NK:s manskör på Åland

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1953: 7 – 8 (årgång 27).

På kvällen fredagen den 29 maj klingade ”Sveriges Flagga” ut över Skeppsbron. NK:s manskör stod på Heimdalls övre däck och sjöng när båten lade ut från kajen. Det var körens första långfärd och målet var Mariehamn. Efter ett par timmars frisk sjöluft sma­kade det härligt när det äntligen var dags för middag. Humöret var på toppen och den ena sången avlöste den andra som sig bör när sångare är på resa. Väl framme i Mariehamn uppsökte var och en sin bostad för att sova ut tills vi skulle träffas nästa dag vid lunchbordet.

Lördagen skulle användas till att med buss fara omkring och titta på den åländska landsbygden. Efter cirka 500 meters färd blev bus­sen påkörd av en personbil, vilket medförde polisförhör och mät­ningar. Men snart var vi i gång igen och efter en halv timme var vi vid sjukhuset i Godby, där vi sjöng några sånger för patienterna.

Inne i en av sjuksalarna. Fr. v. Nils Pet­tersson, Gösta Kerslow, Leif Levin, Gösta Tell, Gunnar Ekström, Conrad Grönlund, Verner Sunmark, musikdirektör Bengt Eriksson, Bertil Söderlund, Sigurd Weman.

Nästa hållplats hette Kastelholms slottsruiner, en gammal borg från 1300-talet. Efter ytterligare ett par timmars resa genom den vackra och variationsrika naturen kom vi till målet: Soltuna tu­riststation på Getabergets krön, där t. o. m. det åländska kaffet smakade gott. Vi hade då vandrat i grus och bergklättrat i 20 minuter. Vår Herre hade den dagen inte samma uppfattning som kören om hur vädret bör vara så vi fick finna oss i att bli våta varje gång vi lämnade bussen. Under färden tillbaka till Marie­hamn berättade vår guide på ett trevligt och roande sätt historia och historier från Åland.

Kvällen tillbringade kören på dansrestauranten Miramar, där vi gjorde reklam för nästa dags konsert genom att sjunga för årets studenter som firade sin examensdag just på Miramar. Orkestern saknade den kvällen batterist, vilket vår egen Yngve Sahlin snart upptäckte och efter ett par danser var han inte bara damernas utan allas idol genom sitt sätt att handskas med vispar och trumpinnar. Efter denna dag full av upplevelser sov alla en god och lång sömn som för de flesta varade till lunchdags då vi träffades på Societetshuset. Där möttes körens 46 par ögon av 46 fulla mjölkglas + åtta tillbringare. Det ögonblicket går inte att beskriva, det måste upplevas. Men lunchen bestod inte enbart av gröt och mjölk utan även skinka och ägg, och då fick alla återigen tillfälle att smaka på det goda finska ölet.

Pianissimo under konserten på Ålands central­sanatorium. Längst bak Nils Bülow och Nils Pettersson, främst f r. v. Nils Gustavsson, Erik Jonsson, Hans Roos, Oscar Strömberg, Ronny Ronnhammar samt m11sikdirektör Bengt Eriksson.

Nu var det dags att åka ut till Ålands Centralsanatorium, där vi gav en liten konsert i den ljusa och trevliga samlingssalen för nöjda och tacksamma patienter och anställda. Syssloman Eriksson framförde sjukhusets tack och blommor överlämnades till musikdirektör Eriksson av en liten flicka. Innan vi lämnade sjukhuset besökte några mannar ett av rummen och sjöng för ett par säng­liggande patienter.

Resten av dagen var avsedd för vila inför kvällens konsert. Herr Åkerfeldt från Turistbyrån tog med sig några som var intresserade av att titta på Stadshuset m. m. och vi andra försvann till litet lugnare platser.

En munsbit mellan sångerna i Societetshuset. Fr. v. ses Nils Pettersson, Gösta Kerslow, Gösta Tell.

På kvällen samlades vi på ”Socis” vid vid reserverade bord och redan vid vårt först uppträdande sjöng vi in oss hos den glada och trevliga publiken. ”Göken” av Lille Bror Söderlundh klingade denna kväll synnerligen väl och de traditionsenliga vårsångerna likaså. I nästa avdelning sjöngs Bellman och få körer torde kunna uppvisa en sådan sångarglädje och kunnighet som NK:s manskör på det området, vilket framför allt beror på vår energiske och skicklige ledare, Bengt Eriksson. Sista avdelningen bestod av de från NK-­soarén kända succcénumren ”Rumba Zorina” och Wienervalserna och dessa framfördes om möjligt bättre än någonsin tidigare. Kören och allas vår Bengt hyllades under kvällen med blommor från en rad olika musikaliska sammanslutningar i Mariehamn. Rune Karls­son som skulle spelat gitarr hade på grund av sjukdom fått stanna kvar i Stockholm, men Knut Engman ryckte in och räddade den delen av programmet.

Efter konserten uppvaktades kören i flera omgångar med blommor från olika sångarsällskap på Åland.

När man har trevligt går tiden fort, och den kvällen var inget undantag från regeln. Men båtens avgångstid skulle passas så det hjälpte inte hur mycket vi än trivdes tillsammans med ålänningarna, resa tillbaka måste vi.

Innan vi lämnade Mariehamn sjöng vi på begäran ett par sånger för tulltjänstemännen och själva blev vi hyllade med sång på kajen av en kör under ledning av Ingvard Liewendahl, den man på Åland som hjälpt oss förbereda denna resa. Trots en hel natts vaka var alla pigga och vid gott humör när vi kom tillbaka till Stock­holm och NK på måndag morgon, och detta humör kommer att sitta kvar länge!

/L.L

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1953: 7 – 8 (årgång 27)