Rulltrappans festliga premiär

Ur Nordiska kompaniets personaltidning Kompanirullan 1954:10 (årgång 28).

Den 22 september har varit ett minnesrikt datum i NK:s his­toria ända sedan 1915, då byggnaden vid Hamngatan öppnades för allmänheten. Nu har även den 20 september blivit en dag att lägga på minnet, eftersom det var då rulltrapporna hade sin pre­miär. Skall inte någon stor händelse kunna förläggas till den 21 september, så vi kan fira i dagarna tre, enligt urgamla traditioner?

Måndagen den 20 september 1954 kl. 9.00 var det högtidliga ögonblick, då det band som stängde för rulltrappan, klipptes itu av direktör Sachs, NK:s musikkår under ledning av William Lind klämde i med NK-marschen och NK:s dörrar öppnades för den väntande allmänhet som ville uppleva de första nyhetsögonblickens sötma. Efter en invigningstur av NK:s honoratiores d. v. s. fru Sachs samt direktörer, disponenter och några styrelseledamöter följde en glad blandning av kunder och personal. Sammanlagt 15 153 perso­ner åkte första dagen i trappan. Nog är det tydligt att rulltrappan uppskattas. Och intendent Ernmark kan dra en lättnadens suck över att den första etappen är lyckligen över.

Sachs med sax, fotograferad i det psykologiska ögonblicket, eller ännu exaktare uttryckt just under den 1000-dels sekund, då bandet framför rulltrappan klippts av och bitarna faller isär, varigenom trappan är öppnad för trafik. Bakom direktör Sachs ser direktö­rerna Kalderén och Björklund.

Första resenär i rulltrappan – fru Karin Sachs

Som sig bör var NK:s första dam, fru Karin Sachs, den första som åkte i rulltrappan, sedan den officiellt satts i gång. Fröken El­len Sachs avböjde att göra sin rulltrappsdebut inför allt det församlade folket, förklarande att hon inte hyste någon större kärlek till rulltrappor och att en av hennes fasta principer var att inte åka i rulltrappa. De flesta andra åker desto hellre och fin­ner rulltrapporna tjusande och oemotståndligt lockande i sin eleganta, hypermoderna utform­ning. De NK-ister som premiär­åkte under den första högtidliga kvarten var utom fru Sachs en­bart herrar, bl. a. de flesta av våra hemmavarande direktörer och disponenter.

Fru Karin Sachs.

Rulltrappsbarometern

– som var införd i den stora rulltrappsannonsen – visar ge­nom trafikanterna hur långt rulltrappsbygget avancerat. När det­ta nummer av Rullan kommer ut, har man antagligen fått fär­dig och öppnat trapporna ända upp till våning 3. Och före jul hoppas Ernmark att hela rull­trappsanläggningen skall vara färdig.

Framtidens melodi

representerar både NK:s nya rulltrappa och NK:s glada tonårsråd, som åkte där efter en av sina succévisningar i NK:s lunchrum i början på oktober. En »NK-dotter, är med i samlingen, hon står främst i mitten och heter Britt Wennberg, dotter till disponenten. Ur de entusiastiska recensionerna citerar vi: Dagens Nyheter: ”Pick-up” hette ett mycket applåderat mönster av Viola Gråsten vid NK:s tonårsråds mannekänguppvisning, och rena pick-me up’en är det att i höstrusket bevista det evenemanget. ” Svenska Dagbladet: ”På uppmaning av den väl­signat mikrofoncharmiga Inga Björkman bedömdes alla plagg med »bu» eller »bra» eller applåd. ”Expressen: ”I ton med tonåren har blivit ett årligt evenemang. Ingen uppvisning är så rolig som denna. Den unga publiken lever med genom applåder, ja- och nejrop.”

Ur Nordiska kompaniets personaltidning Kompanirullan 1954:10 (årgång 28).