År 1960 bildades Organization of Petroleum Exporting Countries (OPEC), en internationell priskartell med medlemsländerna Irak, Iran, Saudiarabien, Kuwait och Venezuela. År 1961 anslöt sig Qatar, följt av Libyen och Indonesien året därpå. Fem år senare blev Förenade Arabemiraten medlem, och 1969 gick Algeriet med. Under 1970-talet anslöt sig Nigeria (1971), Ecuador (1973) och Gabon (1975). Ytterligare medlemmar kom till under senare år, medan andra lämnade organisationen.
Bakgrunden till bildandet av OPEC var en önskan att reglera skillnaden i världsmarknadspriset på råolja, då de stora multinationella oljebolagens försäljningspris var markant högre än det officiellt satta priset. De oljeproducerande länderna inom OPEC ville sålunda få en större andel av oljeintäkterna. Utvinningen av råolja hade under de fem första åren efter andra världskrigets slut fördubblats. Mellan 1950 och 1960 skedde åter en fördubbling, och detsamma hände fram till 1968. Förväntningarna på en fortsatt kraftig ökning av oljeproduktionen under 1970-talet var därför stora.
I takt med den ökade produktionen och tillgången på råolja sjönk priserna. Ett sätt att få ut ett högre pris var att minska tillgången på olja. När det arabisk-israeliska kriget bröt ut i oktober 1973, en konflikt som Israel gick segrande ur, fick de ledande arabiska oljeproducerande länderna en politisk anledning att göra ett utspel mot den industrialiserade västvärlden. Priset på råolja fyrdubblades, vilket följdes av ytterligare en kraftig höjning 1979. Effekten i den oljeberoende industrivärlden blev omedelbar. I Sverige infördes ransonering på energi vid årsskiftet 1974. Det höga oljepriset påverkade prisbildningen, men var inte den enda orsaken till inflationsspiralen under 1970-talet. De första åren av 1970-talet präglades av en kraftig tillväxt som hade stimulerat efterfrågan på bland annat olja och i sin tur ökat penningmängden. När oljeprischocken kom svarade de flesta västekonomier med att stimulera ekonomin genom att öka penningmängden, med en kraftig inflation som följd. Inflationen var således nära kopplad till politiska beslut, i synnerhet penningpolitiken, och uppskattningsvis stod det höjda priset på olja för cirka en fjärdedel av den totala inflationen under perioden.
Dela med dig av dina tankar