Stickorna som erövrade världen

TÄNDSTICKAN. Svensk tändsticksindustri ses ofta i det falnande ljuset av Ivar Kreugers imperium. Men historien rymmer bra mycket mer än så.

Att begrepp som Schwedenhölzer, Swedish Matches och Allumettes Suédoises fortfarande används runt om i Europa talar sitt tydliga språk. Men vägen dit – från 1800-talets alla småfabriker, via revolutionerande uppfinningar och tidig mekanisering – har inte varit spikrak. Från 1830-talet och ett femtiotal år framåt blossade det upp tändsticksfabriker både här och där i Sverige.

Kanske var det inte så konstigt – produkten var efterfrågad, samtidigt som det inte krävdes så mycket investeringar. Det behövdes inga dyra maskiner, bara billigt råmaterial och nästan lika billig arbetskraft.

Det låter inte som någon epokgörande eller storslagen tillverknings-industri. Och det var det inte heller – till en början. På ett lokalt plan hade visserligen många av fabrikerna stor betydelse, men samtidigt var inte mer än sju till åtta procent av landets alla industriarbetare engagerade i tändstickstillverkning när vi kommer fram till 1870–1880-talet. Ändå skulle svensk tändsticksindustri utvecklas till att bli världsledande.

stickorna-som-ero%cc%88vrarde-va%cc%88rlden-1

Kvinnliga arbetare i Jönköpings Tändsticksfabrik. Källa: Tobaks- och Tändsticksmuseum.

Säkerhetständstickan

Först ut att bana väg för den svenska tändstickans segertåg över världen var kemisten Gustaf Erik Pasch. Han lyckades få patent på säkerhetständstickor som till skillnad från de rådande fosfortänd- stickorna inte riskerade att antända vid ofrivillig friktion, och som dessutom inte förgiftade arbetarna som tillverkade dem.

Eftersom Pasch var delägare i Sveriges första tändsticksfabrik, grundad 1836 i Stockholm, kunde uppfinningen snabbt gå från idé till produktion. Men J.S. Bagge & Co:s Kemiska fabrik för Elddon blev inte den framgångssaga som Pasch förmodligen hade hoppats på. Till de nya tändstickorna krävdes nämligen rött fosfor (som var ogiftigt och mindre brandfarligt än det vita fosfor som tidigare hade använts). Det visade sig vara på tok för dyrt, och fabriken tvingades slå igen redan efter fyra år.

stickorna-osm-ero%cc%88vrade-va%cc%88rlden

Säkerhetständstickan gav Jönköping och Sverige världsrykte. Ur Skandias arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Jönköpings tändsticksfabrik

Säkerhetständstickan hamnade nu i högen av behjärtansvärda, men floppande, uppfinningar – tills bröderna Johan och Carl Lundström i Jönköping trädde in på arenan 1848. Det skulle snart visa sig att deras tändsticksfabrik i Jönköping inte bara var en i mängden av alla nya fabriker.

Johan Lundström var kemist, och han hade uppenbarligen inte glömt bort Paschs uppfinning, säkerhetständstickan. I stället hade han utvecklat och förbättrat den, så när patentet gick ut kunde bröderna ta patent på sin egen version. Den nya säkerhetständstickan väckte stor uppmärksamhet och blev belönad vid världsutställningen i Paris 1855. Ändå lät framgångarna också denna gång vänta på sig.

Först tio år senare var tiden äntligen mogen. Det röda fosfor som tidigare hade varit alltför dyrt, hade nu tack vare en engelsk uppfinning börjat tillverkas industriellt. Det öppnade vägen för Jönköpings-bröderna. I kombination med en tidig mekanisering kunde fabriken i Jönköping dessutom erövra en ledande position. Ingenjören Alexander Lagerman konstruerade nämligen en rad olika maskiner som gjorde Jönköpings Tändsticksfabrik effektivare än konkurrenterna. Mest revolutionerande var Lagermans komplettmaskin från 1892. Med den kunde en handfull arbetare sköta hela tillverkningsprocessen.

På ett halvt sekel hade fabriken gått från att ha tillverkat drygt 4 000 askar per år, till att 1896 förse världen med sju miljoner varje år. De svenska säkerhetständstickorna höll hög kvalitet och många försökte apa efter dem. Den ryktbara Jönköpingständstickan plagierades, och etiketter förfalskades. Flera utländska tillverkare försökte skapa ett svenskt skimmer över sina stickor genom att tillverka sina etiketter i Sverige, för att sedan kunna skriva ”Made in Sweden” på dem. Andra gav sina fabriker svenskklingande namn som Jinkiping och Balthkoping.

Kreugers era

Men det var på hemmaplan som Jönköpings tändsticksfabrik hade sin värsta konkurrent. Vid tiden före första världskriget hade man gått ihop med flera andra fabriker under namnet Jönköpings & Vulcans Tändsticksfabriks AB. Ändå flåsade den framgångsrike byggnads-entreprenören Ivar Kreuger företaget i nacken och försökte köpa upp det.

stickorna-som-ero%cc%88vrade-va%cc%88rlden-2

Arbetarna i Jönköpings Tändsticksfabrik samlade på gården. Källa: Tobaks- och Tändsticksmuseum.

Ivar Kreuger hade fötts in i en tändsticksfamilj. Hans far och farfar var tändsticksfabrikörer, medan han själv gjorde karriär med sin byggfirma Kreuger & Toll. Men när familjens fabriker i Mönsterås och Kalmar fick ekonomiska problem 1912, trädde han på allvar in i tändsticks-branschen. Efter bara ett år hade han samlat ytterligare åtta fabriker i företaget AB Förenade Svenska Tändsticksfabriker där han nu var vd. Jönköping & Vulcan stretade emot men köptes upp, också de, 1917. Nu hade Ivar Kreuger lyckats samla hela den svenska tändsticks-industrin i Svenska Tändsticks Aktiebolaget, STAB. Därmed ledde han också världens största tändstickstillverkare.

Utvecklingen som sedan följde är både imponerande och sorglig. Kreuger köpte upp tändsticksföretag i 33 länder och kontrollerade 60 procent av världsproduktionen. I sin jakt på total världsdominans lånade Kreuger miljardbelopp, som han använde till att erövra monopol i flera länder. Men lågkonjunktur och världskris hann ifatt honom. Kreugerkraschen och Ivar Kreugers död i Paris 1932 skulle kunna vara slutpunkten på historien. Men så är alls inte fallet.

stickorna-som-ero%cc%88vrade-va%cc%88rlden-3

Ivar Kreuger. Bild ur Ericssons arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Nya tider

Visserligen försattes flera företag inom Kreugerkoncernen i konkurs under de följande åren, men 1938 stod STAB fortfarande för 20 procent av världsproduktionen. Nedgången fortsatte sedan, såväl under andra världskriget som efter krigsslutet. STAB försökte då att vidga sitt verksamhetsområde genom att under de två följande decennierna köpa upp ett 50-tal företag med anknytning till skogsindustrin. Men det var först på 1980-talet, efter en rejäl omstrukturering, som det vände och STAB fick sitt nuvarande namn Swedish Match.

I fortsättningen borde man nog skänka en tacksamhetens tanke till Gustaf Erik Pasch, bröderna Lundström och Ivar Kreuger när man tänder en brasa i kaminen. För dagens svenska stickor är trots allt arvtagare i rakt nedstigande led till dessa herrar.

Dela med dig av dina tankar