Snart näste man till rakning (Linköping)

Allt oftare hör Företagsminnen om frisersalonger som erbjuder sina kunder ”äkta” rakning, alltså med en rakkniv i stället för en hyvel. Det är en konst som en gång lärdes ut genom att barberarlärlingarna fick skrapa bort raklödder från en uppblåst ballong med sin kniv. I dag tar salonger åter upp det gamla hantverket, ett slags manlig spa-variant. En av dem har över 125-åriga anor och ligger i Linköping.

Det finns ett gammalt talesätt som säger att en riktig gentleman förutom av sin fru endast låter sig beröras av sin läkare, sin skräddare – och sin barberare. Den sistnämnda professionen är svårfunnen i vår tid. Om man nu med ”barberare” avser en klassisk herrfrisör som också erbjuder klassisk våtrakning. Men ännu finns det någon enstaka inrättning i de flesta av våra större städer. En av de mer anrika ligger på S:t Larsgatan i Linköping. Den lilla salongen har varit i bruk i samma hus sedan 1887 och bär namnet Dennis Barbershop, även om det där med namnet är något som varierat över tid.

Under förkrigstidens Sverige förväntades bättre hotell också ha sin egen barberare, och salongen på S:t Larsgatan började mycket riktigt också som en del av Grand Hotel i Linköping. Hotellet försvann redan på 1920-talet, men barberaren blev kvar. Länge var salongen en ganska vanlig herrfrisör som också erbjöd rakning. Det kom att dröja till 1990-talet innan salongen kom att ändra på inriktningen och också marknadsföra sig som en klassisk barberarinrättning.

Hotellbarberare

Dennis Liedberg tog över som ensam ägare 1995 och insåg ganska snabbt att salongen hade något unikt som han kunde spinna vidare på. Nog märks det att han ansträngt sig när man besöker lokalerna. Utanför möts man av den klassiska vit-röd-blåa barberarsnurran, och ena väggen är fylld med små kundfack.

Dennis Liedberg berättar:

− Systemet härstammar från tiden då man gärna ville ha egna kammar och borstar för att det minskade risken att smittas av lus och skäggsvamp från andra kunder.

Av de 1 100 kunderna vilka salongen räknar som stamkunder, har 413 ett eget litet fack i väggen. Väntetiden på ett eget fack är mellan tre och fyra år. Vad kunderna fyller sina fack med varierar. Vanligt är en kam, lite aftershave, hårpomada och kanske någon liten whiskyflaska. En av de 413 är inne när Företagsminnen är på besök:

− Till Dennis går man givetvis för att dem man möter, Dennis och Annika, klipper väl och för ”klubbkänslans” värme och nostalgi, säger Anders Gradin, sakkunnig vid Luftfartsverket och trogen kund hos Dennis i många år.

Men det är kanske framför allt våtrakningen med kniv som salongen förknippas med. En rakningsprocedur som följer alla gamla regler. Varm handuk till att börja med, följt av intvålning och sedan rakning med en ”shavette” (rakkniv med engångsblad). Därefter täpps porerna igen med hjälp av en kall handduk innan rakvatten förs på och proceduren avslutas med ansiktsmassage.

− När jag tog över på 90-talet var det bara någon enstaka rakning per vecka. Nu rakar jag ett femtontal varje vecka – både återkommande kunder och folk som fått ett presentkort och kommer för att få sig en upplevelse, konstaterar Dennis Liedberg.

Knivrakning populärt

Och det är just upplevelseaspekten som enligt ägaren gjort att salongen gått mot en ny vår. Det har exempelvis blivit populärt för män som ska gifta sig att morgonen innan bröllopet gå till Dennis Barbershop tillsammans med kompisgänget och göra sig fina. Man kan förstå varför. Det är en manlig motsvarighet till den manikyr, professionella sminkning och de avancerade håruppsättningar som kvinnor får hjälp med innan bröllop, baler och andra stora begivenheter.

Men att lära sig raka andra är en ädel konst som få behärskar. Att raka sig själv med kniv kan de flesta lära sig ganska snabbt. Utmaningen för en barberare ligger i att lära känna olika hudtyper och kunna anpassa rakningen efter varje enskild kund. Det var länge sedan någon utbildningsinrättning lärde ut konsten, och nu går kunskapen i arv genom att äldre barberare lär yngre. Dennis Liedberg ser emellertid en outnyttjad potential:

− Det finns många invandrade frisörer som kan det här. Men det gäller att uppmuntra dem att börja använda sin kunskap om den inte ska gå förlorad, säger han eftertänksamt.

Själv lärde han sig att raka som lärling i samma salong som han nu själv driver. Redan då, på det tidiga 1960-talet, hade frisörutbildningarna slutat undervisa i rakning. Men eftersom han fick lärlingsplats på en salong som också erbjöd rakning, fick Dennis Liedberg den kunskapen också.

− Jag började som tvålpojke och fick tvåla in gubbarna, men om någon blev skuren var det alltid jag som hade tvålat för dåligt, skrattar han.

Författare: Dag Elfström

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.