Sveriges äldsta skidanläggning

Jämtländska Åre har länge lockat turister: från pilgrimer, via resenärer i jakt på stärkande fjälluft, till skidåkare. I dag arbetar Sveriges äldsta skidanläggning allt mer för att anpassa sig efter klimatförändringarna och en krympande vintersäsong.

Åres första ”turister” kom inte för att åka skidor. Det rörde sig om medeltida pilgrimer från Sundsvall, på väg till Trondheim och Sankt Olavs grav i Nidarosdomen. Inte heller besökarna i den andra turistvågen spände på sig några skidor när de klev av kung Oscar II:s nyanlagda järnväg 1882. De hade kommit för den hälsosamma, stärkande luften i fjällen, närmare bestämt på Åreskutan, som de tog sig uppför till fots. Samma år som järnvägslinjen invigdes, öppnade den enligt Riksantikvarieämbetet »legendariske stinsen« Albin Wettergren samhällets första restaurang, Totten. 1891 hade Åre kommit att bli så populärt att man fick en egen turiststation, samtidigt som man i Svenska Turistföreningens årsskrift förde fram idén om en bergbana på platsen. Detta fann man inte finansiering för, däremot öppnade ytterligare hela tre hotell i Åre under 1890-talet, för att inhysa de så kallade luftturisterna.

Inspiration från Davos

En av besökarna var ingenjören Carl Olof Rahm från Närkes Kil, en mil utanför Örebro, som besökte Åre 1903. Då Rahm två år senare turistade i vintersportorten Davos i Schweiz, vars första skidlift hade installerats redan 1899, började såväl mentala som fysiska kugghjul sättas i spinn. En sådan typ av anläggning, menade Rahm, borde man kunna dra igång även i Sverige. Nog skulle just Åre vara perfekt som en »central plats för vinteridrott«, med sin topografi och klimatologi, men också genom »den goda kommunikation som järnvägen gav«, som Rahm själv uttryckte det.

Satsningen fick namnet Åreprojektet. Det blev så omfattande – en ny stadsplan för Åre, byggandet av hotell, villor, en kraftstation och nya vägar – att Rahm 1908 bildade aktiebolaget Åre AB, eller Årebolaget. Han var själv verkställande direktör fram till 1923 (bland många andra åtaganden var Rahm också ordförande i Svenska Tennisförbundet 1921– 1925 och Svenska Curlingförbundet 1934– 1936).

Första turen med Åre Bergbana den 4 juli 1909. Den officiella invigningen skedde året därpå. Foto: Nils Thomasson/ Järnvägsmuseet.

Kronan på verket i Åreprojektet var den 792 meter långa bergbanan som invigdes den 7 mars 1910, samma dag som Restaurang Fjällstugan (i dag Hotell Fjällgården), belägen intill bergstationen i slutet av banan. Det skulle vara exotiskt och spännande, men samtidigt förhållandevis enkelt att semestra i Åre. På behändigt promenadavstånd från järnvägsstationen låg bergbanans dalstation, där man också hade anlagt en konstgjord grotta med tillhörande vattenfall, som framkallade förtjusning hos de tillresta turisterna. Vid dalstationen hoppade man på bergbanan, som ledde hela vägen upp till Fjällstugans dörrar. Planen var att dra bergbanan hela vägen upp till den lägre Mörvikshummeln, 891 m.ö.h., och sedermera Åreskutans topp, med en höjd av 1 420 m.

Pengarna tog dock slut halvvägs upp till Mörvikshummeln. Där, på den så kallade Östra platån, slutar bergbanan än i dag. Östra platån användes för curling, kälkåkning och utförsåkning.

Första störtloppet

1921 lanserades en satsning som skulle skänka Åre än mer berömmelse: Sveriges första officiella tävling i störtlopp, Årebragden. Detta var ett tämligen våghalsigt utförslopp med en sträckning på 5,2 kilometer och en fallhöjd på 1 022 meter. Masstarten gick vid Åreskutans topp, med målgång på Åre torg. Ville man delta, eller se starten på loppet, fick man ta sig upp för egen maskin (alltså till fots). Dagens skidparadis med otaliga pister och liftar var fortfarande långt, långt borta. Skidåkning, för de flesta svenskar, innebar längdåkning. Ville man åka utför, fick man själv knata uppför backar och berg med skidorna på axeln. Eller så kunde man anlita Johan Malmsten på hotellet Lundsgården, som erbjöd som extra service att baxa gästernas (framför allt damernas) skidor uppför backen. Det torde ha varit en slitsam uppgift, och när Johan Malmsten 1939 fick höra talas om den släplift som hade installerats i Holmenkollen, reste han snabbt till Norge på studiebesök för att kopiera påfundet hemma i Åre. Denna Sveriges första regelrätta skidlift, Lundsgårdsliften, invigdes 1940. Det var en positiv satsning för Åre, men med särdeles dålig timing. Norge, dryga 60 km bort, ockuperades av Tyskland genom Operation Weserübung den 9 april 1940. Efter att den svenska regeringen beslöt att tillåta tysk transitering genom Sverige, fraktades snart tyska soldater och krigsmateriel med hundratals tåg genom Jämtland till Trondheim och hela Åredalen stängdes av säkerhetsskäl.

VM och charterkonkurrens

När man åter kunde öppna turistanläggningen 1945 fanns alltså fortfarande bara en bergbana och en släplift i Åre. Men nu började saker hända, mycket tack vare den man som kom inflyttande det följande året: Bengt »Bibbo« Nordenskiöld (som senare skulle sitta som styrelseledamot i Internationella skidförbundets alpina kommitté under 42 år). Bibbo Nordenskiöld var en eldsjäl som brann för den alpina skidrörelsens utveckling i Sverige i allmänhet och Åre i synnerhet. Det var till stor del tack vare Bibbo som Alpina VM kom att arrangeras i Åre 1954, med honom själv som VM-general. Att tilldelas världens främsta internationella skidtävlingar satte en helt ny press på Åres utveckling och expansion. Den sista Årebragden kom att hållas 1951. Året därpå presenterade man en helt ny störtloppsbana och uppförde dessutom en ny korglift i två etapper, som äntligen gick hela vägen upp till Mörvikshummeln, och 1953 fick Åre sin första stollift.

Åre linbana, 1961. Linbanan byggdes av Nordströms linbanor och SJ stod för finansiering och drift. Foto: Seved Walther/Järnvägsmuseet

VM i Åre innebar förstås en stor draghjälp för svensk skidsport och turism. Ändå skulle branschen snart hamna på glid, då en helt ny konkurrent dök upp på marknaden: charterresor, eller som de också kallades – sällskapsresor. Plötsligt erbjöds alternativet att välja bort semester i kyla och snö när resmål med exotiska namn såsom Teneriffa och Torremolinos hägrade. Bara ett år efter VM, 1955, anordnades den första svenska sällskapsresan med flyg, närmare bestämt mellan Stockholm och Palma de Mallorca (med fyra mellanlandningar!).

1957 inträffade nästa katastrof, då Fjällgården vid bergbanans topp brann ned till grunden. Det var SJS, Svenska Järnvägsmännens Semesterhemsförening, som följande år steg in och förvärvade den förkolnade marken. Antalet anställda vid SJ var omkring 74 000 under 1950-talet, och av dem var 16 400 medlemmar i SJS. För sina anställdas nöje och återhämtning drev denna förening en lång rad semesterbostäder landet runt, så kallade vilohem, exempelvis Herreviks Havsbad, småländska Fredensborg och de populära Gammelgården och Hotell Fjället i Björkliden, som var så populära att man hade börjat se sig om efter en ny skidanläggning. Åre var ett utmärkt alternativ, och den nya Fjällgården i SJ:s regi invigdes 1960. Fem år senare nådde dessutom den nya motorvägen E75 Åre, vilket innebar att de nu allt mer resvana turisterna slapp skramla fram i järnvägsvagnar. Plötsligt kunde man ta bilen hela vägen fram till fjällbyn.

Stenmarksfeber

1969 anordnades Åres första av många alpina världscuper, återigen tack vare Bibbo Nordenskiöld. Under 1970-talet fick svensk skidsport en ny mobiliserande kraft i en viss herre från Tärnaby: Ingemar Stenmark. Stenmark och hans ojämförliga 86 världscupsegrar, två OS-guld och fem VM-guld låg till grund för den svenska ”Stenmarksfebern”. Många minns hur all verksamhet avstannade på arbetsplatser, i skolor och till och med i bussar och bilar ute på vägarna, då Sveriges befolkning andäktigt samlades kring tv- och radioapparater när det var dags för Stenmark att åka.

Över en halv miljard kronor satsades i Åre under ”Stenmarksfebern”

Ingemar Stenmarks betydelse för svensk skidsport kan inte överdrivas. Över en halv miljard kronor satsades i Åre under »Stenmarksfebern« från 1975 till 1983. Världscupen kom åter till Åre 1977 och 29 000 betalande åskådare lockades till byn med knappt 500 invånare för att heja på Stenmark. Nya pister och liftar fick Åres popularitet att växa såpass att flera nya byar i omgivningen kom att ingå i skidanläggningen under 1990-talet: Duved, Tegefjäll, Björnen och Edsådalen. Åre drabbades visserligen hårt av 1990-talets finanskris, men kom att återhämta sig under decenniets andra hälft. 1999 kom en ny aktör in på Åres vita scen: aktiebolaget Skistar, grundat av bröderna Mats och Erik Paulsson under namnet Sälenstjärnan 1975.

Till vänster: Ingemar Stenmarks framgångar ledde till ett ökat intresse för skidsport i allmänhet och Åre i synnerhet. Ur Exportrådets arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria. Till höger: Även sommartid lockar Åre besökare. Här Hotell Fjällgårdens pool 1969. Foto: Järnvägsmuseet (CC BY-SA).

Nya satsningar

2002 tilldelades Åre sitt andra Alpina VM för 2008 – och höll ett tredje 2019. Ända sedan 2000-talets början har Skistar dock arbetat kraftigt med att profilera Åre som en destination även för sommarturister. 2005 öppnades exempelvis Nordens största mountainbikepark, Åre Bike Park, som omfattar sju cykelliftar och 36 olika cykelleder i olika svårighetsgrad. Förutom närmare hundra hotell, barer och nattklubbar har Åre också en av Sveriges största konferensanläggningar, Holiday Club, som bland annat stod värd för ett NATO-möte 2005 och ett möte med EU-ländernas miljöministrar 2006.

Just miljö är en rent existentiell fråga för Åre. Enligt en klimatprognos från december 2020 kommer Åre sannolikt att förlora en av tio snödagar inom 50 år, vilket förväntas medföra en förkortning av vintersäsongen på tre veckor. I Åre arbetar man intensivt med att anpassa sig efter de nya klimatförhållandena exempelvis genom en utökad användning av grön el och effektivisering av tillverkning av konstsnö samt genom sin ökade satsning på sporter som inte tarvar någon snö. Vid sidan om vandrings- och cykelleder har Åre även öppnat portarna till en annan folkkär sport: orientering. Världens största orienteringstävling, O-ringen, skulle ha hållits i Åre för första gången i år. Men det är som bekant inte bara klimatförändringarna som tvingar mänskligheten att anpassa och förändra sig. 2020 års värd, Uppsala, tvingades skjuta upp sitt evenemang ett år på grund av coronaepidemin. Därför reser världens främsta orienterare till Åre först i juli 2022. Satsningens motto är för den naturälskande svensken lika kort som det är laddat, och sammanfattar Åres snart 150-åriga status som vallfärdsort för luft- och sportturister i två enkla ord: Till fjälls!

Ur Företagshistoria 2021:1

Författare: Kristin Pineda Svenske. Kristin är frilansskribent med hela Europa som sitt arbetsfält. I detta fall befann hon sig på hemmaplan.

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.