Svanströms – med hjärtat på rätta stället

Om mannen bakom kontorsvaruhuset Svanströms levt i dag, skulle han sannolikt beskrivas som en framgångsrik företagsledare. Men även som entreprenör, visionär, filantrop och kanske också feminist.

Den här historien om Frans Svanström (1832–1909) börjar en septemberdag 1857. Frans, som då var 25 år, hade redan skapat sig ett gott anseende efter att framgångsrikt ha drivit en bokhandel på Södermalmstorg i Stockholm, den första bokhandeln på Södermalm. Men nu har han en vision om att öppna en ny firma – den som inte bara kom att bli Sveriges, utan också världens, första renodlade kontorsvaruhandel. Tack vare sitt goda rykte som ärlig och ambitiös lyckas Frans låna 20000 riksdaler av Lärftskramhandlare Berg och Musikhandlare Lundquist. Långivarnas villkor, både vad gäller ränta och avbetalning, var inte på något vis hutlösa, men jämförelsevis hårda, vilket var kopplat till att unge Frans skulle öppna en butik med en inriktning som var något helt nytt.

Butiken öppnade på Myntgatan 1 i Gamla stan som då var hjärtat i Stockholms affärscentrum med i stort sett samtliga statliga myndigheter och större företag inom gångavstånd. I samband med att Frans öppnade Svanströms Pappershandel skedde en utveckling både inom papperstillverkning och penntillverkning, som resulterade i att produkterna blev tillgängliga för den breda allmänheten, då priserna på produkterna sjönk. Redan 1857 hade butiken det vi i dag kallar för en slogan, då kallades det för slagord. Svanströms slagord var »Butiken där kungen och kolingen handlar«. Affärerna gick bra och det dröjde inte länge innan Frans öppnade en ny butik, nu på Drottninggatan. Samtidigt hade han startat en grossiströrelse och sålde sina produkter till bokhandlare och specerihandlare, från Eksjö i söder till Luleå i norr.

Förläggare av psalmböcker

Firman blomstrade och 1860 startade Frans ett bokförlag som även det blev framgångsrikt, mycket tack vare att han var så gott som ensam förläggare av psalmböcker och katekeser i Stockholm. Under den här tiden bestod de flesta svenska hems hela boksamling av dessa två böcker. Firman utvecklas så pass bra att han redan efter knappt tio år kunde återbetala hela sin skuld till sina långivare, samtidigt som han byggt upp en egen förmögenhet på 60 000 riksdaler. Alla de investeringar som sedan följde finansierades helt av eget kapital, eller som Frans uttryckte det:

Har vi inte pengar i lådan, och kan betala för det vi vill göra framöver, kommer vi inte att göra det.

Svanström använde flitigt annonser i dagspress över stora delar av Sverige för att saluföra sina produkter. I Stockholm fanns det dagligen annonser och fenomenet merförsäljning kan vi tydligt se i en annons från 1858 där man annonserar:

Vid köp af minst ett ris papper, gratis stämpling af firma och adress, allt i hvita upphöjda stilar.

Sidor ur varupresentationen inför skolsäsongen 1926. Ur Esseltes arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Internationella kontakter och nya affärsområden

Framgången med firman är starkt kopplad till Frans goda kontakter utomlands där han får ensamrätt på stora tillverkares produkter. De länder han främst gjorde affärer med var Tyskland, Frankrike, Italien och England. Även nya trender där brevskrivandet blir högsta mode bidrar till en allt ökande efterfrågan på produkter som firman saluför. Nya verksamheter öppnades – en butik på Norrmalmstorg och en butik i Operahuset. Och resande säljare anställdes. Under de första åren bestod säljarnas kollektion av totalt 32 koffertar där hälften fanns med på varje resa. Frans ord om sina säljare var:

alla våra ombud har kallats till det finaste av förtroendeuppdrag och företräder firman på ett förträffligt sätt.

Utöver sina butiker, grossistverksamhet och bokförlag investerade Frans i Gemla leksaksfabrik, vilket vid första anblicken kan ses som ett avsteg från papper, skrivdon och skolmateriel. Men Frans hade en vision, och redan under 1860-talet började leksaksfabriken även tillverka skolmateriel vid sidan av leksaker och spel. När Frans blev ensam ägare till Gemla leksaksfabrik blev hans ena son Olof bolagets vd. I de dokument som finns kan man se att Svanströms stod för 60–80 procent av det skolmateriel som fanns i dåtidens kataloger som skolorna hade för sina inköp. Svanströms startade även verkstäder för tillverkning av instrument och apparater som användes i skolornas undervisning inom fysik och kemi.

När det kom en lag om att alla företag skulle ha en dokumenterad redovisning öppnade Frans omedelbart en linjeringsverkstad för att möta den kommande efterfrågan på linjerade papper som han förstod skulle komma. På Stockholmsutställningen 1897 belönades Svanströms verkstäder och tryckeri för sina bokföringsböcker som då gick under namnet bokkonst, det står att läsa följande:

Frans Svanström & Co har dragit synnerlig uppmärksamhet till sina omfattande och i många afseenden särdeles förtjänstfulla utställningar, i hvilka kontorsboksfabrikationen intager det mest framskjutna rummet.

Frans Svanström kom att vara företagets vd fram till sin död 1909, då en av hans söner, Nils Svanström, blev chef fram till 1917 då bolaget såldes till Sveriges Litografiska Tryckerier, som sedan namnändrades till Esselte. 1998 förvärvades bolaget av industrimannen Rune Andersson som tog tillbaka det gamla namnet Frans Svanström & Co. År 2011 förvärvade amerikanska Office Depot hela bolaget.

Vem var då Frans utöver en framgångsrik affärsman?

När Frans var sex år gammal avled hans far och Frans placerades på Frimurarbarnhemmet i Stockholm, fram till tolv års ålder då han började som bodpojke på Rylanders bokhandel. Hur livet på barnhemmet präglade Frans kan vi inte veta, men av hans gärningar under resten av sitt liv så kan man se att han gjorde stora insatser för att de svagaste i samhället skulle få det bättre.

Under tiden som anställd, och sedan som egen företagare, samlade Frans in pengar och blev själv en privat donator som skänkte betydande belopp till det som sedan kom att bli Stockholms stadsmission. Han bidrog även med skolmateriel och leksaker till 1800-talets kolloverksamheter och bidrog även med pengar när Barnens Ö köptes in i början av 1900 talet. I butikerna på Södermalmstorg och på Myntgatan delades varje fredag ut rågbröd och små penningar till fattiga och tiggare, från starten av firman till början av 1900-talet. Frans engagerade sig politiskt i Stockholms folkkök och i Fattigvårdsnämnden.

Porträtt av Frans Svanström (1832– 1909). Ur Esseltes arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Han blev ekonomidirektör för Frimurarbarnhemmet dit han varje jul kom med häst och släde och delade ut julklappar till barnen. Alla barn fick privata julgåvor och barnhemmet fick leksaker och skolmateriel. Barnen var övertygade om att Frans var tomten, med sitt stora vita skägg och vänliga ögon som gav utan att kräva något tillbaka.

Frans och hans fru Jenny hjälpte ensamstående mödrar på Södermalm med både ekonomiska bidrag samt möjlighet till barnpassning och arbete. De var även under 1800 talets senare del förespråkare för kvinnlig rösträtt samt att kvinnor själva skulle kunna bestämma över sina pengar. Och långt innan 8 timmars arbetsdag blev lag, hade redan Frans infört det i sina verksamheter.

Frans och hans familj umgicks med dåtidens politiker och kulturpersonligheter. En av hans kanske viktigaste kunder var August Strindberg, som när han bodde på Brevik skrev att all post till honom skulle lämnas till kassörskan i Svanströms butik på Myntgatan så ordnade hon med båtleverans till Brevik på Värmdö. En tid när Strindberg bodde i Paris skrev han hem och krävde att man skulle skicka ned en viss sorts penna som salufördes av Svanströms, då det var den enda sorten som han kunde använda när han skrev. Det hör till saken att Strindberg var god vän med Frans fosterson Per.

Pennor utgjorde en viktig del av försäljningen. August Strindberg sägs ha använt en viss sorts penna som endast salufördes av Svanströms. Ur Esseltes arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Frans och Jenny fick sex egna barn och en fosterson som de gav efternamnet Svanström vilket var dåtidens sätt att adoptera. En av döttrarna gifte sig med poeten Oscar Levertin. Även Jenny Nyström var en nära vän till familjen, och där Svanströms sålde hennes produkter. Det finns ett känt julmotiv från Norrmalmstorg med Svanströms butik som tydligt framträder, vilket har tolkats som ett tack för all hjälp. En annan av döttrarna gifte sig med Elof Biesert som kom att bli finansminister i Sveriges regering.

När Frans avlider skrivs det många varma kondoleanser från före detta barnhemsbarn, anställda och andra:

En av de mest rättvisa personer som jag fått lära känna. Men han kunde även i hastigheten fälla ett ord och uttryck, som han själv var den förste att ångra, men han skattade ej den falska åsikten, att det gick an för honom att bedja om ursäkt. Med utsträckt hand gjorde han det helt öppet. Själv var han den mest rättrådige man jag träffat.

Bland dem som kommit i närmare beröring med den aflidne, framstod han som en köpman af det gamla hederliga slaget, omutligt redbar och ovanligt energisk. Han ömmade ständigt för de små i samhället och utöfade stor välgörenhet i det tysta.

Äfven tidningar med den röda färgen hyllar den köpman som ofta stod på sina anställdas sida.

I hans testamente fördelas pengar till olika kvinnohem i Stockholm, men även Svanströms anställda fick ta del av arvet. Fördelningen utgick från antal tjänsteår och var inte kopplat till tjänsteställning. In i det sista vill Frans visa att alla var lika mycket värda.

Ur Företagshistoria 2020:4

Text: Michael Andersson

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

SLUTORD FRÅN SKRIBENTEN

»Jag som skrivit artikeln heter Michael Andersson och var anställd på Svanströms under trettio år, de sista elva åren som bolagets vd fram till försäljningen till Office Depot 2011. Utöver den här artikeln har jag skrivit en bok om Frans Svanström och hans företag. Jag har haft inställningen att det är människor som skapar ett bolag och inte ett bolag som skapar människor, men i mitt arbete med boken tvingades jag ompröva min inställning då jag blivit övertygad om att Frans värderingar levde kvar. Det är lätt att tro att man själv är med och skapar en värdegrund, när den i själva verket skapades av Frans redan 1857, eller när han föddes, eller kanske under hans tid på barnhemmet – vad vet jag. Men jag känner en stor vördnad och stolthet över att jag fick vara en liten kugge som kunde föra hans arv vidare, tillsammans med alla de fantastiska människor som jag haft förmånen att arbeta med.«

Frans Svanström utvecklade verksamheten till att omfatta butiker, grossistföretag och bokförlag. Här Svanströms pappershandel med bokhandel på Sveavägen i Stockholm i slutet av 1950-talet. Ur Esseltes arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Dela med dig av dina tankar