Under 1970-talets strukturkris ställdes alla västerländska ekonomier inför omvandlingskrafter av globala mått. Företagandets villkor har sedan dess präglats starkt av den internationella miljön. Världsekonomin har integrerats alltmer, och denna process har understötts av en underliggande idéströmning som betonat behovet av en liberal marknadsekonomi. Integrationen har slagit igenom på det finansiella området, men också vad gäller produktion och handel. Samtidigt har den globala tillväxten under de senaste decennierna legat på historiskt höga nivåer – omkring två procent årligen per capita. Under 1980-talet var tillväxten i Sverige lägre än i övriga Europa. Inkomsterna i de andra nordiska länderna ökade snabbare än i Sverige, och debatten rasade om varför ”Sverige halkade efter”. Sedan 1991 har dock det svenska näringslivet kunnat dra nytta av världsekonomins tillväxt, och den svenska ekonomin har i likhet med de nordiska grannarna istället vuxit snabbare än både den amerikanska och flertalet europeiska ekonomier.
Världens samlade produktion har alltså vuxit stadigt under de senaste 30 åren. Dessutom har produktionen ändrat karaktär. Tidigare, huvudsakligen nationella produktionskedjor har delats upp (outsourcing) och många företag har flyttat delar av sin verksamhet till andra länder (offshoring). Man talar idag om nätverksproduktion, där globalt integrerade produktionskedjor på många sätt är viktigare än enskilda företag. Handeln har vuxit ännu snabbare än produktionen, inklusive handeln med slutgiltiga konsumtionsvaror och intermediära produkter (halvfabrikat för sammansättning). Fallande transportkostnader har bidragit till denna utveckling. Vid 1970-talets början var värdet av världshandeln 10 procent av det globala BNP, vid mitten av 1980-talet hade siffran stigit till 18 procent, och under 2000-talets första decennium ökade den till omkring 30 procent. Handelsflödena har också underlättats genom olika typer av frihandelsavtal. Det enskilt viktigaste var bildandet av världshandelsorganisationen WTO 1995, men världens länder har även ingått en mängd regionala frihandelsavtal, till exempel Mercosur i Sydamerika och NAFTA i Nordamerika. För Sveriges del har medlemskapet i EU 1995 spelat en viktig roll. Medlemskapet har förenklat handelsutbytet med våra största handelspartners, och genom de avtal och förordningar som Sverige därigenom åtagit sig att följa har utrymmet också begränsats för att föra en nationell näringspolitik. Så kan till exempel regionalpolitiska stödåtgärder eller fusioner av större företag ses som önskvärda ur ett nationellt perspektiv, men som konkurrenshämmande från EU:s sida.
Den tätare ekonomiska integrationen av världens länder har skett parallellt med integrationstendenser även på kulturella och sociala områden. Turismnäringen har varit en av de snabbast växande branscherna, engelska har etablerats som helt dominerande världsspråk (med internet som pådrivande kraft) och den illegala knarkhandeln har vuxit till en global ekonomisk verksamhet med implikationer för den internationella säkerhetspolitiken. Detta är bara några exempel på områden där det ekonomiska livet sammanflätas med kulturella och sociala aspekter. Det är därför inte konstigt att globaliseringen under 1990-talet utvecklade sig till både en het politisk fråga och ett växande akademiskt forskningsfält. Debattören Johan Norberg skrev 2001 boken Till världskapitalismens försvar där han argumenterade för att frihandel, multinationella företag och globala finansmarknader bidragit till den snabbt minskade fattigdomen i världen mellan 1980 och 2000. På andra sidan har en globaliseringskritisk rörelse växt fram, med författare som Naomi Klein och sammankomster som World Social Forum. Här har kritiken främst riktats mot storföretagen.
Som grund för globaliseringsdebatten finns en verklighet där det är otvetydigt att världens samlade produktion har ökat kraftigt och att det beror på de integrationsprocesser som har knutit världens ekonomier närmare varandra. Den grundläggande konflikten om tillväxt och fördelning kvarstår dock.
Den globala ekonomiska tillväxten har öppnat nya möjligheter för många människor i fattigare delar av världen genom relativt sett högre löner, bättre utbildning och bättre levnadsvillkor än tidigare. Samtidigt kvarstår och växer många samhälleliga problem, till exempel det faktum att rika människor (oavsett var i världen de bor) kan upprätthålla sin konsumtionsnivå tack vare de avgrundsdjupa inkomstskillnader som gjort det enklare att utnyttja billig arbetskraft. Ökad socioekonomisk polarisering och ökade inkomstklyftor är ett reellt problem också i Sverige.
Dela med dig av dina tankar