Motstånd mot kärnkraft

Kärnkraftsfrågan har kantats av politiska motsättningar, både mellan partier och inom partier. Den har också kantats av många beslut och utfästelser, som senare övergavs. Något som har inneburit stor ovisshet och osäkerhet för kraftproducenter som Vattenfall.

Fram till inledningen på 1970-talet var kärnkraftfrågan inte politiskt laddad. Men vändpunkten kom 1973. Under Centerpartiets stämma i Luleå samma år höll Hannes Alfvén, professor och 1970 års nobelpristagare i fysik samt en gång verksam i AB Atomenergi, ett känsloladdat tal med titeln ”Energiproblemet”. Han uppmanade åhörarna att ta en tankepaus kring kärnkraftens roll i samhället.

Kärnkraften kom att bli en profilfråga för centerpartiet. Partiets vallöfte inför valet 1976 blev att inga nya reaktorer skulle få laddas eller tas i drift, samt att all kärnkraft borde vara avvecklad till 1985. Valet blev en stor framgång för centerpartiet, och Thorbjörn Fälldin, partiets ordförande, kunde bilda den första borgerliga regeringen på 44 år.

Men Fälldin fick inte gehör för sina vallöften i regeringen. Motsättningarna mellan regeringspartierna blev så stora att regeringen sprack i oktober 1978. Folkpartiledaren Ola Ullsten bildade då en minoritetsregering fram till valet 1979. De borgerliga partierna vann även detta val, med ett mandats övervikt.

Olycka ledde fram till folkomröstning

Ett halvår senare inträffade olyckan vid det amerikanska kärnkraftverket Three Mile Island utanför Harrisburg. Händelsen ledde till att riksdagen beslutade att en folkomröstning skulle hållas om kärnkraftens framtid.

Folkomröstningen genomfördes i mars 1980, med tre alternativ – eller linjer – att välja mellan. Linje 1 och Linje 2 gick ut på att kärnkraften skulle ”avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd” och att ”ingen ytterligare kärnkraftbyggnad skall förekomma”. Det fanns alltså två alternativ som inte ville ha en snabbavveckling. Bakom Linje 1 stod moderaterna och bakom Linje 2 stod Socialdemokraterna och Folkpartiet. De hade också ett tillägg på sin valsedel om energihushållning, satsning på förnyelsebara energikällor och att kärnkraftverk och andra betydelsefulla energianläggningar ska ägas av stat och kommun.

Linje 3, som hade stöd av Centerpartiet, Vänsterpartiet Kommunisterna och KDS, krävde att kärnkraften skulle avvecklas redan inom 10 år. Ej laddade reaktorer fick inte tas i drift och den fortsatta utbyggnaden skulle stoppas omedelbart.

Inför folkomröstningen bildades den partipolitiskt obundna organisationen Folkkampanjen mot kärnkraft. Den organisationen stödde också Linje 3.

Linje 2 fick flest röster, och i juni samma år fattade riksdagen ett nytt beslut med utgångspunkt från folkomröstningen. Det innebar att de reaktorer som redan var i drift, färdiga eller under arbete, det vill säga tolv reaktorer, skulle få användas. Dessa skulle emellertid avvecklas senast år 2010.

Avveckling påbörjas

Den 26 april 1986 inträffade återigen en svår reaktorolycka. Denna gång i ukrainska Tjernobyl i dåvarande Sovjetunionen. Olyckan satte nytt fokus på kärnkraftens risker. Under våren 1988 beslutade riksdagen om en tydlig tidsplan för att avveckla kärnkraften. År 1995 skulle en reaktor i Barsebäck avvecklas och 1996 en i Ringhals. Enligt den socialdemokratiska miljö- och energiministern Birgitta Dahl var beslutet om avvecklingen av de två reaktorerna ”oåterkalleligt”.

Men 1990 ändrade socialdemokraterna sin energipolitik. Det banade vägen för den så kallade trepartiuppgörelsen 1991. Avvecklingsdatumen 1995 och 1996 avskaffades. Senare, 1997, tog riksdagen bort slutdatumet 2010, och bestämde att Barsebäck skulle avvecklas i två steg. Klockan 14:00 den 30:e november 1999 inleddes stängningen av Barsebäck 1. Barsebäck 2 följde samma väg och stängdes 2005.

Ett helt annat steg togs i februari 2009. Då enades partiledarna för de borgerliga regeringspartierna om en ny energi- och klimatpolitik. Det skulle nu återigen bli tillåtet att bygga nya kärnkraftsreaktorer, på befintliga platser. Dock inom ramen för maximalt tio reaktorer.

Författare: Vattenfalls historia och kulturarv

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.

Cookies för annonsmätning

För att kunna erbjuda bättre service och upplevelse placerar vi cookies för att kunna anpassa marknadsföring till dig. Ett annat syfte med denna behandling är att kunna marknadsföra produkter eller tjänster till dig, ge anpassade erbjudanden eller marknadsföra och ge rekommendationer kring nya koncept utifrån vad du har köpt tidigare.

Cookies för personlig annonsmätning

För att kunna visa relevant reklam placerar vi cookies för att anpassa innehållet för dig

Cookies för anpassade annonser

För att visa relevanta och personliga annonser placerar vi cookies för att tillhandahålla unika erbjudanden som är skräddarsydda efter din användardata