Samtidens avbildare

Pionjärer. 1846 beviljades kvinnor samma hantverksrätt, samt en begränsad handelsrätt, som män. Det banade väg för en helt ny affärsmöjlighet för kvinnor: porträttfotografering.

En nyhet från Paris spreds till resten av världen 1839. Uppfinningen kallades daguerreotypi, efter upphovsmannen Louis Jacques Mandé Daguerre (1787–1851), och var den första fotografiska tekniken som blev tillgänglig för allmänheten. Med daguerreotypi avbildades motivet i amalgam på en kopparplåt täckt av ett tunt silverskikt. Det var en känslig historia, och varje fotografi kunde bara framställas i ett enda exemplar. Dock var det betydligt snabbare och effektivare än det enda alternativet: porträttmåleri. Därför var det kanske inte heller konstigt, att det i många fall var just porträttmålare som började intressera sig för den nya tekniken.

En ny bransch öppnade för kvinnor

Under samma period som daguerreotypin slog igenom i Sverige, restes en annan milstolpe: den nya Fabriks- och hantverksförordningen ersatte 1720 års skråordning, vilket beviljade kvinnor samma hantverksrätt som män. Det vill säga – myndiga kvinnor fick nu rätt att ansöka om att bedriva ett hantverksyrke.

Gamla hantverksyrken från det tidigare skråväsendet hade fortfarande stark manlig karaktär, men fotografering var något alldeles nytt. Det gav en lång rad av driftiga damer ett nytt sätt att försörja sig, samtidigt som de skapade de historiska dokument som i dag låter oss ta del av reflektionerna av deras värld.

Fotografering vid denna tid rörde sig i de flesta fall om personporträtt. Betydligt fler människor hade råd och tid att besöka en ateljé, där fotografiet överlämnades inom loppet av två timmar, jämfört med att sitta modell åt en målare. På så sätt kom också ”visitkorten” att slå igenom, vilket vid denna tid var små fotografier som överlämnades till familj och vänner. Den förste porträttfotograf som öppnade ateljé i Sverige var Johan Adolf Sevén år 1841. Brita Sofia Hesselius, född 1801 i Alsters socken i Värmland, var dock inte långt efter. 1845 startade hon i Karlstad en flickskola samt fotoateljé, där hon uteslutande använde sig av daguerreotypi. 1853 flyttade hon både skola och ateljé till Stockholm. Hon bör ha varit framgångsrik, då hon sedermera emigrerade till det vackra Menton på Franska rivieran, där hon levde fram till sin död 1866.

Under Hesselius verksamma år hade flera nya tekniker etablerats på fotomarknaden. Pappersnegativen, som kunde reproduceras ett oändligt antal gånger, nådde Sverige via den danske porträttmålaren Bernhard Bendixen. När han begav sig på en fotografisk turné till Sverige 1851, följde den svenska porträttmålaren Maria Kinnberg med som elev. Redan följande år kunde hon öppna en egen fotoateljé på Stora Nygatan 7 i Göteborg, men flyttade sin verksamhet till Norrköping efter bara någon månad. Även denna studio blev kortvarig. Likväl är Kinnberg en av Sveriges absolut första kvinnliga yrkesfotografer – en av omkring fyrahundra mellan 1860 och 1920.

Rollporträtt av skådespelaren Signe Hebbe, född 1837. Fotograf Bertha Valerius. Bildkälla: Stadsmuseet i Stockholm.

Mamseller och adelsdamer

I huvudstaden fanns det under 1860-talet 100 registrerade fotografer, av vilka 14 var kvinnor. Hälften av dem var ”mamseller”: ogifta, icke adliga och från medelklassen. En av dem var Hedvig Söderström (1830–1914), som mellan 1857 och 1860 drev en ateljé på Drottninggatan 25. Hon var även aktiv som målare och tecknare och finns representerad på Nationalmuseum.

Aurora Valeria Albertina Valerius (1824–1895), kallad Bertha, kom mer eller mindre att avlösa Hedvig Söderström i Stockholm. Bertha Valerius var pionjär på många plan. Redan 1849 hade hon fått kunglig dispens för att studera vid Konstakademien. Tre år senare fick hon ett stipendium för en studieresa till Tyskland och Frankrike, varefter hon etablerade sig som porträttmålare. 1860 återvände hon till Paris som förkläde åt operasångerskan Christina Nilsson, och det var här som Valerius började hänge sig åt fotograferandets konst. 1862 öppnade hon en ateljé på Mäster Samuelsgatan i Stockholm och redan två år senare utsågs hon till kunglig porträttleverantör. 1866 deltog hon i Stockholms stor industriutställning, Stockholms utställningen. 1868 flyttade hon till hotellet La Croix på Brunke bergs torg 15, ett förnämare område i Stockholm där alla de mest högklassiga ateljéerna låg. Här tog hon sina porträtt, men framställde också så kallade mosaikbilder, där flera fotografier klipptes ut och klistrades upp tillsammans på stora ark som sedan fotograferades på nytt. Cirka 1880 överlät hon sin ateljé till sin tidigare elev, Selma Jacobsson, som även hon skulle bli mycket framgångsrik.

Bertha Valerius själv gick tillbaka till porträttmåleri i olja och pastell – bland annat av kung Karl XV och Oscar II.

Det var dock inte bara medelklassens kvinnor som etablerade sig som fotografer. Adelsdamen Carolina von Knorring (1841–1925) var verksam i egen ateljé 1864 till 1871 på Regerings gatan 59, vid korsningen med Mäster Samuelsgatan, där ju Bertha Valerius höll till. Även von Knorring deltog i Industriutställningen 1866 med sina vyer av Stockholm. Man kan nog förmoda att de två kände varandra tämligen väl. Då Carolina von Knorring 1872 gifte sig med brukspatronen och riksdagsmannen Ehrenfried Roth flyttade hon till Sunnansjö herrgård i Ludvika kommun. Här fortsatte hon med fotograferandet som hobby och förevigade många miljöer och landskapsvyer.

Nyskapande fotograf blev en av landets främsta

Vid den tiden hade Rosalie Sjöman (1833–1919) kommit att bli en av landets främsta inom yrket. Till skillnad från sina kolleger hade hon dock i yngre år hunnit ingå giftermål med en sjökapten. När maken gick bort i sviterna av sin grava alkoholism 1864 och Sjöman blev änka med tre barn att försörja, tog det inte lång tid innan hon blev en av Stockholms mest framträdande fotografer. 1875 gifte hon dock om sig, denna gång med en fotograf. Rosalie Sjöman hann bli fembarnsmor innan paret skilde sig 1882. Året innan hade även hon öppnat en ateljé på Regeringsgatan, där hon profilerade sig genom sin tekniska skicklighet och sina experimentella bildformer. Hon blev känd för sina handkolorerade bilder, ofta i storformat, och för sina glansiga emaljfotografier, där en tunn hinna av kollodium drogs över bildens yta.

Sjöman kom att öppna hela fem filialer i bland annat Kalmar, Halmstad och Vaxholm. Det sägs att hon enbart anställde kvinnor, vilket kanske var klokt, då kvinnliga framgångar inte alltid uppskattades av manliga kolleger. Vid en utställning ska Rosalie Sjöman ha angripits av ett antal män som menade att dessa anmärkningsvärt vackra fotografier omöjligt kunde ha tagits av henne själv. De misstog sig dock, och Rosalie Sjöman fortsatte att driva sin framgångsrika ateljé ända fram till 1905.

Självportträtt av Anna Ollson 1841–1926. Bild från Värmlands museum.

Bevarade omgivningen för eftervärlden

Men man behövde inte resa till huvudstaden för att lyckas. På många olika håll i Sverige etablerade sig kvinnliga fotografer, som med sin otympliga utrustning och skarpa blick bevarade sin omgivning för eftervärlden. Bland dem finns Anna Ollson (1841–1926), som än i dag kallas ”hela Karlstads fotograf” och som vigde sitt liv åt att föreviga både människor (bland annat en nybliven student vid namn Gustaf Fröding) och miljöer i Karlstad med omnejd. 1924 skrev Nya Wermlands-Tidningen: ”Ännu är fröken Ollson dagligen flitigt sysselsatt i sin atelier och är vid sina 83 år helt säkert den äldsta utövaren av fotografyrket i vårt land, kanske i hela världen”.

Eller den självständiga Caroline Mathilda Ranch, som 22 år gammal övertog sin fars ateljé i Varberg, där hon bland annat framställde populära vykort. Innan hon drog sig tillbaka 1923 hade hon hunnit öppna filialer i Horred, Slöinge och Kungsbacka. När hon avled 1938 beskrev en tidningsnotis henne som ”högt värderad som en angenäm sällskapsmänniska, alltid glad och vänlig med ett soligt, fridsällt sinne”. Även i dag har lokalborna Mathilda Ranch att tacka för de många tusen bevarade fotografierna från sekelskiftets Varberg.

Baptister i Klarälven. Fotograf: Anna Ollson. Bild från Värmlands museum.

Ingen fotografisk odyssé är komplett utan Maria Tesch (1850– 1936), som endast 21 år gammal startade en ateljé i Eksjö. 1873 flyttade hon till Linköping där ryktet om ”Teschan”, som hon kom att kallas, spreds snabbt och hon fick skaffa både nya lokaler och fler anställda. Hon var sträng och krävde hårt arbete från sin personal, även om ingen lär ha arbetat lika hårt som hon själv, men när hon försvann in under kameraskynket ska hon ha ropat: ”Se glad ut, tänk på den som ska ha fotografiet!” Och visst karakteriseras hennes bilder av en särskild form av mänsklighet, till skillnad från samtidens ofta tämligen stela porträtt. När Maria Tesch dog 1936 testamenterade hon dels en gård till föreningen De gamlas hem i Linköping, dels en gård i Eksjö till välgörande ändamål. Därtill efterlämnade hon en förmögenhet på över en miljon kronor. Det, får man säga, var fullkomligt enastående för sin tid.

——————————————————

Flera Kvinnliga fotopionjärer:

Emma Sofia Perpetua Schenson (1827-1913), Uppsala. Verksam som yrkesfotograf från 1860-talet. Avbildade främst centrala Uppsala.

Hilda Sjölin (1835-1915), Malmö. Utförde från 1860 populära fotografier på glas, vaxduk och papper. Tog som första fotograf stereoskopiska bilder (före gångaren till 3D) av Malmö.

Josephine Rydholm (1827-1880), Uddevalla, startade en egen ateljé 1860 som sedermera övertogs av Maria Lundbäck.

Maria Lundbäck (1857-1927), dokumenterade ofta skilda händelser, utställningar, affärer och industrier i Uddevalla med omnejd och blev känd för sina porträtt, landskap och miljöer, för bland annat visitkort och vykort. Hon tog emot många priser och utmärkelser för sin yrkesskicklighet.

Selma Jacobsson (1841-1899), Stockholm. Övertog Bertha Valerius ateljé 1880. Utsågs till kunglig hovfotograf 1899 men avled bara månader senare.

Wilhelmina Lagerholm (1826-1917), Örebro. Studerade måleri i Paris och Düsseldorf i slutet av 1850-talet. Drev ateljé 1862-1871 och företog flertalet studieresor i fotografi. Flyttade till Stockholm 1871 där hon återgick till måleriet och blev medlem av Konstakademien. Representerad på Nationalmuseum.

Lotten von Düben, född Carolina Charlotta Mariana von Bahr (1828-1915) i Söderby, ”amatör” som fotograferade samer och samiska föremål för makens publikationer om samiska studier samt för Artur Hazelius, grundaren av Skansen. Berömd för sina norrländska landskapsfotografier. Var en av de första som fotograferade de svenska fjällen .

Alma Haag (1882-1979), Sparlösa. Anställdes på Dagens Nyheter 1907 vilket gjorde henne till en av landets första pressfotografer. Dokumenterade bland annat Theodore Roosevelts besök i Sverige 1910 samt August Strindbergs begravning 1912.

Ur Företagshistoria 2018:3.

Författare: Kristin Pineda Svenske

Dela med dig av dina tankar