Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1949:8-9.
För mig, som under en lång följd av år haft den stora förmånen att fä tjänstgöra som privatsekreterare hos Generalkonsul Sachs, är det ofattbart, att Generalkonsuln lämnat oss för alltid. Visserligen anade jag på sista tiden, att slutet kanske ej var så avlägset, men att det skulle komma så hastigt och oförberett trodde jag ej. Verksam in i det sista lämnade Generalkonsuln sitt kontor dagen före sin bortgång först vid femtiden på eftermiddagen, något trött efter en dag fylld av krävande arbete, men glad och vänlig som alltid. Sin många gånger uttalade önskan, att få gå bort utan att behöva ligga sjuk, fick han uppfylld. En i sanning underbar död efter ett sällsynt rikt och verksamt liv.
Det tillkommer ej mig att ingå på Generalkonsulns livsverk, men må det tillåtas mig, att säga några ord om hans stora, förnämliga chefsegenskaper. Generalkonsuln var en i hög grad inspirerande och stimulerande personlighet, som alltid skapade arbetsglädje omkring sig: Genom sin enastående arbetsförmåga, sin okuvliga energi, sin stora plikttrohet och sin utpräglade ansvarskänsla var han ett lysande föredöme och sporrade därigenom sina medarbetare och underlydande till att försöka göra sitt yttersta för att i någon mån kunna fylla de anspråk, han med rätt kunde ställa. Vad jag personligen satte ett särskilt stort värde på, var det stora, oinskränkta förtroende, Generalkonsuln från första dagen av min tjänstgöring visade mig. Detta i förening med, att man alltid vågade säga sin mening, om den någon gång var avvikande mot hans, vilket aldrig togs illa upp utan tvärtom, var en stor tillgång och bidrog i hög grad till att skapa trivsel i det dagliga arbetet. Generalkonsulns stora sinne för humor och hans värmande vänlighet lyste upp även mörka dagar och arbetet för honom var för mig en ständig källa till glädje och tillfredsställelse.
Chefen och hans sekreterare.
En sida av Generalkonsulns personlighet, som jag skulle vilja framhålla, var hans stora mänsklighet och hjälpsamhet. Ingen torde bättre än jag veta, vilken storartad välgörenhet Generalkonsuln utövade i tysthet och jag vågar säga att ingen, som var i verkligt behov av hjälp och stöd, gick ohulpen från honom. Otaliga äro de, som av honom fått ekonomisk hjälp och värdefulla råd, hans goda hjärta förnekade sig aldrig och han gav med glatt sinne och av fulla händer.
För min inre syn står Generalkonsuln som den oförgätlige, idealiske chefen, den ädle, hjälpsamme människovännen och den store levnadskonstnären. Jag känner en djup tacksamhet över att ha fått arbeta under ledning av en i så många hänseenden märklig och storsinnad chef, som jag i hög grad beundrat, sett upp till och hyst en stor tillgivenhet för. Mina minnen äro, ehuru nu blandade med stort vemod, från första till sista dagen ljusa, vackra och av ett oskattbart värde.
Text: Hanna Wigoff
Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1949:8-9.
Dela med dig av dina tankar