Hur såg samhället ut när cementbranschen föddes 1871, vilka behov ledde till att cement blev tidens byggnadsmaterial? Riksdagen tog beslut om allmän folkskola, näringsfrihet, att avskaffa ståndsriksdagen och att tillåta fri rörlighet i landet. Bättre utbildade människor kunde därmed resa friare och söka anställning på de nya företag som växte fram.
Näringsfrihetsreformen 1864, som innebar att den som ville nu kunde starta företag, var visserligen grundläggande men det var de tekniska framstegen med maskiner och massproduktionslösningar som gjorde att industrialiseringen verkligen tog fart.
Någon inhemsk cementtillverkning fanns inte i Sverige under denna tid. Under den industriella expansionen ökade behovet av cement som byggmaterial och importen steg då från 900 till 2 000 ton per år. Tänk om det skulle vara möjligt att tillverka cement här i Sverige så att vi kunde täcka våra egna behov?
Gotland 1869
1869 begav sig den nyutexaminerade civilingenjören Otto Fahnehjelm till Gotland för att undersöka möjligheten att grunda en cementfabrik på denna klassiska kalkindustrimark. Fahnehjelm var den första i Sverige som på allvar studerade möjligheten till inhemsk cementtillverkning. Efter lyckade förundersökningar begav han sig sedan utomlands för att studera cementfabriker i England och Frankrike. Här hemma riktades dock blickarna mot fastlandet och Skåne.
Den 19 maj 1871 kallade professor Otto Torell, chef för Sveriges geologiska undersökningar (SGU), till ett möte på sitt kontor i Stockholm. Syftet var att bilda Sveriges första cementbolag.
Prins Oscar tecknar aktier
Först i raden av aktietecknare stod prins Oscar, den blivande Oscar II, som tecknade aktier till ett värde av 10 000 kronor av det samlade aktiekapitalet på 250 000. Platsen för den tänkta anläggningen var inte given men en av aktieägarna, Frans Henrik Kockum, drev igenom att cementfabriken skulle ligga på hans ägor i Lomma. Där fanns en hamn och utmärkt lera för cementtillverkning, medan kalken skulle hämtas från kalkbrottet vid Limhamn.
Nybyggnation av Greve von Hallwyls hus i Stockholm 1892. Byggnaden blev senare känd som Hallwylska palatset. Ur Skanskas arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
Den 2 november samma år hölls konstituerande bolagsstämma för Skånska Cementaktiebolaget och fabriken började anläggas kort därefter. Fahnehjelm, som nu var tillbaka i Sverige, fick uppdraget att rita byggnaderna. Styrelseordförande blev Arvid Posse, som dock följdes av Corfitz Beck-Friis redan året därpå. 1873 rekryterades den 26-årige ingenjören Rudolf Fredrik Berg som disponent och samma år kom tillverkningen i gång, om än i blygsam skala.
1890 fabrik i Limhamn
I slutet av 1880-talet intensifierades byggnadsverksamheten i städerna och därmed ökade behovet av cement ytterligare. 1890 startades även en fabrik i Limhamn. Den skånska cementtillverkningen fick också konkurrens. Först var AB Visby Cementfabrik, grundad 1887. Året därpå följde Ölands Cementaktiebolag vid Degerhamn, och 1892 byggdes en cementfabrik i Hällekis i Västergötland.
1887 bildades AB Skånska Cementgjuteriet (numera Skanska) som en avknoppning ur Skånska Cement. Bolaget tillverkade initialt olika cementprodukter men övergick till att bli ett bygg- och anläggningsföretag. Under de första tjugo verksamhetsåren byggdes betonggrunder för hus som Kungliga Operan och Rosenbad i Stockholm samt Norrköpings rådhus. En annan tidig specialitet för företaget var dammanläggningar och vatten- och avloppsanläggningar, till exempel den stora vattenreservoaren i Karlskrona 1898 och Bullerforsens kraftstation 1907–1910.
En ny vattenreservoar byggs av Skånska Cementgjuteriet i Karlskrona 1897. Foto: Karl Karlson. Ur Skanskas arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
De svenska cementbolagen konkurrerade med varandra och trängde in på varandras försäljningsområden. Trots att nära hälften av produktionen gick på export var konkurrensen inom landet stenhård med prissättningar som hotade företagens ekonomi. 1893 bildade man därför tillsammans Svenska Cementförsäljningsaktiebolaget Cementa, med syfte att samordna bolagens marknadsföring och prissättning.
Text: Sara Johansson – ”Cement i 150 år” bygger på research och texter av Centreum för Näringslivshistoria, gjorda på uppdrag av Cementa.
Dela med dig av dina tankar