Ekonomisk tillväxt och förändring bygger inte bara på tekniska innovationer och varuproduktion. Även organisatoriska och institutionella förändringar spelar en viktig roll, exempelvis nya sätt att organisera distribution och handel med varor och tjänster. En viktig del i konsumtionsvaruindustrins utveckling var introduktionen av nya varor för nya konsumentgrupper eller på nya marknader. Tidigare har livförsäkringsbolagen nämnts, som från 1800-talets slut aktivt verkade för att rekrytera försäkringstagare från den framväxande lönearbetarklassen. Ett annat tidigt exempel är postorderhandeln, som växte fram från 1879 och vars framgång byggde på järnvägarnas utbredning – både för att befordra kataloger och information och för att frakta de varor som sedan beställdes. Marknadsföring i form av annonsering och reklam växte fram som en viktig bransch. Här är Sofia Gumælius känd som grundaren av det första varaktiga reklamföretaget i Sverige, Gumælius annonsbyrå, som etablerades 1877 i Stockholm. Verksamheten expanderade och Gumælius öppnade kontor också i Malmö, Göteborg, Oslo och London. Svårigheterna att få tag på tryckerimaterial i Sverige ledde till att Gumælius år 1883 etablerade ett företag som handlade med tryckfärg, skrivmaskiner och papper. År 1914 startade hon också ett eget tryckeri.
Annonser och marknadsföring må ha varit i sin linda jämfört med tiden efter 1914, men de signalerade att en ny era höll på att växa fram där konsumtionen av nya varor och tjänster bröt igenom på nya områden. En ny bransch som utvecklades i vågorna efter transport- och kommunikationsrevolutionen var turismen. Sedan länge hade den europeiska överklassen gjort långa resor på kontinenten, men med järnvägstrafikens utveckling och övergången till ångfartyg blev resandet möjligt för fler samhällsklasser. I Sverige blev Wilhelmina Skogh en pionjär inom hotell-, restaurang- och turismnäringen.
Wilhelmina Skogh föddes år 1850 på Gotland och växte upp på Fårö. År 1875 anställdes hon vid Statens Järnvägar med uppdraget att inrätta och driva en restaurang i järnvägsstationen i Storvik, som låg vid norra stambanan utanför Sandviken. Förutom lön hade hon provision på försäljningen. Wilhelmina var så framgångsrik att hon redan året därpå kunde ta ett banklån för att i egen regi bygga ett hotell invid stationshuset. I samband med hotellbygget grundade hon företaget AB Wilhelmina Wahlgren (vilket var hennes flicknamn). Kommande år köpte hon flera hotell i Gävleborg och Dalarna, bland annat järnvägshotellen i Bollnäs och Lingbo och turisthotellet i Rättvik.
Wilhelmina började tidigt aktivt marknadsföra sina produkter och tjänster i pressen. Hon var även en föregångare med att utnyttja telefonen i sin hotellverksamhet och fick tillstånd att uppföra privata telefonlinjer mellan hotellen i Storvik, Bollnäs och Gävle. Hon införde också dåtidens centralvärme, ångvärme, och elektricitet på hotellen. För att locka välbärgade turister till sina hotell reste hon bland annat till Thomas Cooks resebyrå i London och fick igång ett samarbete för att ordna paketresor med logi, jakt och fiske genom att arrendera rättigheter av traktens markägare. Inför Stockholmsutställingen år 1897 fick hon ta hand om sex byggnader på Strandvägen som hyrdes in för att fungera som hotell under utställningen. År 1902 utsågs hon till vd för Grand Hotel i Stockholm.
Utvecklingen ledde också till att köpmönstren långsamt förändrades från 1900-talets början. Efter flera decenniers utbredning av butiker till småorter kom en koncentration av ”sällanvaruhandel” tillbaka till större köpingar och landsortsstäder. Dagligvaruhandeln, i första hand med livsmedel, var viktig i både de små orterna och de större städerna. Däremot förblev butikerna små. Istället för den koncentration till sammanhängande köpcentra utanför stadskärnorna som kännetecknar utvecklingen i dagens handel, öppnade de större köpmännen filialer i varje stadsdel och ibland i varje kvarter kring sekelskiftet 1900. När sedan varuhusen växte fram ökade centraliseringen och koncentrationen av handeln under ett och samma tak – man kan säga att de utomhusmarknader där man kunnat köpa alla förnödenheter ersattes av marknader under tak.
Författare:
Lena Andersson-Skog är professor i ekonomisk historia vid Umeå universitet och Lars Magnusson är professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Avsnittet är hämtat ur boken Det svenska näringslivets historia 1864–2014, del I: 1864–1914 Samhällsdynamik och industrialisering. Boken har getts ut genom ett samarbete mellan Dialogos Förlag och Centrum för Näringslivshistoria.
Dela med dig av dina tankar