Kring andra världskriget gav Albert Bonniers Förlag ut två av litteraturens främsta dystopier: Karin Boyes “Kallocain” och George Orwells “1984”. Två romaner som visade på en möjlig framtid i Europas totalitära stater och den lilla människans kamp mot överheten som än idag gör ett starkt intryck. I samband med utgivningen av ”Kallocain” skrev Karin Boye ett brev till bokförläggaren och senare vd:n Kaj Bonnier – ett brev som i dag hittas i Bonnierförlagen AB:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
Året är 1940 och andra världskriget har pågått ett år. Sverige håller sig fortsatt utanför med sin neutralitet. Albert Bonnies Förlag ger ut Karin Boyes dystopiska framtidsvision Kallocain – en roman från 2000-talet, starkt påverkade av samhällsutvecklingen i Sovjetunionen men främst Tyskland där Boye tillbringat åren 1931 – 33.
Där hade hon sett en stat som begärde allt av individen och hon såg det som sin uppgift att peka ut de fruktansvärda konsekvenserna av detta. Hon skriver till förläggaren Kaj Bonnier att trots att romanen är makaber och hon aldrig vill skriva något liknande igen, så var det absolut nödvändigt för henne att skriva den även om hon inser att den kan komma att väcka ilska hos vissa specifika stater.
Kaj i sin tur svarade Karin Boye och höll med om att manuskriptet var kusligt men att den också var fascinerande. Den judiskättade familjen Bonnier blev själva under kriget flera gånger uppmanade av dåvarande utrikesminister Christian Günther att lämna och sälja sin verksamhet och ta med sig pengarna till USA för att på så sätt vara säkra ifrån nazisternas frammarsch.
Kallocain utspelar sig i det framtida landet Världsstaten, en militariserad polisstat under ständigt krigshot från grannen Universalstaten. Här lever människor i celler under jorden, då ett ett kärnvapenkrig gjort ytan obeboelig. De är uppdelade efter yrke och blir ständigt övervakade via så kallade polisöron- och ögon. I varje hem finns det hembiträden som spionerar för att sedan informera polisen om eventuella avvikande beteenden.
Kemisten Leo Kall som bor i en kemicell tillsammans med sin fru och tre barn har framställt en drog, Kallocain, ett sanningsserum som kan avslöja möjliga statsfientliga tankar hos medborgarna. De tankar han finner är dock snarare drömmar om uppror och om Ökenstaden, en plats för frihet, förtroende och kärlek.
Detta får Kall att ifrågasätta sin roll som ”medsoldat” men när Universalstaten plötsligt anfaller blir han tillfångatagen. I fångenskap skriver han ner sina minnen och det är dessa läsaren möter i boken. Han förlorar aldrig sin tro på att kallocain kan hjälpa människor att skapa en ny och bättre värld.
Tio år senare. Andra världskriget är slut sedan fem år och kalla kriget är i full gång. Albert Bonniers Förlag ger nu istället ut George Orwells dystopiska framtidsvision 1984, för första gången på svenska. Orwell var djupt inspirerad av det nyligen avslutade världskriget när han skrev boken och många företeelser i 1984 går att härleda till Nazitysklands framväxt och fall.
I ett brev till förläggaren Fred Warburg, på det antifascistiska och socialistiska förlaget Secker & Warburg, skriver Orwell att boken handlar om “(…) the possible state of affairs if the atomic war isn’t conclusive.” En av få kommentarer Orwell gjorde om sina verk då han var vidskeplig kring sitt skrivande och led av prestationsångest.
1984 utspelar sig i London, i provinsen Airstrip One, som ingår i den totalitära staten Oceanien. Staten styrs av det via tv-skärmar ständigt övervakande Partiet under ledning av Storebror. Oceanien är ständigt i krig mot eller allierat med någon av de två andra staterna som jorden är uppdelad i; Eurasien och Eastasia, vilket har gjort nationen fattig.
Det finns fyra ministerier som kontrollerar nationen och Winston Smith är en lägre tjänsteman inom Minisann, Sanningsministeriet, vars arbete går ut på att ändra historiska dokument till fördel för Partiet. Smith känner sig frustrerad över Partiets totala kontroll som förbjuder fritt tänkande och skrivande (allting ska ske på det officiella Nyspråket), sex och alla uttryck av individualitet och börjar därför skriva dagbok, i vilken han finner visst utlopp.
Handlingen kommer på riktigt igång när Smith inleder en kärleksrelation med kvinnan Julia, något som är förbjudet i Oceanien. De två träffas i smyg, och utan att förstöra för er som inte läst 1984 så kan man säga att romanen slutar lika dystopiskt som den börjar. Likt Kallocain så är det i fångenskap vi finner vår antagonist.
Kallocain och 1984 skrevs i slutet av de två författarnas liv. Boye tog sitt liv med en överdos av sömntabletter i april 1941, ett år efter att Kallocain gets ut. Orwell avlider 1951 i tuberkulos, under skrivandet av 1984 hade han bosatt sig på den skotska ön Jura där han rökte starka, handrullade cigaretter och drack stora mängder alkohol – vilket inte stärkte hans svaga lungor. Det sägs att när han var färdig med sitt manuskript, öppnade en flaska vin för att fira, kollapsade och fördes till det sjukhus där han sedan avled.
Båda är skönlitterära verk, satirer över den totalitära staten, som har påverkat hur vi ser på vår egen samtid och dess kultur. Båda romanerna har inspirerat såväl sci fi genren inom film, litteratur och spel. Framtiden är en kall, ogästvänlig och kontrollerad plats för Orwell och Boye och det är inte svårt att förstår deras dystopiska visioner med tanke på de krig som trasade sönder världen under deras levnad.
Orwells verk har gjort konkret intryck genom begrepp som till exempel storebror fått ge namn åt den ökade övervakningen i samhället såväl som en dokusåpa. Flera av de andra uttrycken som t.ex. nyspråk och dubbeltänk är idag väl använda i populärkulturen. Därtill används begrepp som Orwellskt språkbruk då man förskönar språket – som att Fredsministeriets uppgift i 1984 är krigföring.
Böckerna finns i första utgåva i Bonnierförlagens historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria och det är intressant att se hur de skiljer sig i design (se huvudbild). Kallocain är avskalad, svart text på helvit botten och ingen onödig information. Förmodligen påverkat av andra världskriget och de nedskärningar i näringslivet som det förde med sig.
På baksida listas Boyes verk utgivna på Albert Bonniers förlag. 1984 å andra sidan är tidstypiskt designat av Olle Eksell; det är höghus i klara färger med Partiets slagord i vit text. Baksidan är fylld med en kort sammanfattning av boken samt en presentation om Orwell.
Text: Bodil Hasselgren 2016
Infogade bilder och bildtexter samt redigerad ingress samt tredje stycket: Anahi Davila 2023
Dela med dig av dina tankar