Stora Enso

1998 slogs skogsföretagen Stora Kopparbergs Bergslags AB (Stora) och finska Enso samman och bildade Stora Enso.

Stora Kopparberg räknas som ett av världens äldsta företag. Ett dokument från 1288 styrker nämligen att biskop Peter Elofsson i Västerås då återköpte en åttondel av Falu koppargruva. Gruvdrift förekom i Falun med säkerhet för tusen år sedan, möjligen redan på 600-talet.

Betydelsefull arbetsgivare

Under århundraden var detta Sveriges största arbetsplats. Gruvan svarade under mitten av 1600-talet för två tredjedelar av världens kopparproduktion. Inget företag betydde så mycket för att finansiera det svenska stormaktsväldet som Falu gruva. Här gjordes tekniska framsteg som hade stor betydelse också på andra håll, bland annat av den berömde uppfinnaren Christopher Polhem.

Den som omvandlade Stora Kopparbergs Bergslag från ett gruvföretag till ett modernt storföretag – Sveriges största vid sekelskiftet 1900 – med järn och trä som huvudprodukter, var Erik Johan Ljungberg. Vid 32 års ålder blev han 1875 disponent vid Bergslaget och han stod i ledningen för företaget till 1913.

Födde idé om Sveriges Industriförbund

Ljungberg medverkade i en snabb utveckling av handelsstål- och cellulosatillverkningen. Sågverks- och massaindustrin i Skutskär samt Domnarvets järnverk och Kvarnsvedens pappersbruk i Borlänge var i stor utsträckning hans skapelser. Han såg också till att säkra stora skogs- och vattenkrafttillgångar åt företaget. Ljungberg väckte tanken på att bilda Sveriges Industriförbund och blev dess förste ordförande 1910–12.

Fokus på skogsindustrin

I början av 1990-talet omvandlades Stora Kopparberg till en renodlad skogsindustri. 1992 sköts sista salvan i Falu gruva. Under 1900-talet var gruvans brytningsprodukter svavelkis jämte bly, koppar, zink, järn, silver och guld. Än i dag utvinns råmaterial till den berömda rödfärgen från avfallshögarna runt gruvan.

Falu gruva, Falu stad och bergsmanslandskapet däromkring är ett av Sveriges världsarv.