Den sista färden

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1949:8-9.

NK-familjen, som kanske för många blivit blott och bart ett talesätt, var för Generalkonsul Josef Sachs ett levande begrepp, och när han lämnade föreskrifter om formerna för sin egen be­gravning uttalade han bl. a. det önskemålet, att den NK-perso­nal, som ville närvara vid densamma, skulle beredas tillfälle här­till. Detta hade han formulerat på följande sätt: ”Från Mosaiska Församlingens kapell föres kistan till H􀀖liga Korsets kapell, där eldbegängelse skall äga rum. Tillfälle skall beredas dem av AB Nordiska Kompaniets och dess dotterföretags personal, som ön­ska bevista densamma, att närvara.”

Många hade anmält att de önskade närvara och i enlighet med Generalkonsul Sachs’ egna önskemål kunde plats beredas alla dessa. Familjen Sachs hade vidare riktat en särskild inbjudan till många anställda och pensionärer ur alla yrkeskategorier, som av olika anledningar stått i nära kontakt med Generalkonsuln. Dessutom inbjöds särskilda representanter för alla verksamhets­områden. Drygt hälften av de närvarande vid sorgehögtiden re­presenterade sålunda NK och dess dotterföretag, vilka för dagen höll stängt efter kl.15.

Vid jordfästningen, som förrättades i Mosaiska Församlingens Gravkapell på Norra Kyrkogården, officierade rabbinen E. Kron­heim och närvar endast de närmast anhöriga jämte några få represenlanter för NK.

Efter jordfästningen ägde den stora offentliga sorgehögtiden rum i Heliga Korsets kapell på Skogskyrkogården. Kapellet var mycket vackert dekorerat med vita hortensior och en stor del av de omkring 300 kransar, som sänts till båren, varibland märktes en jättekrans av mörkröda rosor från NK-personalen. När kis­tan, som var dekorerad med röda nejlikor, bars in, spelade or­ganist Sven Möller Beethovens sorgmarsch ur Eroicasymfonien. Hovsångerskan Brila Hertzberg sjöng ”Hvis Du har varme tan­ker” av H. Börresen och därefter spelade en stråkensemble ur Konsertföreningen Adagio av A. Vivaldi.

Efter psalmen ”Tränger i dolda djupen ner” höll professor Anton Fridrichsen en betraktelse över livets korthet och dröjde vid Psaltarens ord: ”Herre, lär oss att betänka huru få våra da­gar äro, så att vi undfå visa hjärtan.” Enligt Generalkonsulns önskan hölls inga tal vid båren.

Under ledning av musikdirektör Bengt Eriksson sjöng NK :s manskör ”över skogen över sjön” av A. Lindblad och därefter hovsångare Einar Beyron Beethovens Lovsång. Under psalmen ”Härlig är jorden” sänktes så kistan till kremering och sorge­högtiden avslutades med Pilgrimskören ur Tannhäuser av R. Wagner som postludium.

Sedan de anhöriga lämnat kapellet gick de närvarande fram till kistan och bringade Generalkonsul Sachs en sista hyllning.

Den enkla och värdiga sorgehögtiden på Skogskyrkogården denna vackra sommareftermiddag kommer säkerligen av oss när­varande icke att i första hand minnas som en sorgeakt utan som en stämningsfylld högtidlighet, som ytterligare kommer att be­fästa det ljusa och vackra minne Generalkonsul Sachs efterläm­nar bland NK :s personal.

NK-personalens krans till den vördade chefen bestod av över 1000 röda rosor.

Före jordfästningen hade initiativ tagits av representanter för olika yrkesgrupper inom företaget till en insamling för att på ett lämpligt sätt hugfästa Generalkonsul Sachs’ minne. Förslag hade framförts från olika håll, att personalen skulle bekosta en minnestavla över AB Nordiska Kompaniets grundare att upp­sättas inom varuhuset. Samma förslag hade framkommit i bola­gets styrelse, men då man där fick vetskap om att även persona­len hade tagit initiativ härtill, var man genast enig om att ingen­ting skulle glatt Generalkonsuln mera än att just personalen ville göra detta. Styrelsen beslöt därför att på annat sätt hedra Generalkonsul Sachs’ minne, och det kan därför anses för av­gjort att en minnestavla kommer att uppsättas genom persona­lens försorg.

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1949:8-9.

Dela med dig av dina tankar