NK: Med hattar och strumpor som studieobjekt

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1937:6 (årgång 11).

Två unga NK-ister intervjuade om sina utlandsresor.

NK:s ungdomar är ett lyckligt lottat släkte, i synnerhet när det gäller utlandsstudier. Tack vare företagets intresse för utbildning av personalen och de stipendiefonder, som instiftats, finnas stora möjligheter för ambitiösa ungdomar att komma iväg till utlandet för att med NK:s bistånd både pekuniärt och i andra avseenden studera sina respektive branscher, vidga sitt vetande om varor, språk och människor… I vår har antalet utlandsresenärer varit särskilt kraftigt. En av de första som foro iväg vid detta årets början, var fröken Daisy Ström, Damhattar. Hon vistades två månader i Paris och gjorde sedan en avstickare till London. Fröken Ström berättar här nedan en del om vad hon sett och haft för sig.
– Det var den 10 januari det bar iväg för mig till Paris, säger hon. Väl där sökte jag omedelbart upp NK:s kontor och disponent Gustavson, som var mycket vänlig och gav mig en hel del råd och upplysningar. Han hänvisade mig bl. a. till Monsieur Rochinell på Printemps, där jag skulle praktisera.

Fröken Daisy Ström.

Printemps har icke mindre än 8 hattateljéer, var och en för sin särskilda genre. På en ateljé tillverkas – ”Fröken Margit Svensson på Damstrumpor vore någonting för Rullan att intervjua”, sjöng en fågel en dag på redaktionen. – ”Varför det då?” – ”Hon har varit i Tyskland på studieresa en månad.” Sagt och gjort. Fröken Svensson intervjuades och be, fanns vara ett givande objekt. Vad hon berättade bör intressera en hel del av läsekretsen.

– ”Vart gick resan och när anträddes den? frågade Rullan inledningsvis.

– ”Jag lämnade Stockholm den 16 februari”, svarar fröken Svensson, ”och destinationsorten var Chemnitz. Disponent Spykman var där före mig och mötte vid tåget. Omedelbart påföljande morgon kl. 8 satte vi igång med att besöka olika fabriker och gingo igenom den ena efter den andra. I Chemnitz och dess omgivningar äro strumpfabrikerna särskilt talrika, trakten kan rentav kallas strumpfabrikationens hemort. Där ligga bl. a. de största och mest kända fabrikerna, Elbeo och Tesyra.”

– ”Var det bara strumpor fröken Svensson studerade?”

– ”Jag fick vara med om en del inköp av underkläder och badartiklar också men huvudsakligast rörde det sig om strumpor. Det kanske ligger nära till hands att tro, att det ej finns så värst mycket att se och studera beträffande strumpor, men oh, vad det finns! Under tre av dagarna i Chemnitz fick jag bi, träda vid inköpen och det var tre arbetsamma men verkligt lärorika dagar. Inköpen gå ganska annorlunda till där mot i Stockholm.

En av de fabriker, som ägnades ett särskilt grundligt besök var Tesyra. Den tillverkar mest fantasisaker och står i detta avseende i absolut särklass. Fabriken har alltid en mängd exklusiva nyheter att bjuda på. Till hösten kommer den t. ex. med en chic nyhet för golf och promenad – strumpor i konstsilkebouclé, försedda med invävda monogram på vristen, antingen ton i ton med strumpan eller i någon kontrasterande vacker färg. Och till kröningen lanserade Tesyra strumpor med pilar i kröningsfärgerna, en artikel som naturligtvis huvudsakligen var avsedd för England, dit den f. ö. har stor export.

Tesyra har i sina fabriker inrett ett särskilt strumpmuseum, som är mycket intressant. Där har samlats alla möjliga stickmaskiner från gångna tider. Det var ganska lustigt att konstatera, att den grundidé, efter vilken de första strumpmaskinerna tillverkades någon gång på 1500-talet fortfarande är den bärande – fast detaljerna givetvis förändrats avsevärt. På Tesyra fick jag f. ö. se hur man lägger upp en kollektion. Det göres på grundval av modetips och stoffer, som införskaffats från olika håll inom landet och från världens olika modecentra.

Fröken Margit Svensson.

När jag varit tre dagar i Chemnitz, reste disponent Spykman och lämnade mig där allena med mina bristfälliga tyska kunskaper. En av direktörsfamiljerna i Elbeo-fabriken hade emellertid välvilligt inbjudit mig som gäst och där bodde jag en vecka. Det var roligt att sålunda få se litet av tyskt familjeliv och jag är verkligen familjen Bahner tacksam för allt vad man gjorde för mig. Under hela den vecka jag bodde där, studerade jag Elbeo-fabriken. I förväg hade jag trott det var på tok för lång tid att ägna den men det visade sig, att jag precis hann igenom hela strumpproceduren på denna tid – men så genomgicks den också med äkta tysk grundlighet.

Elbeo hade bl. a. ett laboratorium, vars like torde vara svårt att uppleta. Där undersökes grundligt allt råmaterial och äktheten hos alla färger. Aven under tillverkningens gång prövas strumpan för att man skall övertyga sig om att den ej förlorat något av sin håll, barhet. I laboratoriet omhändertagas också alla reklamationer av strumpor och bara dessa ge en god sysselsättning, icke minst de nu så aktuella chiffonstrumporna.”

– ”Var inte fröken Svensson någon annanstans än i Chemnitz med omgivningar?”

– ”Jo då, jag besökte Leipzigermässan, som naturligtvis var mycket intressant, fastän där ej fanns så mycket inom min bransch. Dessutom avlade jag ett privatbesök i Dresden. Och på hemvägen stannade Jag några dagar i Berlin, där jag bl. a. företog en intressant rundvandring i de större affärshusen. Innan jag återvände till Stockholm gjorde Jag även några dagars uppehåll i Malmö och tittade grundligt på strumpfabriken där – den kända svenska strumpan Vogue’s ursprungsort. Det var glädjande att kunna konstatera, att den svenska fabriken ligger en bra bit före de tyska i fråga om organisation och arbetsförhållanden. Anledningen torde nog till en del vara att söka i det för, hållandet att Malmö strumpfabrik är så ung i jämförelse med de flesta tyska firmor. Den är endast omkring 10 år.

– ”Vad skulle nu fröken Svensson vilja säga som sammanfattning om sin utlandsresa?”

– ”Naturligtvis att den varit oerhört intressant. Det ger en kolossalt mycket större säkerhet att med egna ögon ha sett hur de varor man säljer kommit till och verkligen veta hur de äro tillverkade. Ju bättre branschkännedom man har desto bättre – i synnerhet om man har nöjet att få hjälpa till med inköpen.

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1937:6 (årgång 11).

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.