Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1953:7 – 8 (årgång 27).
Det dröjer ännu någon tid innan vi får se NK-klockan på NK:s tak – men den är på väg så att säga. Det är stora och svåra arbeten som måste göras innan den kommer på plats och de har nu pågått i flera månader, det har framför allt Hygieniska avdelningen fått känna av. Från olika håll har ett och annat försports om svårigheter av olika slag och vi har därför bett intendent Hans Ernmark om ett uttalande:
När klockan kommer att finnas på sin plats vågar jag inte uttala mig om, säger han, men jag skall gärna berätta litet om vad som skett hittills.
Att klockan skulle upp pil NK-taket bestämde Direktionen redan i november. Önskemålet var, att det skulle ske så fort som möjligt. Att få byggnadstillstånd gick också jämförelsevis lätt, byggnadslovet tog däremot tid, framför allt därför att Skönhetsrådet hade vissa betänkligheter och undrade om klocktornet verkligen skulle passa in i stadsbilden. Den 15 mars var emellertid alla tillstånd klara, tyvärr dock två månader senare än vi hade hoppats på. Vi hade gjort så mycket förberedelsearbeten, som vi vågat men blev givetvis avsevärt försenade.
Överst: som står på El-verkets tak och når upp över NK-husets högsta punkt. Därunder: Gösta Johansson i arbete på tornfundamentet vid övre Hyg. avd. och J. A. Persson vid en av de pelare han med stor omsorg armerat.
Efter diverse provtagningar och konstruktionsberäkningar, vilka senare omfattar en lunta på ett dussin med siffror tätt maskinskrivna sidor, började vi så störa ron på NK-taket och göra en del ingrepp i Hygieniska avdelningens övre del. Vi var tvungna att beröva herr Allerud icke mindre än 3 hytter och ändra uppgången till avdelningens övervåning och i de kvarvarande hytterna har man säkert tid efter annan haft det ganska besvärligt. Vi är på Fastighetsförvaltningen angelägna om att framhålla att vi förstår de stora olägenheter som Hygieniska avdelningen utsatts för och vi är tacksamma för det goda humör som dess personal har visat trots rysligheterna. Vi hoppas att även de skall få kompensation genom nya och väsentligt utvidgade lokaler inom en snar framtid.
För att återgå till klockan, så väger klocka, torn och fundament tillsammans bortemot 30 ton. De fyra pelare i huset, ovanpå vilka klocktornet ställs får därigenom en merbelastning på 7 1/2 ton vardera. Eftersom tornet med klockan tillsammans är 26 meter över tak kan man förstå, att det vid storm blir ett kraftigt vindtryck på tornet. Det har därför gällt att förankra tornets fötter på ett mycket stabilt sätt vid de pelare, som det står på. Konstruktören och våra egna mannar har nog fått stickor under naglarna flera gånger, när de rivit sig i skallen för att lista ut hur man skulle lösa förankringsproblemet. Resultatet blev att man med diamantbergborrningsmaskin borrade ett 2 meter djupt och 56 mm grovt hål i de befintliga 4 betongpelarna, för att där gjuta in dragjärn.
Borrningen, som tog en vecka i anspråk, bjöd onekligen på poänger. För att skölja bort den lösborrade betongen och kyla borret gick det åt 1.500 liter vatten per timme. Trots att betongen i pelaren ju borde vara tät uppträdde detta spolvatten på de mest mystiska ställen i huset. Ena dagen rann det in i hisschaktet till personalhiss nr 7, andra dagen sprutade det ned på Hygieniska avdelningen och även Fotoateljén fick en släng av sleven. Verkmästare Perssons folk fick därför stl!. på pass med utrustning för att snabbt kunna stoppa vattenflöden. Nåja, hålen blev i alla fall färdiga och de kraftiga kamjärn, som skulle motstå påkänningarna blev ingjutna med expansiv cement. För att vara riktigt säkra bestämde vi oss också för en provdragning på de ingjutna kamjärnen och den verkställdes efter sju sorger och åtta bedrövelser. Tack och lov, järnen visade sig hålla och nu hoppas vi bara att vi inte dragit loss dem under försöken att pröva dem.
E. S. Eklund, Holger Schön och verkmästare Rudolf Persson studerar ritningarna.
Sedan vidtog nästa besvärliga arbete, nämligen formsättning, armering och gjutning av de komplicerade fundament, på vilket tornet skall stå. Även det arbetet har emellertid blivit klart och vid midsommartiden började järnkonstruktionen monteras.
Samtidigt som NK:s egna arbetat uppe pil taket har folk från Fillings byggt ett transporttorn i två avsatser. Det ena går från gården, Regeringsgatan 38 till taket på EL-verket och det andra från detta tak upp över NK-husets tak. All materialtransport sker via detta torn. Tack vare elektriska spel kan man lyfta upp även stora, tunga stycken. Transportställningen lär man nog få se rätt länge, ty vi har tänkt begagna oss av den även för andra senare ombyggnadsarbeten.
Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1953:7 – 8 (årgång 27).
Dela med dig av dina tankar