NK-skolan: undervisning på arbetstid

Den 24 oktober 1928 utgör en minnesvärd dag i våra juniorers liv. Då voro ett 50-tal av husets ungdomar samlade i Terummets rökrum för att övervara invigningen av de två-åriga undervisningskurser, som för framtiden komma att stå våra juniorer till buds i mån av utrymme.

(Artikel ur personaltidningen: Kompanirullan 1928:9. NK:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.)

Dessa kurser avse att utgöra en påbyggnad på den undervisning, som erhållits i folkskolan och har tagit till sin särskilda uppgift att meddela undervisning i sådana färdigheter, som kunna underlätta arbetet och giva dem en solidare grund att bygga sin framtid på.

Generalkonsul Josef Sachs höll därvid ett anförande, vari han särskilt betonade att var och en har sin framgång i egna händer. Mänskligheten gör oavbrutet framsteg på olika områden och så är även fallet med detaljhandeln, inom vilken varuhusen intaga en framskjuten plats. Dessa ständigt fortgående kulturframsteg kunna endast ske därigenom och i den mån som individen utvecklas. Detta för med sig att de v, som nu för tiden ställas på oss äro större än någonsin förr och se ut att allt framgent komma att ökas.

NK-skolan: i klassrummet. Bild ur NK:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Det duger därför ej längre för den uppväxande ungen att endast följa med strömmen och göra precis så mycket som fordras. Därigenom fäster man uppmärksamheten vid sig och utpekar sig själv som befordringsbart material. Befordran kommer när man kan mer än vad som kräves för att fylla redan åtagna förpliktelser.

Det uppväxande släktet har därför betydligt svårare att komma fram än ungdomen för årtionden sedan. Men också samtidigt betydligt större möjligheter sedan den rätta banan beträtts. Kundkretsen är i mycket högre grad än förr beroende av personalens hjälp vid valet av varor ur de vanligen rikhaltiga sorteringar, som stå allmänheten till buds. Följden blir att större kunskaper erfordras och det är därför bolaget iklätt sig kostnader för att hjälpa de unga att utveckla sig.

Här efter övergick Generalkonsuln till att redogöra för kursernas innehåll. Var och en av deltagarna skulle besöka skolan tre timmar per vecka med en timme varannan dag. För dem, som redan förut erhållit undervisning, skulle kursplanen omfatta ett år och för nybörjare hela två år. Alltså en ganska grundlig utbildning.

Undervisningen var till en början endast till för pojkar mellan 16 – 18 år. Fem år senare fick även flickor gå utbildningen. Bild ur NK:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

En veckotimme är helt och hållet avsatt för engelska språket. Att man valt engelska språket beror därpå, att så många av våra utländska kunder äro engelsmän eller amerikanare. Och övriga tala som regel tillräckligt med engelska för sina inköp. Det är givetvis en utomordentlig fördel att få påbörja sin språkunderbyggnad i så unga år. I annat fall blir det många gånger inget av. Man får ofta längre fram i livet ångra vad man underlåtit medan ännu tid var. Senare tillkomma många andra intressen.

En veckotimme avsättes vidare för undervisning i välskrivning, räkning och rättskrivning, räkning och rättskrivning och har denna del av undervisningen anförtrotts åt fröken Englund, vilken rekommenderats oss av Inspektören för Stockholms fortsättningsskolor. Att kunna skriva sitt modersmål läsligt och utan stavfel är ett mål, som alla kunna nå, och som övrigt är ett oeftergivligt villkor för dem, vilka ha daglig kontakt med en stor och fordrande kundkrets.

Praktiska övningar gjordes i varuhuset: där fick eleverna även utöva kundbemötande. Bild ur NK:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Praktiska övningar gjordes i varuhuset. Eleverna får här följa med läraren i varuhuset, här i en samtalsövning med en vuxen anställd i huset. Bild ur NK:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Den sista timmen slutligen är avsedd för undervisning i varukännedom samt en genomgång av försäljningsprocessen med särskild hänsyn tagen till anpassningen efter olika kundtyper. Några timmar komma också ägnas åt NK-etikett, varmed menas hur man skall uppträda i de många olika situationer, varpå arbetet inom ett stort varuhus bjuder.

Generalkonsul slutade med att uttala den förhoppningen att de, som nu erhöllo denna möjlighet, skulle veta att begagna sig av densamma på bästa sätt. I goda resultat såge bolaget den bästa belöningen för den uppoffring i tid och pengar som göres.

Artikel ur personaltidningen: Kompanirullan 1928:9. NK:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Dela med dig av dina tankar