När NK fyllde 25 år

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1927:1 (årgång 1).

Det hade varit spänning i luften i långa tider. Rykten ·hade surrat och pratet hade gått. Nu var i varje fall den stora stun­den inne, och jag stod inkilad bland alla de andra i den stora ljusgården och vän­tade.

Uppe på trappan rörde sig herrar funk­tionärer nervöst av och an och hade all möda i världen att hålla alla de nyfikna på avstånd, som från trappan ville skaffa sig en bättre utsikt, än som var deras med­bröder beskärd.

Men tyst, nu kommer generalkonsuln! Lugnt och säkert träder han fram till den lilla talarstolsanordningen och börjar sitt anförande.

”Aktiebolaget Nordiska Kompaniets Styrelse har på denna högtidsdag velat få ett tillfälle att sammanträffa med så många av bolagets personal, som sig göra låtit, och det är därför den kallat Ed!!r hit i arla morgonstunden. Bolagets Sty­relse, och ej minst dess verkställande di­rektör, har känt behov att på denna mär­kesdag i bolagets historia få bringa Eder ett tack för Eder insats i den framgång, bolaget tillkämpat sig. Under det dag­liga arbetet i ett företag med så mång­skiftande verksamhet och ett så stort antal medarbetare, som N. K. har, är det ej möjligt att åstadkomma en närmare kon­takt mellan dessa och den .högsta lednin­gen, huru önskvärt detta än s>kulle vara. Denna har emellertid alltid haft klart för sig, att vid alla tillfällen av större vikt, det må vara i glädjens eller i all varets tecken, denna direkta kontakt bör åstad­komma. Så stå vi nu här ansikte mot ansikte på 25-årsdagen av bolagets tillbli­velse.

För mig, som dock praktiskt ta­get under de gångna 25 åren dagligen arbetat i företaget, ära en hel del av dessa nya, ja ett och annat främmande, men den övervägande delen av dem är för mig välkänd. Det är gamla, kära be­kanta, som jag gläds, när jag ser, och som jag skulle sakna, om jag ej visste, jag skulle träffa dem i det dagliga ar­betet.

Ty bolaget har alltid haft att glädja sig åt en talrik .stab av mångåriga, tillgivna medarbetare, utan vilkas intresse­rade arbete det aldrig kunnat få den ut­veckling, som det ,har fått. Det är för denna samhörighetskänsla och för det in­tresse, som bolagets personal alltid visat för det gemensamma företaget, som Sty­relsen i dag velat bringa Eder samtliga sitt tack och sin erkänsla. Den har även på ett synbart sätt velat giva Eder ett be­vis härpå, vilket emellertid i början ej syntes så lätt att åstadkomma. Det gäll­de ju nämligen att försöka göra något till förmån för så stor del av personalen som möjligt (att göra något för alla torde en var av Eder inse vara en praktisk omöj­lighet).

Styrelsen tror sig emellertid ha funnit något, som kan bliva till nytta för många av bolagets talrika anställda.

Den har med stort intresse, vilket den vid flera tillfällen har fått anledning bevisa, följt den rörelse bland personalen, som upp­stod för fyra år sedan, och som hade grundandet av ett semesterhem till mål. Styrelsen fann icke blott själva ändamå­let i hög grad tilltalande, utan uppskatta­de också den vackra tanken att personalen själv, genom arbete på sin fria tid, ville skapa möjligheten för frågans lösning. Detta osjälviska arbete för kamraterna har just i hög grad värdesatts av Styrel­sen. Semesterhemmet, som nu under fyra somrar fullgjort sin välsignelsebringande yerksamhet, har hittills fått nöja sig med tillfälligtvis förhyrda lokaler. Det har alltid varit förenat med stora svårigheter att finna en villafastighet, som både vad läge i förhållande till huvudstaden, storlek och rummens fördelning beträffar kun­de för ändamålet förhyras. Semesterhem­met stod rent av på grund av omöjlig­heten !härav förra året inför den eventua­liteten att ej kunna träda i funktion. Den­na situation behöver ej mera inträffa. Från och med idag kan Semester-hemmet disponera för ändamålet särskilt inredda och iordningställda lokaler.

Aktiebolaget Nordiska Kompaniet har nämligen å In­garö inköpt huvudbyggnaden med flyglar tillhörande Säby Säteri jämte ett område av cirka 80 tunnland, på vilket en del min­dre byggnader äro belägna, i avsikt att kostnadsfritt upplåta samtliga dessa bygg­nader för Semesterhemmets behov.

Alla rum äro fullständigt möblerade varjämte full köksuppsättning, linne, glas, porslin etc. anskaffats. För gästernas trevnad fin­nes radio, grammofon, en del sportati­ralj för vinter- och sommarsport. Cirka 70 personer torde kunna samtidigt få plats inom vilohemmet. Nödig personal för driftens handhavande är även engagerad, varför hemmet står färdigt att omedelbart mottaga sina gäster. Det är Styrelsens förhoppning, att NK:s personal skall ägna denna institution samma intresse, som varit fallet med det gamla Semesterhem­met allt ifrån dess tillkomst, och genom sina förtroendemän öva tillsyn över dess skötsel.

Styrelsen vill till slut uttrycka sin uppriktiga önskan, att personalen skall trivas på det vackra Säby och där finna den vila och ·den rekreation, som ett samvetsgrant arbete berättigar till. Ske alltså!”

Det var alldeles tyst ett ögonblick. Men så bröt jublet löst, och applåderna skallade. Det var tydligt, att gåvan upp­skattades, och om man än icke riktigt hun­nit sätta sig in i vad den betydde, förstod man dock, att det var en storartad gåva, given med varm hand.

Under det att generalkonsuln visade skioptikonbilderna, avbröts -han ständigt nedifrån av ett: ”O, så förtjusande”, ”Nej. så vackert”, ”Ah, a-a-a-a”. Ingen kan misstaga sig om den våg av glädje och tacksamhet, som i detta ögonblick gick fram över N. K :s personal. Vi kände, att vi i ledningen !hade en verklig vän, som tänkte på oss och gjorde sitt yttersta för oss, och ledningen kände, att den hade vårt förtroende och vår tillgivenhet. Sä­kert gjordes den morgonen månget tyst löfte, som knöt den enskilde individen fast samman med bolaget.

När intendent Delang så trädde fram och å våra vägnar tackade för den stor­artade gåvan, visste han att han hade alla med sig.

Herr Generalkonsul!
Herrar Ledamöter av NK:s Styrelse! En av våra käraste drömmar har blivit verklighet. NK:s personal har i dag fått ett semesterhem. Gåvan är så Över­väldigande, att det är svårt att rätt kunna uttala den tacksamhet vi känna.

Som barn brukade vi väl litet var, särskilt vid jule­tid, drömma om slott, vackra drömslott. Men detta är mer än ett drömslott, det är ett verkligt slott. Den som sett Säby vackra mang7trdsbyggnad å lngarö, skulle aldrig, ens i sina djärvaste drömmar, vå­gat tro, att denna en gång skulle bli vårt semesterhem. Och i dag är det dock så. Det är svårt att fatta, men det är verk­lighet.

Personalens gåva till direktionen och generalkonsul Sachs.

Vi som gått med våra små funderingar om, att möjligen en gång i framtiden kunna köpa en villa av blygsammare di­mensioner, vi ha i dag fått en stor, vacker herrgård med kringliggande område, sex­ton gånger så stort som det vi hade vid Österskär. Och fullt möblerad, försedd med hel utrustning av sängkläder, linne, glas och porslin, mattor och gardiner m. m., ja, till och med radio. Ja, gåvan är så storslagen, att få av de närvarande just nu riktigt förstå, vad densamma inne­bär.

Då Aktiebolaget Nordiska Kompaniet i dag firar 25-årsminnet av sin tillblivelse, kunde dess Styrelse ej på något bättre sätt ha’ stadfäst detta minne än genom gåvan av detta charmanta semesterhem. Det vittnar om Styrelsens alltid vakna blick för vad som bäst kan gagna perso­nalen. Och denna gåva kommer att för­ränta sig. Icke i å och så många pro­cent, men på ett annat, ett värdefullare sätt. För varje år får ett stort antal av NK :s personal komma dit ut och i sol, luft och vatten hämta den rekreation och vederkvickelse, som mången eljest måst undvara. Om Herrarna då få se dessa sol­brända ansikten, de strålande ögonen och de glada minerna och höra de klingande skratten, då få Herrarna ett tack, som sä­ger mycket mer än det enkla tack jag i dag söker framföra. Och vårt tack här det förklingar på några få minuter, men det tack jag nyss nämnde, det kommer att upprepas, år för år, med förnyad, ja, med förökad styrka.

Mina herrar, mottag vårt enkla, men innerliga, hjärtevarma tack för den stor­artade gåvan. Mottag vårt tack för Eder omtanke om och intresse för personalen. Mottag vårt tack för att det semesterhem vi fått är så gediget och frikostigt inrett.

Och nu ville jag till detta endast foga en Önskan. Och det är, att Herrarna nå­gon gång under högsommaren kunde lom­ma dit ut och se våra gäster där; se dem när de njuta av de salta baden, sedan när de ströva omkring i skog och mark och när de efteråt sätta sig vid de dukade borden, där den förut ej alltid så prima aptiten nu blivit glänsande, och äta av’ vad huset förmår. Gör det, och jag är övertygad om, att Herrarna den dagen skola säga, eller åtminstone tänka:

Det var ett av de bästa beslut, som vi fattat i styrelsen, det behöva vi aldrig komma att ångra. Å Aktiebolaget Nordiska Kompaniets hela personals vägnar ber jag att till Sty­relsen få framföra dess djupt kända tack.

(Applåder)

Då jag nu har tillfället och förmånen att stå inför Styrelsen och Direktionen, vill jag, på denna högtidsdag, å personalen vägnar uttala den tacksamhet och glädje vi känna över att få arbeta i detta företag.

Vi hava nyligen hört, att N. K. under dessa år utvecklat sig och stadigt gått framåt. Vi hava även fått höra, hur högt ledningen värderar det bistånd, som en pliktuppfylld och ansvarskännande perso­nal kan giva. Men, vad vore en arme av aldrig så dugande soldater, om det ej fun­nes en skicklig generalstab? Men en så­dan hava vi, och vi känna oss stolta över att få arbeta under en sådan ledning.

Vi veta alla, hur denna vår ledning med mycken skicklighet lett firmans kurs un­der goda tider, och för detta äro vi tack­samma.. Vi kunna icke förstå, vi kunna blott ana, vilka svårigheter samma led­ning hade att övervinna under de kris­fyllda år, som ej ligga så långt tillbaka i tiden, och för det stora förutseende, som då visades, äro vi dubbelt tacksamma.
Jag ber att till Styrelsen och Direktio­nen få uttala ett tack för Eder aldrig sviktande tro på NK:s framtid och vill be Eder förena Eder med oss i ett fyr­faldigt leve för den stolta firman Aktie­bolaget Nordiska Kompaniet.

(Kraftiga hurrarop!)

Herr Generalkonsul och Direktionens övriga medlemmar!

NK:s personal hur känt en önskan att denna dag på något sätt få till Eder fram­föra sin tillgivenhet och tacksamhet. Ef­ter den stora gåva, som vi i dag fått, om vilken personalen hittills varit i ljuv okun­nighet, förefaller denna minnessak liten och obetydlig. Men det är ej gåvans vär­de i pengar, som här skall ses, utan den symbol av samarbete mellan ledning och personal, som vi önska den skall uttrycka.

Många och betydelsefulla äro de beslut, som fattas vid Direktionens sammanträ­den. Vi hava ej krafter eller förmåga att kunna värdesätta dem. Men vi vilja nu var och en på sin plats hjälpa till att verkställa dem. Därför vill denna lilla tingest, bakom vilken star hela NK:s personal, säga Eder, att när Ni med den stadfäster ett beslut, då äro vi förvissade om att detta beslut är fattat efter moget övervägande och är det för firman bästa, och då har Ni hela personalen med Eder vi vilja, i den mån vi kunna, stöd ja Eder i såväl med- som motgång.

Det är så sällan man lämpligen kan säga ett tacksamhetens ord till sina över­ordnade. Men vid detta tillfälle må det tillåtas mig, såsom personalens tolk, att till Eder, herr Generalkonsul, få säga någ­ra ord. Vi vilja uttala ett tack för det föredöme Ni varit och alltjämt är för oss. Vi beundra Eder enastående energi och stora arbetsförmåga, Edert sällsporda nit och Eder initiativrikedom. Vi tacka Eder för Edert stora intresse för personalen och dess bästa, och vi tacka för det förtroende Ni alltid visar Edra underordnade.

Ni omfattas med vördnad och kärlek av NK:s personal, och Ni har bland dem förvärvat en popularitet, som förunnats få affärsledare. För os äro namnen Nor­diska Kompaniet och Josef Sachs oupp­lösligt förenade. Denna firma, denna byggnad, det är Edert verk. Mig före­faller det, som om varje sten i denna byggnad, varje detalj i dess inre, buren, om ock för ögat osynlig inskription, och det är namnet Josef Sachs. Och i denna känsla av Eder skapande eller le­dande hand i allt inom NK är det, som vi å denna klubba, vilken bör hava sin plats å direktionen bord, i synlig skrift anbragt Edert namn. Vi hava även, ge­nom att fä ta Edert namn på klubban, ve­lat för en kommande generation hugfästa Eder insats i firmans startande och ut­veckling och påminna om den kärlek sam­ma firmas personal hyste för Eder.

Herr Generalkonsul!

Vi hoppas att Ni i många år skall få föra denna klubba till NK:s och vårt bästa.

Det är en sådan här dag naturligt och minnesrikt att se tillbaka. Men det är nödvändigt att se framåt. Och vi hoppas, att då denna klubba måste överlämnas i andra händer, de nya styresmännen skola känna, att den förpliktar, förpliktar att leda firman i sunda banor.

Vi vilja icke vara med om, att den dag skall komma, då NK. förlorar sin rangplats. Men om efterföljarna styra ef­ter samma kurs, som Ni angivit, då äro vi lugna.

Jag uttalar ännu en gång den varma förhoppningen, att Ni i många år måtte få hälsa och krafter att kunna leda Aktiebo­laget Nord i ska Kompaniets vidare ut­veckling.

Mottag detta minne!

Hurraropen skallade hjärtligt, och när några sångare spontant och resolut logo upp: ”Ja, må han leva”’ – – – kände jublet inga gränser.

Med synbar rörelse tackade generalkonsuln för denna hyllning. Ett enda ögon­blick syntes han ha svårt att finna ord, ty stämningen var honom övermäktig.

Men det var blott ett ögonblick, ty med sin ovanliga förmåga att behärska alla si­tuationer, improviserade han ett tal, som liksom det förra fann raka vägen till våra hjärtan.
Därpå skildes vi och gingo var till sina arbetsställen för att, som generalkonsuln uttryckte det, H. M :t Konungen, när han om en stund besökte N. K., skulle finna folk åtminstone bakom diskarna.
*
Utanför stod det unga Stockholm i lång kö för att få sin del av jubileumshåvorna. Ty när NK fyller år är det icke bara en fest för ”kompanisterna”, utan en hög­tidsdag för hela den stad, i vars bild N. K. gör ett så markant inslag.

Text: Cajus

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1927:1 (årgång 1).

Dela med dig av dina tankar