I slutet av 1800-talet steg den internationella efterfrågan på havre snabbt. Framför allt behövdes den som föda till de hästar som drog spårvagnar och pråmar i England.
Den viktigaste exporthamnen var Helsingborg och där kunde handelsmän bygga upp stora förmögenheter. Kapitalet användes bland annat till att starta nya industrier och till att bygga ut staden.
Helsingborg kallades för ”konsulernas stad” eftersom många av de framträdande företagarna var konsuler för andra länder. En av de främsta var Petter Olsson (1830–1911). Han fick burskap som handlare 1853 och kom att bli en av landets största spannmålsexportörer och konsul för Tyskland. Olsson bidrog även till anläggandet av en ångkvarn och flera andra industrier. Han var riksdagsman, ledande kommunalpolitiker och engagerade sig i utbyggnaden av Helsingborgs hamn och stadens järnvägsförbindelser.
Petter Olsson var starkt religiös och ledande i regionens väckelserörelse. Som politiker drev han en konsekvent religionsfrihetslinje. Olsson gjorde också stora donationer till sociala ändamål.
I många affärsprojekt samarbetade han med en annan av Helsingborgs framgångsrika konsuler, Nils Persson.
Dela med dig av dina tankar