NK: Arbetstidsreglering och kundbetjäning

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1940:1 (årgång 14).

När detta föreligger i tryck, ha de nya föreskrifterna om arbetstid och kompensationstimmar redan tagits i bruk för de olika avdelningarna. Vi ha alla fått detaljerade fö­reskrifter om när vi skola arbeta och när vi skola vara lediga. Somliga glädjas över att ledighetstimmarna pas­sats in just där de ville ha dem, under det att andra ännu bry sin hjärna med att finna ut bästa möjliga användning för sina timmar, som tyvärr inte kunde passas in där de ville ha dem.

Men hur många ha tänkt på att kunderna inte fått nå­got tidsschema för att veta, när de skola göra sina inköp på NK? Och även om de hade fått ett sådant, är det föga troligt, att de skulle rätta sig efter vårt invecklade tids­schema. Vi få följaktligen räkna med att de komma att besöka NK precis som förut, d. v. s. närhelst detta passar dem bäst och att de ofta komma att göra sina uppköp just då NK:s försäljarkår är betydligt reducerad. Och de kunder som ha vant sig vid att alltid köpa av en viss försäljare eller försäljerska, komma mer än en gång att förarga sig över att inte kunna träffa just honom eller henne, som de äro vana att ha att göra med.

De nya förordningarna äro icke ägnade att underlätta den redan förut svåra kundbetjäningen och komma att sätta NK:s tekniska försäljningskunnighet på hårda prov. Varje försäljare och försäljerska på NK bör följaktligen bemöda sig om att överkomma de uppkomna svårighe­terna och ägna all uppmärksamhet åt just denna del av försäljningsarbetet. Låt mig här få omnämna några syn­punkter, som torde vara värda att beakta.

Låt det bliva en vana för envar att börja dagen med att tänka på hur många och vilka av kollegerna, som komma senare eller gått tidigare den dagen. – Det är inte tillräckligt för kundbetjäningen, att avdelningschefen en­sam tänker härpå. – Så snart någon av de frånvarande försäljarnas kunder uppenbarar sig på avdelningen, bör ingen dröja med att göra ett närmande och erbjuda sin tjänst. Börja emellertid inte försäljningen med att tala om att »herr X eller fröken Y inte är här just nu», ty det betyder, att Ni på ett undfallande sätt talar om, att Ni inte tror Er vara i stånd att betjäna kunden till belå­tenhet. Endast i de fall, då kunden uttryckligen frågar efter den personen, bör Ni tala om, att han eller hon kommer t.ex. kl.11 – Att direkt kunna bestämma tid­punkten vittnar om retlighet och intresse för försäljnings­arbetet samt inger förtroende, under det att ett tveksamt »Jo, hon kommer visst senare i dag» giver kunden ett alldeles motsatt intryck. »Men är det inte något jag- kan göra» låter slappt och mjäkigt; på en nekande fråga (inte) väntar man sig dessutom ett »nej » till svar. Er­bjud hellre Er tjänst genom att säga: »Hon kommer kl.11 i dag, och tills dess står jag gärna till tjänst… »

Försäljare och försäljerskor, vilka på förmiddagarna äro upptagna av varumärkning, skyltning-, kostnadsförslag eller annat förekommande arbete, böra klart inse, att de nu, mera än förut, måste vara beredda att avbryta sitt arbete, för att i stället ägna sig åt kunderna – ofta åt kollegernas kunder. Vänta inte på att andra försäljare skola taga hand om de kunderna, hur frestande det än må vara att göra detta. Gör ett närmande spontant, utan tanke på att det är Edra kollegers kunder.

Rytmen och tempot i försäljningsarbetet har med rätta uppmärksammats alltmer under de senaste åren och det är tydligt, alt detaljhandeln på grund av de nya förord­ningarna ytterligare kommer att ägna uppmärksamhet häråt. Vi bör göra detta i lika hög grad på NK och allt­mer vänja oss vid att när som helst på dagen kunna sälja i ett accelererat tempo – även på eftermiddagen – utan att bliva nervösa och irriterade. Detta betyder inte, att vi skola rusa vid utförandet av vårt arbete; det betyder helt enkelt, att vi vid behov skola kunna uppträda litet mindre sirligt och ceremoniöst, utan att vår värdighet blir lidande härpå. Fordrande kunder måste bliva irriterade av att se och känna att ingenting förmår rubba vissa försäljares och försäljerskors senila tempo i gång och rörelser.

Att vi nu måste vara mera angelägna än förut om att vara på våra arbetsplatser, torde tydligt framgå av di­rektör Sachs anförande i Ljusgården men man måste också tänka på att personalen som kund blir betjänad med skärpt försäljningsintensitet. Kort, snabbt och vänligt. ty dess tid är lika dyrbar som vår.

På de avdelningar, där lyxbetonade varor säljas, är ett intensifierat försäljningsarbete av vital betydelse. Detta emellertid inte på grund av arbetstidsbegränsningen, utan fastmer på grund av de allvarstunga och ödesdigra tider, som vi genomleva. De upprörande händelserna omkring oss ha gjort många kunder och även många försäljare och försäljerskor verklighetsfrämmande. De äro djupt tyngda av andras fasor och lidanden. För dessa människor ha många, vackra, åtråvärda artiklar, som de fön- gladdes åt att få se på NK, blivit värdelösa, meningslösa. Det är delvis vår uppgift att försöka förmå dessa människor att se verkligare och klarare på de vackra varor, som vi sälja. Till detta kunna vi inte förmå dem utan att själva vara i stånd att redigt och glatt giva dem våra oemotstånd­ligaste försäljningsargument. Sök nya sådana och giv dem åt kunderna! Använd flera ord än Ni förut använt i Eder försäljning och tag gärna risken att bliva talför men håll Er till de stimulerande argumenten.

I försäljningsarbetet måste vi, trots dessa tunga tider, tro på att lyckligare, ljusare tider skola komma även denna gång. Krigets hemsökelser ha alltid varit hemska och ha alltid fyllt människorna med misströstan och håglöshet, men de som varit starka och livsbejakande, ha ändå förmått samla nya krafter till att fullgöra sina plikter som medborgare och nyttiga, verksamma människor.

Vi måste vara livsbejakande!

/Ragnar Engström

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1940:1 (årgång 14).

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.