NK:s Gullan och Karin diskutera klädpengar

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1940:11-12 (årgång 14).

I A-matsalen sutto Gullan och Karin och bläddrade i var sin broschyr. I väntan på varmrätten drucko de sam­tidigt mjölk och mumsade på en hård smörgås – ett led i deras »fysiska beredskap». (För ett år sedan skulle de säkert ha koncentrerat sig på kaffe och vitt bröd.) De hade samma dag – liksom alla sina kamrater på NK:s olika avdelningar – fått den högaktuella broschyren »Hur man gör klädpengarna dryga» och hade nu sa smått börjat att »i firmans och eget intresse» studera den.

– »Hördu Karin, det här var visst ingen dum sak», konstaterade Gullan efter en stund. » Det är ju en verk­lig uppslagsbok för allt vad som har med klädskötsel att göra… »

-» Ja, jag är nästan tillintetgjord av all denna sak­kunskap», svarade Gullan. »Och jag känner mig både slösaktig och nonchalant och är på det klara med att jag har gjort av med en massa pengar i onödan under årens lopp.»

– » Men har du inte hittat något sätt här i boken att ta igen dom på? För min del har jag bestämt mig för att sy en klänning av min sommarkappa. Det blir en härligt varm sak att ha under elen långa vinterkylan. Och elen klarblå färgen är egentligen snyggast i elds­ljus… för resten tål den inte sommarsolsken längre, den har förändrat färgen för mycket.»

– » Ja, du din lyckans ost, vad du köpte förståndigt elen gången i alla fall! Och jag som slängde ut dyra pen­gar på elen där vilt storrutiga ulstern bara för att jag var så betagen i dom klatschiga färgerna. Och så var ty­get löst och dåligt, så det hela har mest sett ut som en säck sista året. För att inte tala om hur utled jag är på kappan.»

– »Gullan, du har tydligen på erfarenhetens väg kom­mit till samma slutsats som boken. Här står: Då man måste tänka på att kanske ha en kostym eller klänning ganska länge, väljer man diskreta modeller och tygmöns­ter. Men du kan väl färga elen och sy om den.>>

– » Nej, det tror jag inte lönar sig. Kanske jag kan få citera en sak också: Innan man tar itu med omsyning och modernisering av gamla kläder, bör man noga för­vissa sig om, ifall det är värt att offra tid, krafter och; eventuellt även pengar på detta. När gammalt skall änd­ras och bli nytt förstår man till fullo betydelsen av att varan från början är av god kvalitet. Nej du, den kap­pans saga är allt slut – för min del åtminstone!»

– »Men det är inte möjligt», utropade Karin plötsligt förfärad. »Här står att tio till femton procent av in­komsten under normala förhållanden allmänt anses räcka för dom nödvändiga behoven. Och det gäller en hel familj! Hur mycket brukar du använda till klädpengar?»

– » Ja, uppriktigt sagt, så tycker jag det är svårt att säga. Jag har strängt taget aldrig pengar till nå’nting. Men med strumpor och andra småsaker går det väl på mellan en fjärdedel och hälften av lönen.»

– » Det gör det absolut för mej också, Det kanske är därför vi jämt har så dåliga affärer, Det ligger tyd­ligen en hel del i att kläder och moder bör bli den under­ordnade detalj i kvinnornas liv de skola vara. Nej, för­låt, men det tycker jag är för mycket sagt.»

– »Det år nog meningen man skall sköta allt vad man har som om det vore ens ögonstenar», konstaterade Gul­Ian snusförnuftigt. Här finns ju massor med tips, som jag uppriktigt sagt inte följt förut. Titta på sidan 26, far du se! Sätter du en foderbit upptill i ryggen av klän­ningen? Har du alltid ärmlappar? Har du en förstärk­ningslapp på avigsidan av ärmen, där armbågen vill gå igenom? Hänger du alltid upp kläderna på galgar och luftar du ur dem, innan du hänger in dem i garderoben? Borstar du kläderna flera gånger i veckan? Pressar du klänningen emellanåt? Tvättar du strumporna varje kväll? Byter du också yllestrumpor varje dag? »

– »Usch, jag vrider mig som en mask av samvets­kval. Och allra värst är det med skorna, som jag jämt tyckt vara ett sådant sorgekapitel. Inte brukar jag sätta i skoblock inte varje gång jag tar av mig skorna. Och inte brukar jag ha mer än ett par skor igång. 1Ien det förstår jag ju, att det är mer ekonomiskt att lata dom vila sig ett par da’r då och då. Det enda jag verkligen tänkt på, är att aldrig gå med snedgångna klackar – för det har jag märkt, att det inte är nyttigt.»

– »Ack ja, Karin, vad vi har mycket att lära här! » suckade Gullan. » Men nog ska’ jag göra allt vad jag kan för att klädpengarna ska’ bli drygare.»

– » Ja, därtill är man ju helt enkelt nödd och tvung­en», konstaterade Karin resignerat. Men tillade litet generat: » Fast det är faktiskt så, att det blir något visst storstilat över sparandet, när man vet, att det gäller inte bara ens egna egoistiska intressen, utan att man också gör sitt land en tjänst med det.»

/Edit som satt bredvid Gullan och Karin.

Av den här dialogen kanske man får den uppfatt­ningen, att Informationsstyrelsens broschyr »Hur man gör klädpengarna dryga» bara riktar sig till kvinnorna. Men Ni har väl sett, att den innehåller många kloka råd även för männen? T. ex. Begagna alltid galge! Ingen press i världen kan hålla, om kostymen hänger vårds­löst över en stol under natten. Den på galge upphängda kavajen knäppes så att den får det rätta fallet. Byxorna hängas absolut slätt över tvärslån på en vanlig galge eller över en rak stolsrygg.

Klackstrimlan, den remsa tyg, som förstärker byx­benskanten bak, är ett gott skydd mot den nötning sko­klacken kan förorsaka.

Orsaken till fransning av manschetterna är i de flesta fall alltför långa ärmar. Ett par ärmhållare kan i dessa fall uträtta ett sparverk i det tysta.

Men praktisk är skjortan med två kragar, där man tar möjlighet att byta, och därmed får längre nytta av hela skjortan. Kortärmade skjortor på sommaren spara manschetter.

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1940:11-12 (årgång 14).