Modet som dikteras – vem skapar det?

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1928:1-2 (årgång 2).

Den plats som modet intar i textil- och andra närstående affärsbranscher, är före­mål för ständig uppmärksamhet hos ett alltjämt växande antal av dessas utövare, och den dag är ej långt borta, då modet blir vad som kommer att sysselsätta dem mest. Den gamla uppdelningen mellan mode­varor och standardvaror försvinner alltmer. Omkastningen är ofta obehaglig och ibland farlig, speciellt i de fall då förmågan att snabbt foga sig efter de nya förhållandena icke förefinnes. Det finns fortfarande fa­brikanter av standard\·aror , som äro gam­malmodiga nog att tro att modets nuvaran­de herravälde i sig självt är ett mode och alltså kommer att försvinna. De leva i ”de dårars paradis”. Modet har alltid existe­rat i en eller annan form, ända tills det nu­mera så vuxit i kraft och betydenhet, att det för närvarande är den dominerande fak­torn, icke endast i textilbranschen utan även på en hel del andra områden.

Modet och omsättningen

”Handeln och modet äro intimt förbundna och kunna icke åtskiljas.” Detta påstående är sant och borde vara en för alla uppen­bar sanning. Men underligt nog finns det folk som tror att det gives undantag från denna regel även i de branscher, som ha att göra med beklädnad. Vi ha naturliga or­saker till modets växlingar, såsom förän­dringar i människors vanor, nya upptäckter och uppfinningar, personliga nycker och imitativa instinkter hos människan i gemen.

Men det finnes också en annan orsak, som kan tyckas konstlad, ehuru elen är lika natur­lig. Den grundar sig på ekonomisk nödvän­dighet och kräver framför allt ökad snabb­het i omsättningen. I allt modernt affärs­liv är det just detta som tarvas, omsättning, snabbare omsättning och ännu snabbare så­dan. Och ständigt växlande moder är just den förnämsta drivfjädern att åstadkomma denna. Medlet är dock inte utan sina risker. Ve elen affär man som inte hinner med de snabba växlingarna utan som blir liggande kvar med för mycket av de varor, det allra senaste modet gjort värdelösa.

Modet – en ekonomisk nödvändighet

Modet är handelns exploatering av det mänskliga begäret efter omväxling. Eko­nomisk nödvändighet har tvingat affärs­mannen att sätta upp intresset och förkär­leken för variation mot det gamla begrep­pet varaktighet. Försäljningskonst är, i vi­daste begrepp, förmågan att få människor att överge sina gamla ägodelar och så ofta som möjligt ersätta dem med nya. Denna princip tillämpades först på gångkläder. Den tillämpas numera på de flesta områden in­om industrien. Man ser elen verka inom motorindustri och Iivsmedelstillverkning; grammofoner, film och radioartiklar, pipor och cigarretter, parfymer och tvålar, läng­den på kvinnans hår såväl som ”den slanka linjen”. Allt kommer under inflytande av denna mäktiga princip. Den har trängt in i arkitekturens kungarike och den börjar spela en betydande roll inom möblerings- och de­korativ konst. Den nya rörelsen inom mö­belarkitekturen är alldeles tydligt en mode­rörelse, och det kommer inte att dröja länge, förrän folk byter möbler lika ofta som kläder.

Myten om ”Dammodet”

I dagspressen orerar man fortfarande om en mystisk ”person”, som kallas Dammodet. Med anledning av vad som sagts förut i denna artikel, tycker kanhända läsaren, att det är på tiden, att vi låter detta bedagade fruntimmer få en tids vila om inte rentav en anständig begravning. I alla händelser är det bäst att affärsmännen icke Iängre tänka på modet i de sa gamla termer. Mo­dern industri, som ju år grundad på om­sättning, kan inte längre skänka sin upp­märksamhet åt en illusion. Modet är det obönhörligaste och modernaste faktum att ta hänsyn till i affärslivet. Framgången i af­färer kommer i framtiden alt huvudsak­ligen bero på förmågan att begagna sig av detta faktum. I forna dagar, under denna numera föråldrade höga ”dams” regerings­tid, darrade fabrikanter och handlanden för hennes oväntade nycker. Fortfarande finns i modet ett element av spekulation och kom­mer nog alltid att finnas, och kan endast motverkas av vakenhet, lyhördhet för om­dömen och förmåga att rätta sig efter väx­lande omständigheter. Men med omsätt­ningens alltjämt växande makt över stän­digt växlande stilar framtvingas med nöd­vändighet en metod att organisera de!;sa mo­dets växlingar. Sällan uppstår ett mod hän­delsevis. Som regel dirigeras det. Även när det tycks framträda som mest spontant, är det så säkert som aldrig det någon som drar i trådarna. Framtidens stora affärssuc­céer komma att göras av dem som förstå att antingen förutse eller skapa modet, eller ännu hellre kunna göra bägge delarna sam­tidigt.

NK skapar stockholmsmodet

Vi göra säkerligen klokt i att här på N. K. på allt sätt hävda elen auktoritativa ställning vi obestridligen intaga som mode­skapande faktor gentemot elen fashionabla stockholmspubliken. Vi kunna göra detta så mycket lättare, som man under årtionden vant sig att i N.K. se en exponent för vad som är modernt och ”latest fashion”. Om sålunda en kund – som så ofta händer – skulle framhålla, att elen eller den färgen, som N.K lanserar, icke skulle vara modern eller att i ”Paris går just nu en helt an­nan nyans” ha vi ingen anledning att falla till föga. Vi både veta, vad som är modernt och latest fashion i både London och Paris och äro själva en tillräckligt starkt mode­bildande faktor för att vårt ord skall väga tungt i vågskålen.

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1928:1-2 (årgång 2).