Mjölkbaren

Om jag säger att jag är född rakt in i en mjölkbar, brukar folk se frågande ut. Yngre personer vet sällan vad en mjölkbar är och har svårt att få ihop orden mjölk och bar. En bar där det serveras mjölk?

Mjölkbar var namnet på en särskild slags enklare lunchservering som fanns under en tid på 1900-talet. Utan utskänkningstillstånd. Men där det serverades husmanskost och förstås – mjölk. Med enklare menas också att hit var gästerna välkomna även i enklare kläder som arbetskläder. Mina föräldrar öppnade Kungsörs första mjölkbar 1946, året innan jag föddes. Där levde jag mina småbarnsår i min alldeles egna lekstuga: ett skåp i mjölkbarens kök. Där fångade jag in – och fångades in i – mjölkbarens särskilda värld.

Men när dök mjölkbaren upp – och varför? Och när och varför försvann mjölkbarerna? Jag ser tre viktiga delar i mjölkbarens historia: folkhälsoarbete och framlyftande av mjölkens hälsofrämjande betydelse, fortsatt industriell förenkling av produktion och konsumtion, samt kvinnors inträde på arbetsmarknaden.

Folkhälsoarbetet

Mjölkbarerna lanserades av föreningen Mjölkpropaganda, en upplysningsförening som bildades 1923. Syftet var som det låter: att propagera för mjölkens goda betydelse, inte minst ur folkhälsosynpunkt. Det behövdes. För det är inte bara nu, år 2015, som mjölkens hälsobetydelse, särskilt för vuxna, diskuteras för och emot.

I bondesamhället kunde småbarn, åldringar och sjuka få mjölk – alltså färsk oskummad mjölk – men sällan vuxna. Med industrisamhället kom separatorerna som skiljde grädde från skummjölk. Därtill kom pastöriseringen. Före den hade mjölken, trots att den gavs till svaga och sjuka, också kallats för ”det vita giftet” då den kunde överföra tuberkulos och andra bakteriealstrande sjukdomar. I och med pastöriseringen sågs plötsligt mjölken som en hälsodryck, vilket behövdes upplysas om. Säkert ingick i lanseringen av mjölken som god vuxendryck också en önskan att se den som ett alternativ till alkohol och mjölkbaren som ett alternativ till andra barer med annan utskänkning.

Föreningen Mjölkpropaganda bedrev en storartad propaganda för mjölk och mjölkprodukter. Årsskrifterna redovisar skoltävlingar, event och broschyrer i fascinerande mängd. Man riktade sig både till mjölkbönder och till vanliga konsumenter. Mjölkbaren var bara en del i detta jättearbete, och den fanns med på två sätt. Dels som tillfälligt uppslagna mjölkbarer vid utställningar, dels som ett aktiebolag Mjölkbaren AB, där man kunde köpa in sig med aktier, som en typ av nutidens franchise.

I Mjölkpropagandans årsskrift från 1933 står att läsa om Mjölkbarerna:

”Den permanenta mjölkbarsrörelsen, vilken under Mjölkpropagandans överinseende drives av ett självständigt bolag, Mjölkbaren AB, har under året företett ett fortsatt uppsving. En ny Mjölkbar i Stockholm, den tredje i ordningen och med hänsyn till resurser och läge den hittills bäst rustade, har öppnats vid Birger Jarlsgatan 16. Vid samtliga åtta mjölkbarer befinner sig publikfrekvensen i en jämn utveckling, som även röjer att denna rörelse äger betydande propagandavärde. (…) Under året ha av andra under Mjölkpropagandans överinseende bedrivna mjölkbarsföretag barserveringar öppnats i Jönköping, Västervik och Linköping. Även för dessa mjölkbarer erhåller föreningen ekonomiskt bidrag.”

Mjölkcentralens mjölkbar vid lantbruksmötet i Eskilstuna blev en stor succé 1952. Foto: Hans Håkansson. Ur Arla Foods arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Produktion och Konsumtion

Mjölkbarens meny innehöll frukost, lunch och middag. Förutom mjölken som dryck, lyftes också fram att det var riktigt smör i den husmanskost som lagades. Så här kunde en mjölkbars utbud från 1940-talet se ut. Man öppnade tidigt och stängde kl. 19.00. Frukost: Välling eller choklad, 1 smörgås, alt. gröt och mjölk: båda för 45 öre. Med extra smörgås, ägg och kaffe därtill: 90 öre. Lunch: Varmrätt, 1 glas mjölk, 1 smörgås med pålägg: 95 öre. Varmrätt med dessert eller soppa: 1:50. Varmrätter á la carte: från 45 öre.

Industrisamhällets frammarsch och förenkling av produktion och konsumtion slog igenom även på matfronten. Lunchvarmrätter följde ofta ett veckoschema, vilket förenklade både för matlagare och gäster. Så här kunde det se ut: Måndag: Raggmunk. Tisdag: Fläskpannkaka. Onsdag: Fattiga riddare. Torsdag: Ärter o fläsk o pannkaka. Fredag: Fiskpudding. Lördag: Korvkaka. Alla rätterna kostade 40–50 öre.

I reklamen för mjölkbarerna framhölls också det nya, enkla och snabba i övrigt: ”Självservering med egen bricka”, ”Ingen dricks”, ”Rätter som kan passa smak och kassa”. ”Alla hälsas välkomna, ung som gammal.” Mjölkbaren var helt enkelt ”den effektiva människans måltidsställe” (ur Mjölkpropagandans årsskrift 1939).

Kvinnors inträde på arbetsmarknaden

Alla hälsades välkomna till mjölkbarerna. I bilder från gamla mjölkbarer i Stockholm syns en och annan familj vid borden: man, kvinna och barn. Men huvudsakligen är det grupper av män i arbetskläder som syns, vilket säkert hänger ihop med kvinnors ökade inträde på arbetsmarknaden, särskilt efter kriget. Mjölkbaren blev ett bra alternativ (för männen) till köket hemma, där kanske tidigare hemmafru nu var ute i arbetslivet. Man slapp byta om till slips och kavaj, det var prisvärt och husmanskosten kände man igen. Var kvinnorna gick på lunchen i sina nya arbeten kan man fundera över. En gissning är att de hade med sig matlåda.

Och vart tog då mjölkbaren vägen?

Mjölkbarerna verkar ha försvunnit under 1960- och 70-talen. Eller kanske bytte de bara skepnad och namn? Det är svårt att finna en direkt förklaring, även om man dyker ner i arkiven. Ett skäl kan vara att Mjölkpropagandan gjort sitt, och även släppt sina Mjölkbarer. När mina föräldrar öppnade sin mjölkbar, Kungsörsbaren, 1946, hade redan Mjölkbaren AB sålts till ICA-restauranger som fortsatte lanseringen men på sitt vis. Ett annat skäl kan vara att ordet mjölk rent allmänt började låta alltför präktigt, liksom husmanskost. Nya vindar blåste från USA. År 1973 öppnade McDonalds sin första restaurang i Sverige där man ännu mer renodlade konceptet ”snabbt, enkelt, prisvärt och för alla”. Nu behövde kunden inte ens ta sin bricka själv, allt serverades i ett. Man skulle mycket väl kunna säga att de snabbmatskedjor vi har i dag är en logisk utveckling av mjölkbarskonceptet, där mjölken nu serveras som milkshake… Vilken meny som är mest hälsosam, de gamla eller nya barernas, kan diskuteras.

Ur Företagshistoria 2015:4

Författare: Eva-Britt Hult