NK-isten med längsta anställningstiden

Är piggare och gladare än de flesta. Tapetserare Martin Malm har mycket att berätta från sina 48 NK-år. En artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompani Rullan, nr.4 – 1952.

Den som har den längsta tjänstetiden bakom sig och fortfarande är i tjänst i varuhuset är tapetserare Martin Malm. Det skulle vara intressant att prata lite med honom, tänkte vi – och fann att det inte vara var intressant utan verkligen roligt på grund av hans strålande och oförbränneliga humör.

Herr Malm kom i företagets tjänst 1904 och fyllde i våras 65 år. Eftersom hans mor blev 92 och hans mormor 96 och båda var pigga och arbetsföra in i det sista tycker han att han inte skall vara sämre. Han inriktar sig närmast på ytterligare 12 år i NK:S tjänst, ”för då blir det 60-årsjubileum som NK-ist”. För vår del tycker vi nog redan 50-årsjubiléet den 4 maj 1954 kan vara värt att uppmärksamma.

Det är välgörande att ha en pratstund med herr Malm. Han är pigg som få, säger att han aldrig varit sjuk och borta från NK utom fem veckor då han låg på Sabbatsberg för ischias. Där kallades han ”pojken med det friska blodet”. ”Temperaturen har jag tagit två gånger i mitt liv”, säger han, ”den ena gången var jag på sjukhuset, den andra när jag excerserade. Båda gångerna hade jag 37, så den har nog alltid varit fin. Röka började jag med när jag var 11 år och nubben har jag väl tagit, så sådant skadar nog inte och jag har skojigt jämt, utom när jag inte har något jobb, för då är jag ledsen. Och mycket har jag varit med om. Jag har jobbat åt grevinnor, grevar och baroner, jag har varit i nästan alla fina våningar i den här sta’n och rest härs och tvärs från Ystad till Kiruna för NK:s räkning, jag skulle kunna skriva en hel bok, åtminstone en liten en, om allt roligt jag har varit med om.

– När NK på Hamngatan kom till då var jag förstår med, jobbade dag och natt ett helt år. Det tjänade man bra på och sömn har jag aldrig behövt mycket av. Det har hänt att jag jobbat tvår dar och två nätter i ett kör utan någon sömn. Och när jag var nygift, strax före första världskriget, då steg jag upp i 3 – 4-tiden på morgonen för att tvätta vilar till kl.6. Sen kutade jag iväg för att bada en gubbe, som hade reumatism i huvudet och som hade fått den ordinationen av en fransk professor (han blev bra). Jag tjänade 3 kr. på varje bad och en tid skulle han ha tre bad om dagen. Klockan 8 började jag på NK och höll på till kl.7. Så gick jag hem och fick en bit mat och sen tvättade jag bilar igen några timmar på kvällen.

När NK byggdes, ja det var roligt. Jag fick bl. a. klä väggarna i generalkonsulns rum med grönrandigt siden. Och så var jag med och gjorde i ordning de olika stilrummen på  trappor och dekorerade på olika håll till invigningen. Men inte blev jag och mina kamrater inbjudna på personalinvigningen inte. Det hade vaktmästaren inte ordnat med. Men jag gick hit ändå och fröjdade. Det var mat och nubbe och dans för hela personalen i matsalen och skojigt värre. Och när NK dagen därpå slog upp portarna för kunglighet och annat fint folk fick jag hissa flaggan.

Två interiörer (ljusgården och engelska herrskrädderiet) från varuhuset NK i Stockholm, ca. 1915 – 1918. Publicerade som exempel i en artikel om ”det moderna varuhuset”. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Julgranen i Ljusgården har jag varit med och klätt varje år ända tills förra julen. Nu tycker man att jag har nått åldern då jag bör ta saker och ting litet försiktigare Och egentligen föredrar jag allt själv också att hålla mig till mattläggningen framför att klättra i stegar. Fastän när det gäller riktigt höga tegar är det nog ändå jag som får göra det. En gång i Konserthuset föll jag förresten från en stege, som var nio meter. Jag stod högst upp men det gick bra. Dagen därpå var visserligen benen blå ända upp över knäna men jag gick aldrig till doktorn och jag blev bra ändå. Det kan ju hända förstås att det är därför jag nu börjat få ont i ett knä.

– Något särskilt minnesrikt från dessa år? 1916 var jag med och satte upp ridån på Palladium, det fick jag göra tre gånger för att man skulle vara säker på att det blev riktigt bra. Jag har också varit med och gjort i ordning både Konserthuset och Musikaliska akademin. Och så spikade jag upp granris på fasaden till hotell Rydberg 1905 till nuvarande kungens bröllopståg. Jag har också varit ute på Ulriksdal. Och jag har lagt ut den röda mattan för kung Gustav V till 31 middagar hemma hos generalkonsul Sachs. Den är 24 meter lång. Varje gång passade det på att snöa eller regna, så att vi före kungens ankomst måste täcka den med presenning. De första åren rullades mattan ihop så snart kungen kommit in men sen tyckte direktör Josef Sachs, att är man gick in på den kunde man väl också få gå ut på dem och så fick den ligga kvar tills festen var slut för kvällen. Det var fönsterputsare Hallgren och jag som skötte mattan och vi fick på vårt håll äta samma mat som kungen.

Det finns mycket att komma ihåg och berätta om men nu får det väl räcka. Resten sparar vi till 60-årsjubileet! Vilket redaktören genast noterar och samtidigt önskar God fortsättning! Rullans läsare tackar säkert med oss för det uppfriskande samtalet.

 

Artikel ur NK:s personaltidning Kompanirullan/Rullan nr.4, år 1952. Finnes i NK:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Framtagen under en workshop med Påhlmans Gymnaium och Företagskällan.

Dela med dig av dina tankar