala Uppsala och från 1934 även i Kungsängen en bit söderut. Under 15 år jobbade Mimmi sakta upp sig till en nyckelposition i företaget. Den 23 mars 1936 gjorde ägarna om verksamheten till aktiebolag – och Mimmi Ekholm köpte aktier och blev delägare. Var hon fick pengarna till detta ifrån är okänt, men inget tyder på att hon lånade dem. Troligtvis hade hon själv lyckats spara.
Hon fortsatte sedan köpa aktier i bolaget och hade fyra år senare, 1940, lyckats köpa hela bolaget. Nu var hon ensam ägare och vd, och under hennes ledning expanderade verksamheten kraftigt. Hon köpte en stor industritomt i Börjetull i nordvästra Uppsala, och flyttade all produktion dit.
När Mimmi tillträdde som vd hade Uppsala Cementgjuteri ett tjugotal anställda. Under hennes nitton år som ledare femdubblades antalet. Vid gjuteriet i Börjetull var det febril aktivitet. Här tillverkades rör, kulvertar, betongringar till skyddsrum och mycket mer. Med egna grus- och sandtag skaffade sig Mimmi full kontroll över gjuteriets råvarutillgång. Hon hade också snickare, elektriker och andra hantverkare anställda och behövde därför inte förlita sig så mycket på underleverantörer. Genom att kontrollera hela företagets tillverkning skaffade hon sig ett övertag jämfört med konkurrenterna i branschen, till exempel S:t Eriks Cementvarufabrik som slog upp portarna i närheten 1942.
Bolaget fick också stora beställningar från staten via Uppsala universitet och Krigsmakten (numera kallas Försvarsmakten). Uppsala Cementgjuteri var till exempel med när landningsbanorna vid Uppsalas militära flygflottilj (F 16) skulle anläggas i Ärna.
Mimmi Ekholm. Foto: Frisks Foto. Uppsala Stadsarkiv.
På mindre än 20 år gick Mimmi från kontorist till industrimagnat, och detta i en bransch där kvinnor nästan inte förekom alls. Inga uppgifter finns bevarade som tyder på att hon skulle ha blivit motarbetad eller hade svårt att bli tagen på allvar i sin roll som företagsledare på grund av sitt kön, vilket nog får sägas vara ovanligt. Hon beskrevs som en trevlig men ibland sträng chef, som kunde vara mycket generös mot anställda och deras familjer. Hon satt också i styrelsen för Cementfabrikörernas riksförbund under många år, en i övrigt väldigt mansdominerad samling, och verkar ha haft stor respekt i branschen.
1961 blev Mimmi hastigt sjuk och fick kliva ner från vd-posten. Hon dog samma år, 64 år gammal, 40 år efter att hon börjat sin resa från kontorist på företaget till Sveriges betongdrottning.
Vad hände sen?
När Mimmi dog tog hennes brorson Staffan Ekholm över ledningen för gjuteriet och 1980 tog hans syster Görel över efter honom. Mimmi själv gifte sig aldrig och fick inga egna barn. Företaget upplevde sina glansdagar på 1960-talet när en byggboom svepte över landet. År 2003 avvecklades cementgjuteriet i Börjetull och marken köptes av Uppsala kommun. Idag finns här ett bostadsområde, som passande nog heter Cementgjuteriet, med gator som Rörgatan, Blandargatan och Plattgatan. Där Mimmi en gång i tiden hade sitt gjuteri ligger idag torget Mimmi Ekholms plats.
– – –
Text av Gustav Svensson, arkivarie på Centrum för Näringslivshistoria. Redaktionell bearbetning av Ulrika Fjällgård och Anders Sjöman.
– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN
OCH FÖRETAGENS HISTORIA I UPPSALA LÄN.
– – –
Dela med dig av dina tankar