Så här ser jag på NK

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1965:3 (årgång 39).

NK-elev 1965: Gunilla Hagelin, 18, slutade NK-skolan i våras. Stort A i matematik, små a:n i bokföring och försäljning … belöning: Lyrikboken ur direktör Rudolf Kalderéns hand.

Som liten drömde Gunilla om att få sitta på kontor helst hela dagarna och så länge som möjligt – idag står hon bakom dis­ken på NK:s Pappersavdelning … för KONTORSMATERIAL!! Och nu är det ett år sedan Gunilla för första gången promenerade in genom NK:s personalingång – så här ser hon tillbaka … och framåt!

NK … en snilleblixt!

Våren -64 slutade med fina betyg från yr­kesskolan i Huddinge. Och sedan? Många funderingar, vilda planer – och så en snille­blixt … NK! Sagt och gjort. Gunilla skrev ett brev adresserat AB Nordiska Kompaniet undrade älskvärt om NK behövde hennes tjänster . . . och fick till svar ett formulär att fylla i som sökande till NK-skolan.

Så var det gjort!

Sommaren . . . en lekfull, spännande som­mar som diskerska på västkusten. (i kan hon ta NK-eleven -65.)

Rikssamtal från Stockholm – antagen till NK-Skolan. TOPPEN! Och den 1:a september vandrade Gunilla på smått osta­diga ben in i skolsalen på NK. Nu följde plugg och praktik i skön förening. Jobbigt? Så där … men matte är ju kul – och för­säljning jättefestligt! Trött på kvällarna? Tjaa . . men några danskvällar och jazz­-spisningar med kompisarna kunde läggas in i programmet. Svårt?? Ibland.

Damkappor, hattar, väskor, ur – PAPPER!

Vandringen runt från avdelning till avdel­ning med två månaders praktik på varje var både rolig och svår. Man kände sig liten och osäker, blyg ibland … men mycket nyfi­ken! Och det var faktiskt skönt att få kopp­la av med plugg och teoretiska problem mellan varven.

”Skönast . . . när någon snäll och erfaren NK-ist förklarade, berättade och förstod!”

Så efter 9 månaders NK-utbildning fick en glad Gunilla ta emot sin belöning ur di­rektör Rudolf Kalderéns hand. Det lönade sig alltså att plugga!

Men nu … vilken avdelning? Ja, Gu­nilla hade tänkt, vägt för och emot och valt … Papper! För det där med kontor och kontorsmaterial är ju så fascinerande.

Så direkt efter avslutningen skuttade en lycklig Gunilla ner på damväskor – sa ajö och skyndade ivrigt iväg för att hög­tidligen kvittera ut sin första växelkassa. Och sedan äntligen … Papper!

Drömmen … ett franskt modehus!

Framtiden? Ja, Gunilla drömmer om mera ansvar – toppen vore att få kombinera avancerat ”pappersarbete” med försäljnings­jobb. För folk vill hon träffa – många människor varje dag … ofta!

Och visst vill hon lära mer. Skall söka in till UTB, söka stipendier – och RESA, LÄRA, STUDERA!

Den allra hemligaste framtidsdrömmen?

Att få resa, resa – resa långt, resa runt! Till månen?
Gärna det – och till Paris. Lära det vackraste språk hon vet, få praktisera på något franskt varuhus . . . eller ännu hellre ett äkta parisiskt MODEHUS!

Om du får stipendium kan du ju åka dit!

FÅÅÅR man det???

Men än så länge står Gunilla med föt­terna på jorden. Tycker att livet är gott, att NK är omväxlande och roligt (men vä­gen till lagret är alltför lång.)

”Jag jättetrivs”, säger hon glatt – ”och för varje dag trivs jag ännu bättre. Man blir bunden av NK på något vis. Så jag för­står verkligen att man kan stanna här i 50 år.

… så vem vet – vi kanske ses på NK år 2015!”

Text: Ke

Intervju ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1965:3 (årgång 39).